fredag 1 oktober 2010

Med öppet sinne tar jag emot...

Det är fredag den första oktober och det är strålande solsken utanför mitt fönster. Fredag betyder fredagstema och idag ska jag skriva utifrån temat Med öppet sinne tar jag emot. Det är Pettas som valt dagens tema.

Funderar på vad jag tar emot med öppet sinne och jag vandrar runt bland mina tankar och tänker lite till. Vad tar jag emot med ett öppet sinne?

Jo, massor med saker. Jag vill gärna träffa människor, nya bekantskaper med ett öppet sinne. Helst vill jag inte veta så mycket om dessa nya personer som kanske kommer att ingå i min bekantsakpskrets senare. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och då behöver man ett öppet sinne. Jag älskar att träffa nya människor för de kan ge mig så mycket. Glädje, kunskap och de kan dela med sig av sina erfarenheter.


Mat är en sådan sak som jag fått lära mig att ta emot med ett öppet sinne från barndomen. Man måste smaka innan man kan säga att man inte tycker om det. Så sant det är. Tänk om man inte hade ett öppet sinne till mat, vad mycket jag skulle gå miste om. All god mat från Indien, Thailand, Mexico men framför allt skulle jag missa den underbaraste mat jag vet, nämligen den från länderna runt Medelhavet. Vilken tur att mina föräldrar och släktingar var noggrann med att lära mig att ha ett öppet sinne!

Den här geten blev helstekt och uppäten dagen efter jag fotograferade honom...Jag försökte verkligen äta med öppet sinne med det var svårt!

En sak som jag däremot skulle behöva lära mig ta emot med öppet sinne är komplimanger. Ibland kan man få en komplimang för något man gjort på ett bra sätt eller för något man förändrat i sitt utseende - men här skulle jag verkligen behöva bli bättre på att öppna mitt sinne! Men jag har blivit bättre och när någon säger att jag gör något bra på jobbet så tar jag emot komplimangen med ett öppnare sinne än tidigare.

Det finns en sak som jag nu tar emot med det öppnaste sinne jag någonsin gjort nämligen det som jag får från en person som betyder väldigt mycket för mig. Jag tar emot allt jag får och bevarar det djupt inom mig. Jag lär mig så mycket av det men framför allt lär jag mig att lita på att det som jag får för jag kan äntligen känna att jag är värd det jag får. Tack för att jag får lära mig att ta emot med ett öppet sinne!

Bilden kommer från google.

2 kommentarer:

Taina sa...

Åh vilken fin avslutning. Klart du är värd det!

Det här med komplimanger är trögt att ta emot ibland. Istället för ett tack blir det bara en massa trams.

Att möta nya människor är också något jag tycker är riktigt spännande och man vet alsdrig om det är en framtida vän...

Anna, Fair and True sa...

Visst är det tråkigt med folk som inte har öppet sinne till mat! Mina svärföräldrar t ex. Tänk vad tråkigt liv :(

Jag var alltid dålig på att ta emot komplimanger som ung. Men ett ex från Italien fick mig att ändra mig. Så nu säger jag "tack" och tar åt mig istället för "äsch".

Fint avslut tycker jag också!