Idag blir det nog ett långt inlägg. Jag har ju inte haft tid att skriva fredagstema på hela maj månad så nu tänkte jag att ett litet inlägg på varje tema ska jag väl ändå försöka få till. Det är
Musikanta som står för maj månads teman.
Musikanta började med fredagstemat
Valborgsmässoafton/sista april/första maj. Eftersom jag är bosatt i en studentstad så finns det många traditioner att föjla och vi gjorde i alla fall några av dessa.
På morgonen så promenerade jag och min hund till en väninna för att ha champangefrukost. Det var meningen att vi skulle ha varit många fler men i slutändan blev det bara jag och min väninna och min hund som stannade kvar för den mycket trevliga champangefrukosten. De andra var och tittade på forsränningen som hålls vid men framförallt i Fyrisån. Tyvärr så var jag lite sent ute med kameran och fotograferade inget förrän vi redan hade ätit klart.
Efter frukosten tog vi det lite lugnt och drack mer champange. Den här dagen är enormt mysig och det är verkligen en dag att fira att våren faktiskt är här. Vi lunchtid började det komma lite mer människor till min väninna. Vi hade bestämt att vi skulle ha lunchpicknick i Stadsparken. Tack och lov så böjds det på vackert väder så picknicken blev mycket bra. Fräscha lunchbagetter med brieost och salami, pastasallad och självklart lite mer champange var det som packades med. Ett av barnen som var med sa att detta var den bästa dagen i hela hans liv! Det var ett bra betyg det.
Efter lunchen tog vi en sväng på stan för att se om vi skulle lyckas se mösspåtagningen i Carolinabacken. Mycket folk på stan som vanligt den här dagen. Det är lite mysigt på något sätt, trots att jag brukar tycka det är riktigt jobbigt när det kryllar av människor som inte verkar veta var de ska ta vägen. Vi inhandlade lite saker till kvällens grillning så den skulle bli lyckad. Och lyckad blev den. God mat och mycket trevligt sällskap. Detta är vad valborg har blivit för mig sedan jag hamnade i Uppsala. Förr var det alltid majbrasa och fyverkerier som var det man såg fram emot. Här i Uppsala är Valborg en hel dag med massa händelser hela dagen. Det är nästan som en högtid liknande jul eller påsk. Hur som helst så är det en mycket bra dag för det mesta, om man lyckas vara ledig....
Gott och lättlagat på buffébordet var andra veckans fredagstema. Eftersom jag inte är någon höjdare på det här med matlagning så får jag bara säga att jag gillar nog mest av allt när man får paj av något slag. Det är ju lätt, till och med för mig, att laga och det blir för det mesta gott. Jag har ingen bild på någon hemmalagad paj men en av mina absoluta favoritpajer är paprikapaj. Gott och fräscht. Det får vara nog för det här temat med en bild från en av mina favoritkokböcker.
Kärlek, timjan och oliver av Anna Bergenström.
Tredje fredagens tema är ett tema som jag skulle kunna skriva om i evigheter;
Apropå språk. Språk och då främst det svenska språket tycker jag är intressant att lyssna på. Jag är utbildad lärare, dock inte i svenska, men jag älskar att lyssna på ungdomar och observera hur de använder språket. Det roliga är att när jag själv var ungdom så använde ju vi också uttryck som irriterade de vuxna och nu irriterar det mig hur man använder språket. När jag var tonåring så lade vi till ba efter allt.
Å han ba sa så här å då ba sa jag..... Ba är väl en kortform av bara och jag har aldrig riktigt förstått varför det där ba blev så enormt populärt. Nu använder man
typ istället. Det är intressant hur språket används och hur trender i språket förändras med generationsbyten. Jag har svårt för att använda uttrycken
fett bra eller
det äger, men återigen tonåringar gör det hela tiden och för dem är det inget konstigt med de här uttrycken. Jag vet att min morfar har mycket svårt för jättebra, jättelitet, jättegott och så vidare. Han förstår inte hur något kan vara jättelitet, jättegott eller jättebra. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om språk och språkbruk. Men för att inte göra detta inlägg flera spaltmeter så ska jag avsluta här. Jag vet att trender i språket är svåra att förstå för äldre(inkluderat mig själv) och att det är något som kommer hela tiden. Att influenser från andra språk utvecklar svenskan är oundvikligt så länge som svenskan inte dör ut på grund av det. Jag är nämligen mycket förtjust i vårt språk och tycker att svenska är ett fint språk. 
Det fjärde av fem teman från Musikanta är
Förnamn. Just nu känner jag fyra par som går i väntans tider. Det är så kul för alla har ju en idé om vad deras barn ska heta när det kommer ut. Och det är väldigt roligt med namn tycker jag. Gamla namn som kommer tillbaka, ovanliga namn, utländska namn och påhittade namn. Nu får man ju heta nästan vad som helst. Jag har ett vanligt namn eller det var mycket vanligt på 70-talet och många flickor fick samma namn som mig; Linda. Min mormor tyckte det var hemskt att mina föräldrar ville ge mig detta namn för mormors farmor hade nämligen en ko som hette Linda. Jag tror hon vande sig vid att hennes dotterdotter delade namn med en ko. Eftersom Linda var ett vanligt namn när jag gick i skolan så har jag valt att inte ha alltför vanliga namn på mina barn och jag har haft svårt att hitta namn som både är ovanliga och fina. Jag ska väl på en gång säga att jag inte har några barn men jag tror att alla har något namn som de gärna vill ge sitt eller sina barn redan innan de har barn. Jag hoppas bara att det kommer passa på barnen om jag nu välsignas med barn någon gång i framtiden förstås. Just nu tycker jag mycket om gamla namn som tex Sigrid, Ingrid, Gustav och Axel. Jag har däremot haft andra namn jag har tyckt mycket om men på något sätt har det ändrats under åren. Förr tyckte jag Emelie, Natalie, Simon och Oliver var de vackraste namn som fanns men någon gång på 90-talet blev dessa namn enormt populära och jag insåg att jag inte skulle vilja ha dessa namn på framtida barn. Jag har jobbat med barn några år har också märkt att vissa namn får en speciell betydelse när man har barn i skolan som man tycker väldigt bra om. Ett sådant namn är Sebastian. Jag hade en söt elev med det förnamnet för några år sedan och blev mycket förtjust i just det namnet. Tyvärr fungerar det åt andra hållet också... Men det finns ju tusentals namn att använda och jag har mina favoriter. Ovanliga och enormt vackra. Förhoppningsvis kommer jag att få använda något av dem på någon son eller dotter inom en snar framtid. Om jag blir välsignad att få barn förstås. Kristina och Gustav kommer i alla fall att bli använd då dessa är släktnamn sen får vi väl se vad de andra namnen blir. Oj, det här ämnet är ju ett ämen som man också kan skriva hur mycket som helst om. Återigen får jag väl skriva att jag inte ska skriva för mycket. Så nu får jag sätta punkt.
