Min bästa vän. Om jag ska tänka bakåt i tiden så har jag haft många bästa vänner. Tiden har liksom förändrat mig men även mina bästa vänner så därför har jag haft flera bästa vänner under vissa perioder i mitt liv. Alla har varit mycket viktiga för mig och på ett sätt har den person som just då varit min bästa vän varit en av de viktigaste människorna i livet.
Min första bästa vän träffade jag när jag var fyra år. Vi är fortfarande mycket goda vänner, de bästa vänner faktiskt men eftersom livet dragit i oss på olika sätt har vi glidit ifrån varandra på ett sätt men ändå inte. M känns som en syster, en person som alltid kommer att finnas i mitt liv på ett eller annat sätt - så länge vi lever. I perioder har vi inte talat med varandra på månader, men så fort vi träffas är allt som vanligt igen. M är en mycket snäll person som jag vet i stort sett allt om och hon vet det mesta om mig och ändå är vi vänner. ;-) Jag värdesätter henne väldigt högt och älskar henne för att hon är den hon är! Förvirrad, galen, rolig, snäll och en bra vän.
Min andra bästa vän är C. Henne träffade jag när jag var tio år. Jag och min familj flyttade från staden ut på landet och där bodde C. Hon och jag blev kompisar på en gång. Det sa liksom klick i vänskapsförhållandet på direkten. :-)Vi umgicks i stort sett varje dag i tio års tid. Sen kom pojkvänner emellan. Sen en flytt för mig till studentstaden. Helt plötsligt var det tjugofyra mil emellan oss men varje gång jag åkte hem(vilket var ofta i början) träffades vi och umgicks som vanligt. Vi gjorde verkligen allt tillsammans. För åtta år sedan flyttade C till huvudstaden och endast åtta mil skiljde oss åt men då hände något. Helt plötsligt avstannade vänskapen som varit den absolut viktigaste vänskap jag haft till den stunden - vilket jag sörjer än idag. Vi är fortfarande kompisar, men den där djupa vänskapen är nog för alltid borta.
På gymnasiets engelskalektioner satt jag med I. Hon och jag var bäst i klassen på ämnet och hade ambitionen att bli bättre, därför satt vi med varandra för att pusha på varandra. Egentligen umgicks vi inte på fritiden då men av någon anledning började vi umgås även utanför skolan. Det var våra engelskalektioner som var början till en, vad jag tror, livslång vänskap. I är en av mina absolut viktigaste, bästa vänner för att inte säga den viktigaste. Hon har hjälpt mig genom de svåraste perioderna i mitt liv. Jag kan ringa henne när som helst - till och med på hennes jobb(om hon har tid så är det bara att bubbla på). Hon kan alltid få mig att se en situation ur en annan synvinkel, hon låter mig gråta om jag behöver och hon skrattar tillsammans med mig när det händer något roligt. Hon glädjs åt mina framgångar och stöttar i motgångar. I är en riktig vän, en sådan vän som alla skulle ha. Jag hoppas att hon känner att hon har en likadan vän i mig.
Som jag sa tidigare så har jag många vänner som är viktiga. Nej, jag ska nog omformulera mig. Alla mina vänner är viktiga för mig, sen har jag många kompisar. Jag hoppas att alla mina vänner känner att jag är en riktig vän för dem också.
Egentligen skulle jag vilja skriva om alla mina vänner som faktiskt är väldigt goda vänner. Å som är en mycket generös person, MR som man kan prata om allt och inget med i timmar och som förstår mig på ett bra sätt, J som är en mycket vänlig person med stort hjärta, I som är den bästa att gå på bio med, fika med, en person med stor optimism inför livet. Ja, jag har många bra vänner vilket jag är extremt tacksam över. Ni kära vänner betyder så enormt mycket för mig!
Bild lånad från google.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar