Historien upprepar sig

Återigen ett klurigt fredagstema från Pettas. Vad ska jag skriva om? Temat är Historien upprepar sig. Det enda jag kan komma på är en mycket allvarlig och jobbig historia så mitt fredagstema får bli lite allvarligt den här gången. Och inte så mycket show som tell heller...

2001 fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Hon hade inte bra nyheter den dagen. "Mormor har cancer" sa hon. Min värld försvann. Jag dog en liten bit den dagen. Min älskade mormor som alltid hade sagt att hon skulle dö av cancer hade fått sjukdomen hon var livrädd för. 2001 i september fyllde mormor 63 år. Först blev hon opererad, de tog bort hennes livmoder där sjukdomen satt. Hon började självklart med behandling av sjukdomen, cellgifter och strålning blev hennes vardag under en tid. Hon kämpade på tappert och höll modet uppe, i alla fall för mig och min mamma. Vi uppmuntrade henne så mycket vi kunde och så mycket som vi kände vi kunde utan att pusha henne för mycket. Sommaren efter var cancern borta och två år senare var hon cancerfri. Ljuvligt att höra och vi var mycket glada. De hade opererat henne i tid och cancern hade inte spridit sig.

2005 fick mormor hosta efter en förkylning. Den ville inte försvinna. Jag tror att min mormor förstod redan då vad som väntade henne. Hon fick åka till vårdcentralen för att kolla upp sin hosta och blev då remitterad till lungröntgen. Historien upprepade sig. Svaret var att hon hade fläckar på lungorna. Ja, den hade kommit tillbaka - den förbannade cancern. Beskedet den här gången var mycket jobbigare än den första gången. Skulle hon orka gå igenom en till behandling och hur mycket hade cancern spridit sig?

De dagarna från beskedet och framåt var en enda lång plåga för alla inblandade, men självklart mest för min mormor. Återigen massor av behandlingar, tabletter och läkarbesök. Hoppet ökade, hoppet sjönk och så blev det bättre igen för att komma ett hårdare bakslag. Den här gången var inte utgången lika bra som förra gången. Cancern vann över mormor och tog ett grepp om hennes kropp från topp till tå. I alla kroppsdelar fanns nu den här sjukdomen - utom i brösten(som hon glatt ringde och meddelade oss efter mammografin). I alla delar av hennes lilla kropp fanns nu elakartade celler som gjorde henne illa, varje dag, varje sekund.

Vi (jag, min mamma och min morfar), vårdade mormor de sista tre veckorna av hennes liv hemma med hjälp av underbara människor från hemtjänsten i hennes hemort. En natt i maj 2006 tog min mormor sitt sista andetag, hemma i sin egen säng, med sina närmaste vid sin sida. Det var bara vi fyra i rummet den där natten, mamma, jag, morfar och mormor, men på något sätt kändes det som om vi inte var ensamma. Den frid som infann sig i rummet var enorm. Jag är tacksam att jag fick vara med den stund då mormor lämnade jordelivet trots att jag mycket hellre hade haft henne kvar här många år till. Min mormor blev 67 år ung. Alldeles för ung för att lämna oss.

Bilden lånad från Gynsam.se

Tyvärr så blev fredagens tema lite allvarligare än jag önskat, men jag kom inte på något annat där historien upprepat sig till viss del och fått en annan utgång i slutändan än man önskat sig.