Egentligen skulle jag ha skrivit den tredje december men eftersom jag åkte till sommarstugan fick Trettio dagar och bloggen vänta. Idag kommer jag att försöka skriva de teman som jag missat sedan i fredags.
Dag tre är temat Mina föräldrar så här kommer en liten kort presentation av mina fantastiska föräldrar.
Mamma heter Birgitta och pappa heter Hans. När mamma var 14 år träffade hon min pappa första gången. De blev inte ett par då utan det tog några år tills deras vägar korsades igen. Jag tror mamma var 16 år när de träffades och blev ett par. Pappa är sex år äldre än min mamma så han var tjugotvå vid det tillfället. Det gick fort för dem att bli föräldrar. Mamma var 17 år och 4 månader när jag kom till världen, pappa var 23 år och 3 månader. Jag är enda barnet mina föräldrar har. Jag har aldrig saknat syskon för jag vet ju inget annat.
Hur som helst så var min mamma hemma med mig tills jag började förskolan. Då började mamma en kurs för att utbilda sig till vårdbiträde. På den tiden fick man alltså gå i skolan för att bli vårdbiträde. När jag gick i ettan började mamma att jobba som vårdbiträde på sjukhuset i staden där vi bodde. Hon jobbade natt för att kunna vara hemma med mig efter skolan. Mamma har alltid varit en riktig bullmamma. Hon lagade god mat, bakade allt bröd och höll fin ordning i hemmet samtidigt som hon tog hand om mig och pappa på bästa sätt. Mamma har alltid varit duktig på att sy, sticka och hålla på med handarbete. Så ofta när jag var liten sydde hon fina klänningar till mig. Hon stickade tröjor till mig och pappa och självklart till sig själv. Senare i livet har mamma utbildat sig till personlig assistent(ja, man kan få en utbildning till det också), samt undersköterska. Som ni märker är min mamma en omhändertagare och det har hon alltid varit.
För ett tag sedan behövde hon själv omvårdnad. När hon var 50 år fick hon diagnosen cancer. Hon har på ett fantastiskt sätt gått igenom behandlingar, sjukdomstillstånd och annat på ett sätt som gör mig stolt. Hon har hela tiden varit stark och arbetat hårt för att bli frisk. Hon är en riktig kämpe! Och jag är så stolt över henne. Men hon är idag fri från cancer och har på ett utmärkt sätt fortsatt leva sitt liv på ett gott sätt. Jag ber varje dag att hon ska få fortsätta vara fri från cancer och pigg, stark och motiverad. Hon är en Survivor på riktigt!
Pappa då. Ja, han har arbetat som lastbilschaufför så länge jag kan minnas. Han är en utmärkt chaufför och en mycket bra lärare när det skulle tas körkort. Pappa spelar fiol och åker ofta på spelmansstämmor. Han är mycket musikalisk och har spelat gitarr också när han var yngre. Pappa är duktig på att arbeta med händerna han med. Han finsnickrar massor med fina saker. bland annat små möbler, brödfat och annat fint. Pappa har också snickrat sin egen snickarbod, garage och ett fint lusthus. Min pappa är sportig också, han gillar framför allt att åka längdskidor men även mountainbike. Ibland är han med och tävlar också. Han har åkt Vasaloppet några gånger samt andra små tävlingar. Även på cykel har han tävlat. Han är duktig på det han tar sig för att göra och är bestämd när han bestämmer sig för något.
Det var mycket kort om mina föräldrar. Bara så ni vet så har jag världens bästa mamma och pappa!
2 kommentarer:
Hoppas också din mamma slipper cancern hädanefter!
Man utbildas väl till vårdbiträde nu för tiden också? Fast på gymnasienivå, inte efter? Fast du menar kanske att många jobbar som det utan utbildning?
Anna: Ja, jag menar att det är många som jobbar som vårdbiträde utan att genomgå en specifik utbildning. Jag vet inte ens om man utbildar folk till vårdbiträde längre. På gymnasiet blir man undersköterska på sitt treåriga program så de har tur att slippa alla studielån om de inte vidareutbildar sig förstås.
Ja, det hoppas jag sannerligen också att hon slipper den där eländes sjukdomen. Och som det ser ut just nu är framtiden ljus igen! :-)
Skicka en kommentar