Tjugoandra december

Djurmisshandel. barnmisshandel. Trafficing. Lögnare. Extremism. Och många andra ting upprör mig. Tyvärr har jag dåligt med tid att skriva längre än jag gör nu. Men så fort jag får tid ska jag fylla på med lite andra saker.

Detta är alltså temat för trettio dagar. Saker som upprör mig alltså.

Tjugoförsta december

Den tjugoförsta av trettio dagar i temaserien. Idag ska jag berätta om ett ögonblick och jag tänker börja med att visa en bild.

Det är kanske inget speciellt med den här bilden men för mig så är den mycket speciellt. Det här fotot får mig att minnas några få ögonblick som har kommit att betyda så mycket för mig. Det här är ett foto från den sista sommaren min mormor levde. Vi satt väldigt mycket ute i vårt uterum och bara pratade. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av det vi pratade om men det har egentligen ingen betydelse för det viktiga är att jag kommer ihåg. Och varje gång jag ser ett av fotona jag tog den sommaren tänker jag på mormor. Ett kort ögonblick är allt som behövs för att tänka på den sommaren.

Tjugonde december

Temat för dagen i trettio dagar är Den här månaden.

Ja, det är ju december så då händer det väl en massa saker. Man ska köpa julklappar, förbereda julmat, baka en massa saker, städa hushållet och ändå hinna med jobb och det sociala liv man borde ha.

Jag har faktiskt för en gångs skull hunnit handla de allra flesta julklappar redan nu. Jag har städat, pyntat och bakat. Jag ahr hunnit med jobbet och lite av det sociala livet men det finns fortfarande vissa saker jag önskar jag haft mer tid till. Ja ja...man kan ju inte hinna med allt...

Nittonde december

Nittonde december och temat för trettio dagar idag är Detta ångrar jag. Det här blir ju också ganska enkelt tema för mig.

Jag har en enda regel för mig själv och det är att inte lägga på mig en massa ångest för saker och ting som jag gjort. Så jag har bestämt mig för att allt som jag gjort är en lärdom så det finns inte något att ångra.

Jag har lyckats ganska bra med detta så jag kan inte säga att det finns något som jag ångrar förutom en enda sak. Men det kan jag äntå inte göra något åt nu. Vad jag ångrar är att jag inte pluggade ännu mer när jag gick på högstadiet och i gymnasiet. Men vad spelar det för roll nu?? När jag ändå har lyckats ta mig igenom en högskoleutbildning... Så att ha ångest över något är bara dumt för i slutändan är det bara du själv som kommer ihåg vissa händelser som du mått dåligt över.

Artonde december

Trettio dagar. Och den artonde dagen. Temat idag är Min favoritfödelsedag.

Usch. Jag vet inte om jag ska vara tråkig och säga att jag faktiskt inte har någon favoritfödelsedag. För det har jag inte. Däremot har jag haft några som jag tyckt varit bättre än andra. Och självklart sämre än andra.

En av de sämsta var nog att jag satt på ett flygplan över atlanten när jag fyllde 21. På väg från New York. Inte kul att sitta i ett flygplan då inte.

När jag fyllde 28 firade jag min födelsedag på sydligare breddgrader. Jag var i Moshi i Tanzania och hade det bra. Kanske en av mina bästa födelsedagar faktiskt.

Den trettiofemte födelsedagen firade jag i Belgien i en stad som heter Brygge. Jag var där för att vara med på bröllop då min kompis gifte sig. Jag fick god belgisk choklad i presten och sen fick vi supergod middag förstås.

Kanske är den tjugoåttonde födelsedagen den bästa ändå. Den var så skön och avslappnad. Inget stress eller liknande. Jag fick en visselpipa i trä av mina kompisar som jag var där med och middag ute på en fin restaurang. Visselpipan skulle jag använda när jag jobbade som lärare och vissla på eleverna när de inte lyssnar. Jag har aldrig behövt använda den då jag haft bra elever för det mesta. Men det var en bra present ändå.

Sjuttonde december

Idag ska jag skriva om Mitt favoritminne enligt temat för trettio dagar.

Mitt favoritminne. Jag vet faktiskt inte vilket som är mitt favoritminne. Det har hänt ganska många saker i mitt liv som skulle kunna kvalificera sig som favorit på ett eller annat sätt. Jag menar att jag har ju massor av favoritminnen som gäller resor eller när jag kom in på min utbildning, eller när jag fick mitt första jobb, eller när jag hämtade hem min hund.

Det finns ju olika saker som kan göra att ett minne är ett fint minne och kan då klassificeras som ett favoritminne. Eftersom jag inte har barn och inte är gift så finns inga sådana minnen...

Så tyvärr kan jag inte välja något.

Sextonde december

Trettio dagar fortsätter. Idag är det dag sexton och temat är Min första kyss.

Tyvärr så kommer jag inte ihåg min första kyss så där superbra. Jag kommer ihåg att det var spännande, pirrigt och på samma gång var jag lite rädd att jag skulle göra fel. Men jag gillade det. Det var längesedan den inträffade. Ungefär tjugotre år sedan så det är väl inte konsigt om man inte kommer ihåg.

Bilden kommer från Google och föreställer en soldat och sjuksköterska som träffades på gatan den dagen då andra världskriget tog slut. De kände inte varandra då och träffades aldrig efter den här dagen. Fin bild i alla fall.

Femtonde december

Vad drömmer jag om? En massa saker förstås vilket jag tror de allra flesta gör. Temat på trettio dagar i dag är just Mina drömmar.

Jag drömmer om att resa. Till en massa ställen. Jag är en mycket nyfiken person och vill se så många platser här i världen. Till mina drömresemål hör Tanzania, Zanzibar, Argentina, Kanada, USA(främst Alaska, South Dakota och New England), Iran, Marocko, Jordanien, Sydafrika, Egypten, Polen(på ridresa), Grekland(man får aldrig nog), Frankrike, Österrike, Kenya, Kap Verdeöarna, Grönland, Island, Japan och några till. Vissa av dessa länder har jag redan varit i men jag drömmer ständig om att åka tillbaka.

