November månads fredagsteman

I november blir det Musikanta som tar över stafettpinnen från Pettas. Teman för november är följande:

5 november Bara en slump, eller? (Egendomliga sammanträffanden har vi väl upplevt lite till mans. Ibland verkar det också som om det existerade någon sorts tankeöverföring...)

12 november Upp och ner

19 november Ett möte jag aldrig glömmer (Själv tänker jag väl närmast då på ett möte med någon person eller några personer. Men man kan ju tolka det som man vill...)

26 november Vad jag samlat på under årens lopp (och kanske fortfarande samlar på)

När jag slutade tro på tomten/storken - Fredagstema

I förrgår var det fredag och dags för fredagstemat igen. Det var Pettas sista tema för den här gången. Tack för en mycket utmanande månad! I fredags var temat När jag slutade tro på tomten/storken.

Jag tror faktiskt att jag måste börja berätta om mina erfarenheter av tomten. Det är nämligen så här att jag vet fortfarande än idag inte vem som var tomte hemma hos oss. Det är en väl försluten hemlighet och jag har inte heller kunnat lista ut vem det var - så det kanske ändå finns en tomte på riktigt?! ;-)

Vi firade nästan alla mina barndomsjular i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar, mormor och morfar, morfars bror och syster samt systerns barn. Där vår sommarstuga ligger var det då inga andra som hade vinterbonad sommarstuga så vi var de enda som firade jul där. I närheten av stugan fanns två året-runt-boende men de hade ju egna familjer. Varje jul när tomten skulle komma så brukar ju oftast någon släkting försvinna, men så var inte fallet för mig.

Vår sommarstuga ligger vid en sjö som är ganska stor och varje jul så syntes tomtens ljuslykta nästan på andra sidan sjön. Han kom alltid sjövägen, jultomten. Så jag stod vid fönstret så fort någon ropade att nu såg de minsann lyktan som tomten lyste upp sin väg med. Där stod jag tills tomten kom upp på vår tomt och gick mot huset. Då brukade jag springa in till någon av mina släktingar och väntade förväntansfullt. När tomten kom in fick jag en korg med godsaker i som tomten skulle få smaka av. Han brukade prata ganska mycket och jag kan inte minnas att jag kände igen rösten på tomten.

Sen delade tomten ut julklappar till alla. Efter utdelningen av alla klappar fick tomten alltid lite kaffe och kaka och om han hade tur kanske han till och med fick en likör till kaffet(i min familj dracks det ytterst små mängder alkohol under jularna då det var barnens högtid - alltså min då jag var ensamt barn). Jag försökte många gånger förstå vem det var som var tomte hemma hos oss, för i stort sett alla mina vänner hade ju kommit på sin pappa, morfar/farfar, farbror eller liknande med att vara tomten. Jag hade ingen aning och kunde inte lista ut det heller och har som sagt fortfarande inte fått något svar på den frågan.

Jag kan inte säga med säkerhet när jag slutade tro på tomten då jag aldrig kunde lista ut vem det var som kom till oss varje år. Och inte hade den som var tomte en sådan där äcklig, ful tomtemask utan våran tomte hade ett fint skägg gjort av lin. Han var klädd i en lång kappa av ull och hade röda fina byxor och näbbskor. Han hade stora välanvända yllehandskar och en fin hemmastickad tröja. Kanske tror jag fortfarande på tomten? Vi säger fortfarande att tomten bor på andra sidan sjön och när det lyser i den stuga som ligger där på andra sidan så säger vi att det är tomten som är hemma. Så när jag slutade tro på tomten kan jag inte säga.

Alla bilder är lånade på Googles bildsök: Santa Claus, tomten, Jenny nyström tomte.

Ett barn

Ett barn som får för mycket kritik lär sig att fördöma

Ett barn som får uppleva fientlighet lär sig att slåss

Ett barn som görs till åtlöje lär utvecklar blyghet

Ett barn som ständigt får uppleva skam lär sig att känna sig skyldig

Ett barn som behandlas med tålamod lär sig tolerans

Ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som får beröm lär sig uppskatta

Ett barn som får lära sig rent spel lär sig rättivsa

Ett barn som accepteras och möts med vänskap

lär sig känna kärlek i världen

Den här hade vi uppsatt på väggen i köket när jag var liten. Ibland brukar jag tänka på den när jag ser någon förälder göra något som överensstämmer med den här texten, både på gott och ont. Jag brukar tycka att den stämmer den här texten och hoppas att de allra flesta föräldrarna lever med de fem sista punkterna som utgångspunkt för sin uppfostran av sina barn. Jag hoppas i alla fall det.

Bilden lånad från google´s bildsök.

