Gränser

Fredagstemat den här veckan har titeln Gränser. Även den här veckan är det Pettas som står för temats titel. Då jag jobbade ett litet 24timmars pass i fredags så kan jag säga att jag inte orkade skriva något på bloggen igår och därför kommer mitt inlägg lite sent.

Gränser. Det finns många olika tolkningar på temat den här gången också och inte är det lätt. Man får fundera lite men det är väl bara bra!

Jag tänkte när jag såg de olika teman för oktober att det skulle vara en utmaning för oss som skriver men när jag såg temat gränser så funderade jag på vad jag skulle skriva om. Jag tänkte först på de gränser som jag hade som barn. Ni vet, inte äta godis på andra dagar än lördagar, inte peka finger, inte snatta, inte palla äpplen, inte äta med fingrarna, sitta fint på stolen och så vidare, men det kändes ju inte så intressant.

Andra gränser som jag tänkte på var lite allvarligare som kom när man var tonåring. Att testa gränser som att testa att röka, testa dricka alkohol och testa en massa andra saker som de allra flesta gör när de är tonåringar. På något sätt känns det som om gränserna för de olika sakerna man ska testa som tonåring då och nu har flyttats. Nu ska det testas ännu mer, ännu värre saker och det krävs mer av de olika individerna. På skolorna där jag jobbat(på högstadiet) har åldern för att testa alkohol krupit ner i åldrarna. Jag brukar nämligen fråga på mina lektioner då vi pratar etik och moral, hur många det är som testat alkohol och tyvärr ska jag säga att i sjuan är det ofta 1/3 av alla som varit berusade. I åttan är andelen ännu högre för att i nian vara högst på högstadiet. Gränserna för eleverna har helt enkelt suddats ut från när jag var ung. När jag gick i sjuan var vi några som testade både det ena och det andra men långt ifrån 1/3 av dem i min klass hade testat alkohol och blivit berusad då. Ja, när man är tonåring då är det svårt att avgöra var man själv ska sätta sina gränser så att man vet att man respekterar sig själv vad som än händer. Samtidigt är det svårt att sätta gränser för sig själv om man känner grupptrycket, men någonstans måste man själv avgöra var gränsen, för vad man ska prova och inte prova, går.

Om vi ska lämna det allvarliga för det mer trevliga kan jag berätta om en gräns som verkligen suddades ut när jag var på Zanzibar för några år sedan. Jag och min vän hade gått och lagt oss på stranden för att sola. Efter ett par timmar blev vi hungriga och gick så för att äta. När vi kom ut hade gränsen mellan stranden och havet ändrats drastiskt och våra handdukar låg nästan ute i havet...vi hade missat att det var tidvatten där. Den här gränsen mellan land och hav fascinerade mig varje dag jag var där. På morgonen var havet alldeles vid min balkong och på eftermiddagen var havet flyttat ett 10-tal meter ut från vårt hotell. Mycket fascinerade med en gräns som varje dygn ändrades två gånger. Ibland kan gränser vara intressanta också!

Båtar i gränslandet mellan hav och land.

Fotot taget från min balkong på mitt hotell.

Fotot taget från stranden/havsbotten. Där den röda handduken hänger bodde jag.

En båt på stranden/havsbotten.