Jag drömmer om stora pengar på kontot. Så stora att jag kan åka på alla dessa platser utan att behöva tänka på hur det ska gå ihop ekonomiskt. Jag drömmer om drömvinsten. ;-)

Jag drömmer om kärleken. Att träffa den "rätte". Att få den tvåsamhet som jag längtar efter.

Jag drömmer om att sitta hemma på kvällarna ihopkurad i soffan tillsammans med någon. Jag längtar efter att ha någon att komma hem till som tycker om mig för den jag är.

Jag drömmer om en egen liten familj. Jag drömmer om att bli mamma. Jag längtar efter att få hålla min dotter/son i min famn. Jag hoppas att det händer snart. För jag längtar efter att få ge ovillkorlig kärlek till min dotter/son.

Jag drömmer om ett hus på landet där jag kan ha massa djur. Hästar, hundar och katter. Kanske till och med några få höns som får gå runt på gården och ha det bra.

Självklart behöver jag min drömbil också. Här är den. :-)

Jag drömmer om ett nytt jobb där jag utvecklas och känner att jag gör ett bra jobb. Ett jobb dit jag kan gå varje dag och känna glädje även om det är jobbigt att jobba vissa dagar. Ett arbete där man får uppskattning för det hårda jobb man utför. Ett jobb som jag verkligen tycker om.

Jag drömmer också att alla mina vänner och släktingar ska få vara friska och ha god hälsa. Jag drömmer om god hälsa för min egen del också förstås.

Jag drömmer om ett samhälle där alla går säkra och kan känna sig trygga. Jag drömmer om en värld där alla människor lever i harmoni med varandra men också i harmoni med naturen. Jag drömmer om en värld där fred råder och förståelse för religionen betyder att man lever för att uppnå ett kärleksbudskap och stäva efter fred för alla utan att använda sig av våld, hot och förstörelse. Jag drömmer om en värld där mina barn kan växa upp och känna sig behövda.

Det finns många fler saker jag drömmer om men jag kan inte räkna upp alla här.

Alla bilder är hämtade från google, utom bilderna vid resorna(de har jag tagit själv).

Fjortonde december

Vad hade jag på mig idag? frågas det efter i temat Trettio dagar idag.

Jag har haft svarta byxor, svart stickad tröja och självklart jacka, mössa, vantar och utomhusskor. Enkelt och svart men ganska klassiskt.

Trettonde december

Idag är det den trettonde dagen på Trettio dagar. Temat idag är Den här veckan.

Här kommer då en liten redogörelse för den här veckan. Jag har inget spännande inplanerat så det är en tråkig vecka planeringsmässigt i alla fall men det kan ju ändra sig förstås.

Idag, måndag är det ju Lucia. Varje lucia tittar jag på luciamorgon på tv och då får man alltid en lussebulle och pepparkaka till frukost, inte speciellt nyttigt men det är en liten tradition vi haft sen jag var liten. Efter frukost gjorde jag mig klar och åkte på stan där jag träffade mina arbetskamrater. Vi hade bestämt möte för att gå ut och lussefika. Alltid lika trevligt. Sen hann jag hem i två timmar då jag åt lunch och hann ut på en kort promenad med lilla hunden. Tog en sväng ner på stan igen och var på ett möte, som drog ut på tiden. I lätt panik skyndade jag mig hem för att börja med maten då en vän skulle komma förbi på en snabb middag. Hann bli klar med middagen i tid och hann med att vara lite social också. Sen gick vännen iväg och jag och hunden tog en promenad. Väl hemma igen passade jag på att diska, plocka undan och sen satte jag mig i soffan och myste liten med tända ljus och te. Har tvfri dag på måndagar vilket är mycket skönt faktiskt.

Tisdag har av någon anledning blivit min tvättdag. Så imorgon efter jobbet blir det tvätta av.

Onsdag har jag faktiskt bara jobb inplanerat sen är dagen öppen för förslag.

Torsdag jobbar jag också men har inget inplanerat.

Fredag går jag av klockan 8 på morgonen. Då blir det en promenad hem och sen kanske jag ska ta mig en sväng till gymmet om jag har sovit bra under natten förstås. Annars ska jag nog åka iväg och leta längdskidor och skridskohjälm till mig själv.

Lördag är det jobb igen så då har jag inte så mycket inplanerat. På kvällen på lördag ska jag nog sitta hemma och njuta bara.

Söndag ja, kan ni gissa vad som händer då? Jobb! Men lite trevligheter på jobbet ska det nog kanske bli om allt går som planerat. Då ska hela personalgruppen komma och äta julbord på jobbet. Det är i alla fall något att se fram emot.

Så ser min vecka ut. Inga storslagna planer här inte. Mest bara jobb...

Men nästa vecka då är det semester! :-)

Tolfte december

Idag blir temat i Trettio dagar lätt för mig igen. Jag ska idag berätta för er vad som finns i min handväska. Det bir verkligen enkelt.

Jag hatar handväskor. Jag äger några stycken men verkligen hatar att använda dem. Jag har aldrig förstått vad man ska ha dem till så där till vardags. Jag är en ryggsäcksmänniska. I en ryggsäck får man plats med allt man behöver och bär den på ett sätt som inte irriterar. Handväskor som glider ner från axeln är så otroligt irriterande. Och att hålla handväskan i handen gör att man ser ut som en gammal tant. Det är så fult!

Ännu fulare är alla dessa väskor folk börjat använda som ser ut som stora säckar. Så otroligt missprydande! Jag förstår inte varför man ska behöva ta med sig hela bohaget för när man ska utanför sitt hushåll. Nej, så lite som möjligt att bära med sig det är min melodi. Nycklar, pengar och mobil. Sen är jag redo att gå ut.

Ska jag däremot gå ut på krogen brukar jag ha med mig en väska men mest bara för att. I den har jag då en kam och lite smink utifall mitt smink skulle behöva förbättras under kvällen, vilket jag oftast inte behöver. I alla mina handväskor finns dock kvinnosaker som kan behövas under vissa dagar i månaden, ibland vill ju detta överraska och då står man där och har jag en handväska då så är jag räddad ur en situation som skulle kunna bli oerhört jobbig. Väldigt ofta ligger min kamera i handväskan också. Mina nycklar har jag för det mesta i fickan. Jag skulle förgås om de blev stulna eller borttappade vilket skulle betyda att jag inte skulle komma in till min hund, därför har jag aldrig mina nycklar i väskan.