Fredagstema - När tystnad dödar

Vet inte vad jag ska skriva under temat idag, det kändes för svårt så jag avstår idag. Visar en bild på havet dit jag gärna går för att finna tystnad av ett annat slag - en tystnad som stärker, utan mobiltelefon, internet eller andra människor runt omkring. Healing för själen är det att sitta vid havet och se hur det lever sitt eget liv i harmoni eller i disharmoni med vinden. Jag återkommer till fredagstemat nästa vecka. Pettas har gjort oktober till en riktig utmaning för oss fredagstemaskrivare. :-)

Gränser

Fredagstemat den här veckan har titeln Gränser. Även den här veckan är det Pettas som står för temats titel. Då jag jobbade ett litet 24timmars pass i fredags så kan jag säga att jag inte orkade skriva något på bloggen igår och därför kommer mitt inlägg lite sent.

Gränser. Det finns många olika tolkningar på temat den här gången också och inte är det lätt. Man får fundera lite men det är väl bara bra!

Jag tänkte när jag såg de olika teman för oktober att det skulle vara en utmaning för oss som skriver men när jag såg temat gränser så funderade jag på vad jag skulle skriva om. Jag tänkte först på de gränser som jag hade som barn. Ni vet, inte äta godis på andra dagar än lördagar, inte peka finger, inte snatta, inte palla äpplen, inte äta med fingrarna, sitta fint på stolen och så vidare, men det kändes ju inte så intressant.

Andra gränser som jag tänkte på var lite allvarligare som kom när man var tonåring. Att testa gränser som att testa att röka, testa dricka alkohol och testa en massa andra saker som de allra flesta gör när de är tonåringar. På något sätt känns det som om gränserna för de olika sakerna man ska testa som tonåring då och nu har flyttats. Nu ska det testas ännu mer, ännu värre saker och det krävs mer av de olika individerna. På skolorna där jag jobbat(på högstadiet) har åldern för att testa alkohol krupit ner i åldrarna. Jag brukar nämligen fråga på mina lektioner då vi pratar etik och moral, hur många det är som testat alkohol och tyvärr ska jag säga att i sjuan är det ofta 1/3 av alla som varit berusade. I åttan är andelen ännu högre för att i nian vara högst på högstadiet. Gränserna för eleverna har helt enkelt suddats ut från när jag var ung. När jag gick i sjuan var vi några som testade både det ena och det andra men långt ifrån 1/3 av dem i min klass hade testat alkohol och blivit berusad då. Ja, när man är tonåring då är det svårt att avgöra var man själv ska sätta sina gränser så att man vet att man respekterar sig själv vad som än händer. Samtidigt är det svårt att sätta gränser för sig själv om man känner grupptrycket, men någonstans måste man själv avgöra var gränsen, för vad man ska prova och inte prova, går.

Om vi ska lämna det allvarliga för det mer trevliga kan jag berätta om en gräns som verkligen suddades ut när jag var på Zanzibar för några år sedan. Jag och min vän hade gått och lagt oss på stranden för att sola. Efter ett par timmar blev vi hungriga och gick så för att äta. När vi kom ut hade gränsen mellan stranden och havet ändrats drastiskt och våra handdukar låg nästan ute i havet...vi hade missat att det var tidvatten där. Den här gränsen mellan land och hav fascinerade mig varje dag jag var där. På morgonen var havet alldeles vid min balkong och på eftermiddagen var havet flyttat ett 10-tal meter ut från vårt hotell. Mycket fascinerade med en gräns som varje dygn ändrades två gånger. Ibland kan gränser vara intressanta också!

Båtar i gränslandet mellan hav och land.

Fotot taget från min balkong på mitt hotell.

Fotot taget från stranden/havsbotten. Där den röda handduken hänger bodde jag.

En båt på stranden/havsbotten.

Historien upprepar sig

Återigen ett klurigt fredagstema från Pettas. Vad ska jag skriva om? Temat är Historien upprepar sig. Det enda jag kan komma på är en mycket allvarlig och jobbig historia så mitt fredagstema får bli lite allvarligt den här gången. Och inte så mycket show som tell heller...

2001 fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Hon hade inte bra nyheter den dagen. "Mormor har cancer" sa hon. Min värld försvann. Jag dog en liten bit den dagen. Min älskade mormor som alltid hade sagt att hon skulle dö av cancer hade fått sjukdomen hon var livrädd för. 2001 i september fyllde mormor 63 år. Först blev hon opererad, de tog bort hennes livmoder där sjukdomen satt. Hon började självklart med behandling av sjukdomen, cellgifter och strålning blev hennes vardag under en tid. Hon kämpade på tappert och höll modet uppe, i alla fall för mig och min mamma. Vi uppmuntrade henne så mycket vi kunde och så mycket som vi kände vi kunde utan att pusha henne för mycket. Sommaren efter var cancern borta och två år senare var hon cancerfri. Ljuvligt att höra och vi var mycket glada. De hade opererat henne i tid och cancern hade inte spridit sig.

