Nionde december

Nu är det bara tjugoen dagar kvar på temat Trettio dagar. Idag ska jag skriva om Min tro. Det kan hända att det blir ett långt inlägg...

Jag är uppfostrad i kristen tradition. Jag är döp och konfirmerad i Svenska kyrkan. Jag bad Gud som haver barnen kär varje kväll när jag var liten. Jag går i kyrkan ibland, speciellt under högtider så som jul, påsk, dop, bröllop och begravningar. Jag älskar att sjunga psalmer när jag sjunger för mig själv i hemmet. Jag finner frid när jag befinner mig i kyrkor. Jag älskar att gå i gamla kyrkor och titta på allt fint. MEN jag känner mig falsk när jag sitter och rabblar orden, som jag kan utantill, till trosbekännelsen. Jag känner mig falsk när Fader vår läses upp i kyrkan och jag känner mig falsk när jag säger att jag tillhör Svenska kyrkan men inte tror på Gud, Sonen och den Helige Anden. Jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan och har inte en tanke på utträde ur kyrkan för att få ha kvar några fler hundralappar per år. Jag är med i kyrkan för att i vår familj är man med i kyrkan. Och i vår familj lever man på många sätt ett kristet liv men utan att för den skull tro på det som står i Bibeln.

Vad tror jag då på? Ja, jag kan inte säga att jag är kristen då jag inte tror på Jesus som frälsaren. Däremot tror jag att Jesus funnits men var en man med stora kunskaper i läkekonst och örtmedicin men även en mycket duktig talare och framför allt mycket lärd i de judiska skrifterna. Jag tror att Jesus fick uppmärksamhet till sin person för att han ville förklara de judiska skrifterna på ett sätt som alla kunde relatera till. Han var nog en sektledare som verkligen kunde få folk att tro på det han sa. Jesus blev förmodligen avrättad på grund av sin tolkning av religionen och för att han retade upp romarna. Inte för att han var "guds son" i den bemärkelse som alla kristna vill tro att han är.

Jag är inte muslim eller jude trots att dessa ligger nära kristendomen i tolkning av texterna eller trots att Koranen är en bok som är väl värd att läsa och jämföra med vår egen Bibel. Jag tror inte på Buddismen eller Hinduismen. Jag är definitivt inte taoist eller anhängare av Konfusianismen. Jag är inte kopt eller sikh eller zoroastrer. Inte heller tror jag på naturreligioner.

Jag har komponerat min egen tro. Jag tror på vissa saker i bibeln men mest för att det handlar om hur man ska bemöta andra människor. Jag tror på det goda i bibeln. Jag tror däremot inte på hämnd som många tror är okej genom citatet Ett öga för ett öga, en tand för en tand som verkligen är tagen ur sitt sammanhang. Man måste nog läsa sin bibel för att förstå att citatet inte handlar om hämnd så där godtroget som de flesta tror. Jag har läst bibeln, jag har läst Koranen(med svensk översättning då förstås), jag har läst delar ur den tibetanska dödsboken och delar ur andra heliga skrifter. Och jag har tagit till mig det som är gott. Jag tror på godhet i stor utsträckning. Jag tror att om du är glad och är hjälpsam får du samma sak tillbaka.

Jag tror också på livet efter döden. Jag kan för mitt liv inte tänka mig att allt bara tar slut när det sista andetaget är taget. Jag tror inte att livet är slut för att kroppen ger upp. För mig känns det helt overkligt. Jag vet däremot inte vad som händer men jag tror på reinkarnation. Det är som när Simbas far förklarar för honom vad som händer med gräset, antiloperna och lejonen när de dör. Livet går i en cirkel. Utan början och utan slut.