Nej, det här med handväska är verkligen inte min grej och jag förstår inte att man kan lägga flera tusen på att få en väska med LV(som allt som oftast är skitfula) bara för att man ska ha en designerväska. Jag tycker att väskor kan man köpa på myrorna eller liknande. För de ska ju användas endast vi några få tillfällen. Jag köper gärna handväskor till specifika tillfällen och då får de inte kosta en förmögenhet. Ska jag på bröllop så köper jag billigare väska på loppis för just det tillfället och den måste vara så pass stor så min lilla kamera får plats.

Ja, så när jag har handväska finns däri en kam, lite smink, kameran och lite annat men inte hela bohaget...

Elfte december

Mina syskon ska jag skriva om i dag i temaserien Trettio dagar.

Det här blir nog det lättaste ämnet för mig att skriva om faktiskt. Jag är ensambarn och har alltså inga syskon. Men jag kanske ska passa på att skriva om hur det är att vara ensambarn. Man får faktiskt ganska många frågor hela tiden om det här med syskon. Många fråga om man inte saknar syskon. Ja, men hur ska jag kunna veta det???? Jag har ju aldrig haft syskon så jag vet ju inte hur det är att ha syskon överhuvudtaget så hur ska jag då veta om jag sakar syskon??!!

Många tycker synd om mig som ensambarn just för att jag inte har syskon. Hur kan det vara synd om mig som aldrig har upplevt syskon? Jag har aldrig behövt tävla om uppmärksamhet från mamma och pappa med irriterande syskon. Jag har aldrig behövt vara avundsjuk på några syskon vid födelsedagar, jular eller andra tillfällen om de fått något som jag verkligen velat ha. Jag behöver inte "oroa" mig för att något syskon ska få mer än mig vid något tillfälle alls. Jag har alltid haft mina föräldrars odelade uppmärksamhet, så hur kan det vara synd om mig?

Ganska ofta får man höra att ensambarn är mer bortskämda än barn som har syskon och det är ganska självklart kan då jag tycka. Eftersom föräldrarna inte har fler barn så får ju ensambarnet mer uppmärksamhet, mer saker och mer av det mesta. För min egen del brukar mina kompisar, som har syskon, säga att jag inte beter mig som ett typiskt ensambarn, vad nu det betyder. Jag är mycket duktig på att dela med mig och är rättvis. Men jag antar att jag har några av de egenskaper som tillskrivs ensambarn, jag kan inte själv säga om jag har det eller inte. Jag har dock vuxit upp i nära relation med mina kusiner. Jag träffade dem i stort sett varje helg så jag varit ensambarn i själva kärnfamiljen men i den stora familjen har jag haft fem av mina kusiner nära inpå mig. Och i den skaran av kusiner var jag näst yngst. Mina kusiner har kanske varit det närmaste syskonrelation jag kommer och jag kan idag känna att det är synd att vi inte har bättre kontakt än vi har. Jag saknar dem mycket och kan känna lite avund att de fortfarande har varandra medan jag står utanför.

Jag var nio år när jag talade om för min mamma och pappa att jag inte ville ha syskon. Min mamma undrade förstås varför jag inte ville ha syskon och jag svarade att jag var för gammal då. Och på ett sätt kan jag tycka att jag hade rätt för åldersskillnaden hade blivit för stor då, men samtidigt ser jag ju på min vän C och hennes syster att deras syskonförhållande har blivit bättre nu än de tidigare varit. de har en åldersskillnad på tretton år och något syskonförhållande i den bemärkelse som man får om man har närmare i ålder har de aldrig haft så min kompis är på ett sätt ensambarn med syskon. Det är inte förrän nu när lillsyrran till kompisen C är över tjugo som de har börjat vara syskon och det hade säkert varit detsamma för mig om jag fått syskon senare än när jag var nio. Hade jag fått syskon tidigare i livet vid fyra års ålder eller ännu tidigare har jag ju inte kommit ihåg hur det varit att vara ensambarn eller endabarn som är en mer vanligt förekommande benämning på oss ensambarn.

Enda gången jag kan tänka att det skulle vara bra att ha syskon är när jag tänker på att mina föräldrar blir äldre och den dag då de är borta har jag ingen att prata med dem om. Men bara för att man har syskon betyder ju inte det att man har en god relation med sina syskon. Det har jag också sett hos flertalet av mina vänner som har syskon. Så att det är synd om mig som är ensambarn det kan alla sluta tycka! :-)

Tionde december

Idag ska jag enligt temat i trettio dagar ska jag beskriva vad jag haft på mig idag. Ja, det hade ju varit kul att få skriva att jag hade vacker långklänning och fin håruppsättning då det är självaste nobeldagen idag men då jag befinner mig ute i skogen på en kennel känns det inte riktigt så praktiskt med långklänning.

Idag har jag varit klädd i ett par svarta byxor, en marinblå tunika med ett blommönster samt en svart långkofta. Det var på jobbet, men så fort jag kom ut till kenneln blev det klädbyte till fina röda mysbyxor, långärmad polotröja samt min svarta långkofta och tofflor. Snygg värre, men praktiskt är det i alla fall. Inga bilder blir det dock då jag inte bloggar från egen dator. Förresten så skulle det ändå inte bli någon "outfit-bild" då det inte är min grej. Det får de som gillar sådant hålla på med. :-)

Fredagstema - Det här får mig att skratta

Det är Erica som står för teman i december och idag ska vi skriva om "Det här får mig att skratta".