2005 fick mormor hosta efter en förkylning. Den ville inte försvinna. Jag tror att min mormor förstod redan då vad som väntade henne. Hon fick åka till vårdcentralen för att kolla upp sin hosta och blev då remitterad till lungröntgen. Historien upprepade sig. Svaret var att hon hade fläckar på lungorna. Ja, den hade kommit tillbaka - den förbannade cancern. Beskedet den här gången var mycket jobbigare än den första gången. Skulle hon orka gå igenom en till behandling och hur mycket hade cancern spridit sig?

De dagarna från beskedet och framåt var en enda lång plåga för alla inblandade, men självklart mest för min mormor. Återigen massor av behandlingar, tabletter och läkarbesök. Hoppet ökade, hoppet sjönk och så blev det bättre igen för att komma ett hårdare bakslag. Den här gången var inte utgången lika bra som förra gången. Cancern vann över mormor och tog ett grepp om hennes kropp från topp till tå. I alla kroppsdelar fanns nu den här sjukdomen - utom i brösten(som hon glatt ringde och meddelade oss efter mammografin). I alla delar av hennes lilla kropp fanns nu elakartade celler som gjorde henne illa, varje dag, varje sekund.

Vi (jag, min mamma och min morfar), vårdade mormor de sista tre veckorna av hennes liv hemma med hjälp av underbara människor från hemtjänsten i hennes hemort. En natt i maj 2006 tog min mormor sitt sista andetag, hemma i sin egen säng, med sina närmaste vid sin sida. Det var bara vi fyra i rummet den där natten, mamma, jag, morfar och mormor, men på något sätt kändes det som om vi inte var ensamma. Den frid som infann sig i rummet var enorm. Jag är tacksam att jag fick vara med den stund då mormor lämnade jordelivet trots att jag mycket hellre hade haft henne kvar här många år till. Min mormor blev 67 år ung. Alldeles för ung för att lämna oss.

Bilden lånad från Gynsam.se

Tyvärr så blev fredagens tema lite allvarligare än jag önskat, men jag kom inte på något annat där historien upprepat sig till viss del och fått en annan utgång i slutändan än man önskat sig.

Vackra ord

Kärlek är det enda som ökar när man slösar med det!

Hittade dessa hos Evelina och lånade med det hit för jag tyckte det var så fina och sanna ord.

Med öppet sinne tar jag emot...

Det är fredag den första oktober och det är strålande solsken utanför mitt fönster. Fredag betyder fredagstema och idag ska jag skriva utifrån temat Med öppet sinne tar jag emot. Det är Pettas som valt dagens tema.

Funderar på vad jag tar emot med öppet sinne och jag vandrar runt bland mina tankar och tänker lite till. Vad tar jag emot med ett öppet sinne?

Jo, massor med saker. Jag vill gärna träffa människor, nya bekantskaper med ett öppet sinne. Helst vill jag inte veta så mycket om dessa nya personer som kanske kommer att ingå i min bekantsakpskrets senare. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och då behöver man ett öppet sinne. Jag älskar att träffa nya människor för de kan ge mig så mycket. Glädje, kunskap och de kan dela med sig av sina erfarenheter.

Mat är en sådan sak som jag fått lära mig att ta emot med ett öppet sinne från barndomen. Man måste smaka innan man kan säga att man inte tycker om det. Så sant det är. Tänk om man inte hade ett öppet sinne till mat, vad mycket jag skulle gå miste om. All god mat från Indien, Thailand, Mexico men framför allt skulle jag missa den underbaraste mat jag vet, nämligen den från länderna runt Medelhavet. Vilken tur att mina föräldrar och släktingar var noggrann med att lära mig att ha ett öppet sinne!

Den här geten blev helstekt och uppäten dagen efter jag fotograferade honom...Jag försökte verkligen äta med öppet sinne med det var svårt!

En sak som jag däremot skulle behöva lära mig ta emot med öppet sinne är komplimanger. Ibland kan man få en komplimang för något man gjort på ett bra sätt eller för något man förändrat i sitt utseende - men här skulle jag verkligen behöva bli bättre på att öppna mitt sinne! Men jag har blivit bättre och när någon säger att jag gör något bra på jobbet så tar jag emot komplimangen med ett öppnare sinne än tidigare.

Det finns en sak som jag nu tar emot med det öppnaste sinne jag någonsin gjort nämligen det som jag får från en person som betyder väldigt mycket för mig. Jag tar emot allt jag får och bevarar det djupt inom mig. Jag lär mig så mycket av det men framför allt lär jag mig att lita på att det som jag får för jag kan äntligen känna att jag är värd det jag får. Tack för att jag får lära mig att ta emot med ett öppet sinne!

Bilden kommer från google.

Fredagstema i oktober

1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken

Oktober månads temaväljare är Pettas som du finner här!