Jag behöver inte fundera speciellt länge över vad som får mig att skratta då jag just nu befinner mig på en kennel med små hundvalpar som är ca tio veckor gamla nu. Jag skrattar när de busar och leker med varandra. Jag skrattar när de försöker "äta upp" sopen som jag försöker sopa golvet med i valprummet. De små liven får mig att skratta när de springer ut i snön för att göra sina behov och snubblar på sina små men på något sätt lite förstora tassar. Jag skrattar när de ligger och sover märker att jag är inne i deras valprum och helt plötsligt hoppar upp fulla av energi och bus och glädje över att någon finns inne hos dem. De små liven kan verkligen få mig att skratta mest hela tiden. Den glädje de små visar inför livet är berusande, upplyftande och energigivande. Man blir verkligen glad och det går inte att låta bli att skratta när de kommer galopperande mot en.

Jag skrattar också åt andra saker förstås. Jag skrattar åt tokiga upptåg som barn gör med samma entuiasm som valparna här på kenneln. Jag skrattar åt kossorna som blir utsläppta på våren och skuttar runt av glädje. Jag skrattar när fölet springer för första gången och sparkar bakut. Jag skrattar åt min hund när han tar kopplet och hoppar runt som en liten valp inne i hallen innan vi går ut. Jag skrattar åt mammas hundar när de busar med varandra och beter sig som småvalpar de med.

Jag själv har ganska ironisk humor och skämtar själv väldigt ironiskt. De som känner mig vet när jag skämtar medan andra kan ha stora problem att förstå när jag skämtar. Jag skrattar själv åt ironiska skämt och har i stort sett alltid gjort de, eller åtminstonde så länge jag själv förstått ironi.

Det finns förstås massor med andra saker jag skrattar åt men just nu kommer jag inte på så många till.

Tyvärr inga bilder då jag inte bloggar från min egen dator. Kanske kan lägga till en bild på någon av de små valparna när jag kommer hem. Vi får se...

Nionde december

Nu är det bara tjugoen dagar kvar på temat Trettio dagar. Idag ska jag skriva om Min tro. Det kan hända att det blir ett långt inlägg...

Jag är uppfostrad i kristen tradition. Jag är döp och konfirmerad i Svenska kyrkan. Jag bad Gud som haver barnen kär varje kväll när jag var liten. Jag går i kyrkan ibland, speciellt under högtider så som jul, påsk, dop, bröllop och begravningar. Jag älskar att sjunga psalmer när jag sjunger för mig själv i hemmet. Jag finner frid när jag befinner mig i kyrkor. Jag älskar att gå i gamla kyrkor och titta på allt fint. MEN jag känner mig falsk när jag sitter och rabblar orden, som jag kan utantill, till trosbekännelsen. Jag känner mig falsk när Fader vår läses upp i kyrkan och jag känner mig falsk när jag säger att jag tillhör Svenska kyrkan men inte tror på Gud, Sonen och den Helige Anden. Jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan och har inte en tanke på utträde ur kyrkan för att få ha kvar några fler hundralappar per år. Jag är med i kyrkan för att i vår familj är man med i kyrkan. Och i vår familj lever man på många sätt ett kristet liv men utan att för den skull tro på det som står i Bibeln.

Vad tror jag då på? Ja, jag kan inte säga att jag är kristen då jag inte tror på Jesus som frälsaren. Däremot tror jag att Jesus funnits men var en man med stora kunskaper i läkekonst och örtmedicin men även en mycket duktig talare och framför allt mycket lärd i de judiska skrifterna. Jag tror att Jesus fick uppmärksamhet till sin person för att han ville förklara de judiska skrifterna på ett sätt som alla kunde relatera till. Han var nog en sektledare som verkligen kunde få folk att tro på det han sa. Jesus blev förmodligen avrättad på grund av sin tolkning av religionen och för att han retade upp romarna. Inte för att han var "guds son" i den bemärkelse som alla kristna vill tro att han är.

Jag är inte muslim eller jude trots att dessa ligger nära kristendomen i tolkning av texterna eller trots att Koranen är en bok som är väl värd att läsa och jämföra med vår egen Bibel. Jag tror inte på Buddismen eller Hinduismen. Jag är definitivt inte taoist eller anhängare av Konfusianismen. Jag är inte kopt eller sikh eller zoroastrer. Inte heller tror jag på naturreligioner.

Jag har komponerat min egen tro. Jag tror på vissa saker i bibeln men mest för att det handlar om hur man ska bemöta andra människor. Jag tror på det goda i bibeln. Jag tror däremot inte på hämnd som många tror är okej genom citatet Ett öga för ett öga, en tand för en tand som verkligen är tagen ur sitt sammanhang. Man måste nog läsa sin bibel för att förstå att citatet inte handlar om hämnd så där godtroget som de flesta tror. Jag har läst bibeln, jag har läst Koranen(med svensk översättning då förstås), jag har läst delar ur den tibetanska dödsboken och delar ur andra heliga skrifter. Och jag har tagit till mig det som är gott. Jag tror på godhet i stor utsträckning. Jag tror att om du är glad och är hjälpsam får du samma sak tillbaka.

Jag tror också på livet efter döden. Jag kan för mitt liv inte tänka mig att allt bara tar slut när det sista andetaget är taget. Jag tror inte att livet är slut för att kroppen ger upp. För mig känns det helt overkligt. Jag vet däremot inte vad som händer men jag tror på reinkarnation. Det är som när Simbas far förklarar för honom vad som händer med gräset, antiloperna och lejonen när de dör. Livet går i en cirkel. Utan början och utan slut.

Åttonde december

Ett ögonblick ska fångas på bloggen idag enligt temat i Trettio dagar. Jag tänker på ett ögonblick i Tanzania. Jag har skrivit om det här förr på bloggen men känner att det är ett ögonblick värt att återuppleva.

Mitt möte med Herr elefant. Ett ögonblick som stannat med mig och som jag kommer att minnas så länge jag lever. Ett ögonblick som verkligen var ett ögonblick för det var över på några få sekunder. Här kommer han igen, Herr elefant.

Sjunde december

Dag sju av trettio och temat i serien Trettio dagar är idag Min bästa vän.


Min bästa vän. Om jag ska tänka bakåt i tiden så har jag haft många bästa vänner. Tiden har liksom förändrat mig men även mina bästa vänner så därför har jag haft flera bästa vänner under vissa perioder i mitt liv. Alla har varit mycket viktiga för mig och på ett sätt har den person som just då varit min bästa vän varit en av de viktigaste människorna i livet.


Min första bästa vän träffade jag när jag var fyra år. Vi är fortfarande mycket goda vänner, de bästa vänner faktiskt men eftersom livet dragit i oss på olika sätt har vi glidit ifrån varandra på ett sätt men ändå inte. M känns som en syster, en person som alltid kommer att finnas i mitt liv på ett eller annat sätt - så länge vi lever. I perioder har vi inte talat med varandra på månader, men så fort vi träffas är allt som vanligt igen. M är en mycket snäll person som jag vet i stort sett allt om och hon vet det mesta om mig och ändå är vi vänner. ;-) Jag värdesätter henne väldigt högt och älskar henne för att hon är den hon är! Förvirrad, galen, rolig, snäll och en bra vän.


Min andra bästa vän är C. Henne träffade jag när jag var tio år. Jag och min familj flyttade från staden ut på landet och där bodde C. Hon och jag blev kompisar på en gång. Det sa liksom klick i vänskapsförhållandet på direkten. :-)Vi umgicks i stort sett varje dag i tio års tid. Sen kom pojkvänner emellan. Sen en flytt för mig till studentstaden. Helt plötsligt var det tjugofyra mil emellan oss men varje gång jag åkte hem(vilket var ofta i början) träffades vi och umgicks som vanligt. Vi gjorde verkligen allt tillsammans. För åtta år sedan flyttade C till huvudstaden och endast åtta mil skiljde oss åt men då hände något. Helt plötsligt avstannade vänskapen som varit den absolut viktigaste vänskap jag haft till den stunden - vilket jag sörjer än idag. Vi är fortfarande kompisar, men den där djupa vänskapen är nog för alltid borta.


På gymnasiets engelskalektioner satt jag med I. Hon och jag var bäst i klassen på ämnet och hade ambitionen att bli bättre, därför satt vi med varandra för att pusha på varandra. Egentligen umgicks vi inte på fritiden då men av någon anledning började vi umgås även utanför skolan. Det var våra engelskalektioner som var början till en, vad jag tror, livslång vänskap. I är en av mina absolut viktigaste, bästa vänner för att inte säga den viktigaste. Hon har hjälpt mig genom de svåraste perioderna i mitt liv. Jag kan ringa henne när som helst - till och med på hennes jobb(om hon har tid så är det bara att bubbla på). Hon kan alltid få mig att se en situation ur en annan synvinkel, hon låter mig gråta om jag behöver och hon skrattar tillsammans med mig när det händer något roligt. Hon glädjs åt mina framgångar och stöttar i motgångar. I är en riktig vän, en sådan vän som alla skulle ha. Jag hoppas att hon känner att hon har en likadan vän i mig.


Som jag sa tidigare så har jag många vänner som är viktiga. Nej, jag ska nog omformulera mig. Alla mina vänner är viktiga för mig, sen har jag många kompisar. Jag hoppas att alla mina vänner känner att jag är en riktig vän för dem också.


Egentligen skulle jag vilja skriva om alla mina vänner som faktiskt är väldigt goda vänner. Å som är en mycket generös person, MR som man kan prata om allt och inget med i timmar och som förstår mig på ett bra sätt, J som är en mycket vänlig person med stort hjärta, I som är den bästa att gå på bio med, fika med, en person med stor optimism inför livet. Ja, jag har många bra vänner vilket jag är extremt tacksam över. Ni kära vänner betyder så enormt mycket för mig!

Bild lånad från google.

Sjätte december

Trettio dagar och trettio små berättelser fortsätter. Jag har äntligen kommit ikapp efter att ha varit bortrest några dagar. Idag är temat Min dag.

Den 6:e december 2010 började med att jag sov ganska länge. Ända till 8.12 då jag tittade på klockan. Sovmorgon är så skönt! Sen gick jag och min hund ut en kort sväng. Frukost blev det förstås också, jag fungerar inte utan frukost!

Efter frukost var det dags att packa ihop allt som jag hade med mig på min lilla resa. Självklart diskade jag efter mig också, för det är ju inte speciellt trevligt att lämna disk framme till nästa gång jag kommer dit. Jag har varit i min sommarstuga under helgen. Jaha, bommat igen sommarstugan och åkte hem. Stannade ungefär halvvägs och handlade lite på Ica Maxi. Där fann jag en parfym som jag gillar så jag köpte den. Jag fick pengar när jag fyllde år för en månad sedan som jag inte har använt men idag tänkte jag att nu skulle jag spendera en liten del av pengarna jag fick. Det blev en parfym från Naomi Campbell.

Sen kom jag så hem till mitt eget hushålle. Jag gjorde lite lunch på en gång när jag kom hem. Det blev Franska gröna linser och korv. Det är fantastiskt gott! Betydligt godare än jag trodde först så det kan rekommenderas. Sen blev det kaffe och pepparkakor till efterrätt.

Vid femtiden åkte jag till min väninna där vi träffades några stycken och fikade igen. Där bjöds det på lussebullar, pepparkakor och glass och självklart kaffe/te. Jag åt glass då inget av det andra var glutenfritt. Egentligen skulle jag väl förstås ha skippat glassen också då den inte var laktosfri men det går ju bra så då kan jag väl fuska lite ibland.

Vid åttatiden åkte jag hem och duschade. Så skönt att vara nyduschad när man ska gå och sova tycker jag. Så nu sitter jag här och skriver ett inlägg. Har precis ätit en äggmacka och druckit lite vatten, fick bli så eftersom jag inte ätit middag idag heller. Och på tv visas just nu Svenska hollywoodfruar. Ska sen sova då det är arbetsdag imorgon.

Dag 5 - Vad är kärlek?

Trettio dagars femte dag. Vad är kärlek? är temat för dagen. Kärlek. Något som alla har en relation till på ett eller annat sätt. Man kan vara rädd för kärlek, man kan var kär i kärleken, man kan ha blivit sårad av kärleken och kärlek kan vara det ljuvligaste som finns.

För mig är kärlek okomplicerad, osjälvisk, givmild, omhändertagande, vacker och ljus. För mig är kärlek att undra vad han gör precis just nu och känna hur jag längtar efter att få vara nära honom. Kärlek är att få ett leende som säger allt, som värmer hela dig utan att ett ord sägs.

Kärlek är när det pirrar i hela kroppen när du ser honom trots att det var flera år sedan ni träffades. Kärlek är att vilja vara tillsammans med honom varje dag, varje minut trots att du vet att det rent praktiskt inte går(och inte heller egentligen skulle vara kul i det långa loppet).

Kärlek är en vardaglig handling som gör honom lycklig, som en kopp kaffe på sängen, en stunds fotmassage eller något annat som förgyller stunder mitt i veckan.

Kärlek är att våga vara dig själv när du är tillsammans med honom. Kärlek är också att våga förlora dig själv en stund för att du vet att han inte dömer dig. Kärlek är också att våga säga ifrån, att våga stå för dina egna åsikter, att låta honom göra sina saker trots att du inte delar hans intressen. Kärlek är att våga diskutera och låta varandra ha olika syn på saker och ting och ändå mötas på mitten och respektera varandra för den ni är. Kärlek är att stå enade mot världen utanför när ni behöver vara en enad front. Kärlek är jämlikhet.

Kärlek är att få den där blicken som säger att du är det viktigaste i hans liv, den vackraste människa han någonsin mött.

Kärlek är att längta efter att få vara tillsammans med honom. Kärlek är att sakna honom så det gör ont. Kärlek är att bara vilja släppa allt för att vara tillsammans med honom precis just nu!

Kärlek är det du behöver för att överleva och för att må bra. Kärlek är det viktigaste du kan ge till en annan människa.

Kärlek är det enda du får mer av om du slösar med den.

Bilden lånad från google.

Dag 4 - Det här åt jag idag

Trettio dagar fortsätter. Nu ska jag skriva om vad jag åt under dag fyra. Det var i lördags det.

I lördags började jag morgonen med laktosfri sommarbärsyoughurt, en stor kopp te och två glutenfria mackor med ost på. Inte världens mest spännande frukost men jag blev mätt.

Sen var det förmiddagsfika och då vankades det kaffe och pepparkakor. Mumsigt! Jag är en fena på att fixa goda hemmagjorda glutenfria pepparkakor. I år blev de så otroligt goda.

Lunch åt vi och då blev det ugnsbakade tomater, pannbiff och potatis och självklart grönsaker. Då dracks det julmust till. Mums!

Sen blev det inte så mycket bra mat på eftermiddagen. Vi åkte på kvällen till min mammas skolkompis då vi var i mammas barndomsby på besök. Där fick vi kakor och bullar och tårta. Sen på kvällen blev det varma mackor och te....ingen middag alltså.

Supernyttig dag men så såg det ut i lördags.

Dag 3 - Mina föräldrar

Egentligen skulle jag ha skrivit den tredje december men eftersom jag åkte till sommarstugan fick Trettio dagar och bloggen vänta. Idag kommer jag att försöka skriva de teman som jag missat sedan i fredags.

Dag tre är temat Mina föräldrar så här kommer en liten kort presentation av mina fantastiska föräldrar.

Mamma heter Birgitta och pappa heter Hans. När mamma var 14 år träffade hon min pappa första gången. De blev inte ett par då utan det tog några år tills deras vägar korsades igen. Jag tror mamma var 16 år när de träffades och blev ett par. Pappa är sex år äldre än min mamma så han var tjugotvå vid det tillfället. Det gick fort för dem att bli föräldrar. Mamma var 17 år och 4 månader när jag kom till världen, pappa var 23 år och 3 månader. Jag är enda barnet mina föräldrar har. Jag har aldrig saknat syskon för jag vet ju inget annat.

Hur som helst så var min mamma hemma med mig tills jag började förskolan. Då började mamma en kurs för att utbilda sig till vårdbiträde. På den tiden fick man alltså gå i skolan för att bli vårdbiträde. När jag gick i ettan började mamma att jobba som vårdbiträde på sjukhuset i staden där vi bodde. Hon jobbade natt för att kunna vara hemma med mig efter skolan. Mamma har alltid varit en riktig bullmamma. Hon lagade god mat, bakade allt bröd och höll fin ordning i hemmet samtidigt som hon tog hand om mig och pappa på bästa sätt. Mamma har alltid varit duktig på att sy, sticka och hålla på med handarbete. Så ofta när jag var liten sydde hon fina klänningar till mig. Hon stickade tröjor till mig och pappa och självklart till sig själv. Senare i livet har mamma utbildat sig till personlig assistent(ja, man kan få en utbildning till det också), samt undersköterska. Som ni märker är min mamma en omhändertagare och det har hon alltid varit.

För ett tag sedan behövde hon själv omvårdnad. När hon var 50 år fick hon diagnosen cancer. Hon har på ett fantastiskt sätt gått igenom behandlingar, sjukdomstillstånd och annat på ett sätt som gör mig stolt. Hon har hela tiden varit stark och arbetat hårt för att bli frisk. Hon är en riktig kämpe! Och jag är så stolt över henne. Men hon är idag fri från cancer och har på ett utmärkt sätt fortsatt leva sitt liv på ett gott sätt. Jag ber varje dag att hon ska få fortsätta vara fri från cancer och pigg, stark och motiverad. Hon är en Survivor på riktigt!

Pappa då. Ja, han har arbetat som lastbilschaufför så länge jag kan minnas. Han är en utmärkt chaufför och en mycket bra lärare när det skulle tas körkort. Pappa spelar fiol och åker ofta på spelmansstämmor. Han är mycket musikalisk och har spelat gitarr också när han var yngre. Pappa är duktig på att arbeta med händerna han med. Han finsnickrar massor med fina saker. bland annat små möbler, brödfat och annat fint. Pappa har också snickrat sin egen snickarbod, garage och ett fint lusthus. Min pappa är sportig också, han gillar framför allt att åka längdskidor men även mountainbike. Ibland är han med och tävlar också. Han har åkt Vasaloppet några gånger samt andra små tävlingar. Även på cykel har han tävlat. Han är duktig på det han tar sig för att göra och är bestämd när han bestämmer sig för något.

Det var mycket kort om mina föräldrar. Bara så ni vet så har jag världens bästa mamma och pappa!

Fredagstema - Julsånger

I december tar Pitetjej över stafettpinnen för fredagstemat. Det första fredagstemat är Julsånger.

Julsånger känns som ett lätt tema just nu. :-) Alla har väl sina speciella förhållanden till just julsånger. Vissa älskar dem medan andra fasar för att lyssna på radion under den här perioden av året. Jag tillhör den första skaran som verkligen älskar julsånger.

Till mina favoriter hör:

Oh, helga natt gärna med Jussi Björling men Josh Groban går bra han med.

För två eller tre år sedan, jag kommer inte riktigt ihåg, hade Carola en ny julkonsert som visades på tv. Där sjöng hon en sång som kommit att bli en av mina favoritjulsånger och jag sjunger på den här året runt. Den heter I denna natt blir världen ny och beskriver hur världen förändras då Jesus föds. Jag tycker speciellt mycket om hur Carola framförde den under konserten för på CD skivan låter den annorlunda men är fortfarande bra. Jag kan ju när jag ändå håller på också tala om att Himlen i min famn, också med Carola, tilltalar mig på ett sätt som känns konstigt. Känslan av att ha sitt barn i famnen och fundera på varför just det här fantastiska, underbara barnet kommit till just mig måste vara något som alla föräldrar kan fundera över. Då jag inte har barn själv kan jag inte riktigt förstå varför den här sången gripit tag i mig så otroligt och men jag kan verkligen förstå känslan och undran Maria har där hon sitter med sin son i sin famn. Jag hoppas ni förstår vad det är jag försöker få fram.

Då jag hade en mycket musikalisk farfar har jag vuxit upp med musik på ett mycket naturligt sätt och det har alltid funnits runt mig - musik alltså. Då farfar var körledare när han blev pensionär hände det speciellt mycket runt jul. Han ledde också ofta luciatågen i den by han och farmor bodde i och ibland hände det att jag fick vara med. När jag hör vissa julsånger tänker jag ofta på min farfar och Oh, helga natt är just en sådan sång. Men Stilla natt får mig också att tänka på min farfar. Det är de här gamla sångerna som får mig att få riktigt julstämning.

Några moderna klassiker är väl Last christmas med Wham. Den har väl blivit en sådan där sång som man måste höra en gång varje julsäsong annars känns det liksom inte riktigt som jul. En annan sång som jag verkligen älskar är Halleluja med Molly Sandén, hon är ju så duktig. Det är väl förstås inte en julsång men den har kommit att bli det för mig.

Eftersom jag inte vet hur man lägger in klipp från youtube här så får ni klicka på länkarna istället för att höra alla sånger!

Ha en underbart härlig andra advent!

Andra december

Trettio dagar fortsätter och idag ska jag skriva om Min första kärlek. Jag har funderat på det sen igår och det kanske är givet på temat att man borde skriva om den första kärleken till en människa. Men jag kan inte göra det. Min första kärlek är sedan länge avsvalnad och är ett avslutat kapitel så jag valde att skriva om en kärlek som följt mig sedan barnsben. Och det är min kärlek till djur.


Jag har sedan jag var liten älskat djur av i stort sett alla de slag, dock inte spindlar, ormar och getingar. Jag är uppvuxen med djur runt omkring mig. Jag kan nästan inte komma på någon jag känner eller umgicks med när jag var liten som inte hade husdjur. Alla mina släktingar hade djur och alla mina vänner. Jag fick mitt första egna djur när jag var nio år. Det var en grön undulat som jag döpte till Rasmus. Han var min stolthet och jag var mycket rädd om honom. Självklart hjälpte mamma och pappa mig med honom, men han var mitt ansvar först och främst.



Bara några månader senare talade mamma och pappa om att vi skulle köpa en hund och jag lovar att min lycka var gjord! En hund. En liten valp som skulle bo med oss. Jag var verkligen i himmelriket. När dagen kom och vi skulle åka och hämta hem vår valp var det dittills den lyckligaste dagen i mitt liv. Vi hämtade vår lilla svarta tuss som var åtta veckor gammal och hon var bedårande. Den sötaste lilla flicka jag någonsin sett. Jag blev kär samma minut som jag såg henne. En liten svart, flat coated retriever. Hon var verkligen ljuvlig och hon blev min bästa vän. Jag fick ha henne i 13 år innan hon lämnade jordelivet och jag lovar att det var den sorgligaste dagen i mitt liv, jag var näst intill otröstbar. Liona var nog verkligen min första kärlek i djurvärlden.



Vi har också haft katter i min familj. Den mest speciella katten kom in i våra liv när jag var tolv år gammal. Han var en riktigt liten spjuver när han var kattunge. Han klättrade på tapeterna ända upp till taket(vi hade sådana där vävtapeter). Han åt upp mammas blommor i parti och minut. Sen samarbetade han med vår hund när det fanns godsaker i huset. Roliga djur har jag haft i mitt liv.


Självklart har jag också varit hästtjej. Jag började rida när jag var sex år på ridskola. När jag var tio år hade vi flyttat ut på landet och jag hade turen att bo tio minuters promenad från ett stuteri. Där fanns det hästar i hur många exemplar som helst. Jag började vara i stallet och där spenderade jag nog varje ledig stund under sex års tid. Jag hade självklart mina favoriter där på stallet.



Ja, ska jag säga att min första kärlek är djur så ljuger jag sannerligen inte. Jag hade också mina favoritprogram på teve när jag var liten och det var självklart Ett med naturen och Mitt i naturen. Så att jag inte jobbar med djur det förvånar mig ganska ofta faktiskt. Det går inte många dagar då jag funderar på varför jag inte valde en karriär där jag får arbeta med det jag tycker bäst om av allt nämligen djur.

*Hunden på bilden är min nuvarande hund, även han en flat coated retriever. Hästen är en häst som finns i ett stall i närheten av min nuvarande bostad.

Fredagstema - Vad jag samlat på under årens lopp(och kanske fortfarande samlar på).

Förra fredagen var Musikantas sista fredagstema för den här gången. Hon hade valt temat Vad jag samlat på under årens lopp(och kanske fortfarande samlar på). Innan jag börjar skriva om mitt samlande passar jag på att tacka Musikanta för hennes medverkan som temaansvarig under november månad!

Så vad har jag då samlat på under mina levnadsår? Jo, det som jag kommer på som jag verkligen inte kastar och som jag tycker mycket om att få är vykort. Jag ber alla mina vänner, när de åker utomlands, att de ska skicka vykort till mig. Jag älskar att få vykort! Och jag kastar dem inte. Jag har sparat alla mina grattiskort, julkort och andra kort jag fått.

Självklart finns det andra saker som jag samlat på också. När jag var liten fick jag ett sudd som min gammelfaster köpte när hon var på resa i Sofia i Bulgarien. Jag vet förstås inte om hon köpte det i Bulgarien, men jag var så stolt över suddet från ett annat land att det var vad jag sa till alla mina vänner. Det var ett luktsudd som luktade så ljuvligt gott. Det luktade nästan pepparkaka. Det var startskottet för luktsuddssamlingen som jag faktiskt fortfarande har kvar. det var ju väldigt populärt i början på åttiotalet med de här luktsudden och luktisar som var ett sorts klistermärke som luktade något om man gnuggade lite på dem. Luktisar blev aldrig nån favorit för mig däremot.

Jag har också samlat på böcker. Jag har ända sedan jag var sju år gammal varit medlem i någon bokklubb. Jag har ganska mycket böcker men det flesta är nog kvar hemma hos min mamma. Jag har inte riktigt plats för dem i mitt hem just nu men jag ska försöka få hem dem till mig så snart plats finns. Nu har jag dock bestämt mig för att inte köpa fler böcker, vilket är en utmaning att hålla, men dt finns ju kryphål förstås! Jag får köpa facklitteratur och böcker av mina favoritförfattare.

Ja, det här är lite av det jag samlat på under alla år. Undrar just om jag kommer ändra mitt samlande i framtiden? Jag tror att jag kommer fortsätta spara vykort i alla fall. Fast nu får man ju förstås inte så många som man fick förr. Böcker kommer jag nog alltid att skaffa fler av och speciellt inredningsböcker men även geografi, geologi, religion och historieböcker kommer det förmodligen att bli fler av. Fotoböcker också. Luktsudd slutade jag samla på samma årtionde som jag började så risken för fortsatt samlande där är minimal. Här med avslutar jag nu mitt fredagstema för november månad och tackar åter igen Musikanta för hennes roliga teman!

Alla bilder i det här inlägget är lånade från Google, för jag var för lat för att gå och fotografera alla saker.

Första december

Under trettio dagar ska man skriva enligt ett givet tema om dagen. Idag den första december 2010 är temat Om mig.

Jag bor sedan tolv år tillbaka i Uppsala. Jag flyttade hit för att studera som så många andra. Innan jag kom till Uppsala bodde jag i en liten stad i Norrland, där jag växte upp från fyra års ålder. Innan jag blev norrlänning bodde jag och min familj i Kopparberg i Västmanland, där jag också föddes för en herrans massa år sedan. Jag känner mig dock som en norrlänning i själ och hjärta.

Att det blev Uppsala som blev min hemstad var inte riktigt meningen. Uppsala var inte mitt förstahandsval för studier utan det var Stockholm, av någon underlig anledning som jag inte förstår alls idag. Jag är mycket tacksam att jag hamnade i Uppsala.

Jag bor ensam. Eller det var inte riktigt sant förstås för jag har ju en hund som är en trogen vän. Men många år har jag bott inneboende eller haft inneboende själv. Jag trivs i människors sällskap och skulle kunna tänka mig att bo i kollektiv om alla var lika ordningssamma som mig och gärna lite pedantiska också. Jag gillar inte oordning och smuts. Speciellt inte på toaletter och i kök.

På min fritid tycker jag om att umgås med mina vänner och gör det så ofta jag kan. Det är det som är fördelen med att bo ensam, jag har ingen annan att ta hänsyn till och ingen som efterlyser mig när jag varit ute för länge! Självklart tycker jag om att hitta på saker som min hund också tycker är kul, så vi brukar gå på långa promenader så ofta vi kan. I vinter har jag bestämt mig för att börja åka skridskor igen. Och om jag hittar ett par skidor på loppis eller liknande ska jag börja åka skidor också. Jag älskar att fotografera. Tyvärr är jag inte så bra på det som jag skulle vilja men jag fotar för att jag tycker det är kul och inte för att jag ska visa mina bilder på utställning eller liknande. Men jag har en dröm om att gå en fotokurs någon gång. Det kanske kunde bli av om jag hade ett annat jobb än jag har, så jag fick mer tid över på kvällar och helger.

Det är så mycket som jag tänker berätta om mig själv här. Hoppas ni fått en liten bättre uppfattning om mig. Ha det gott alla ni!

Trettio dagar

Hittade den här listan hos Pitetjej när jag skulle kolla decembers fredagsteman. Listan verkar kul så jag kopierar och ska försöka mig på trettio dagar. Jag vet nog redan nu att jag kommer att ha svårt att skriva varje dag då jag redan på fredag ska bege mig till min sommarstuga och där har vi inget internet. Men jag ska sannerligen försöka skriva varje dag under den här månaden. Dag 01 – Om mig Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Ett sista ögonblick

Fredagstema - imorgon eller på söndag

Har inte tid att skriva idag...har fullt sjå att hinna med adventsstädningen. Så jag återkommer så fort jag har tid.

Ha det bra alla fredagstemaförfattare!

Imorgon, torsdag, ska jag förhoppningsvis hinna fotografera det jag samlar på och skriva ett litet inlägg till förra veckans tema.

Fredagstema - Ett möte jag aldrig glömmer

Det är Musikantas tredje tema för november månad. Idag är det ju förstås lördag men jag jobbade hela dagen igår och orkade inte skriva något igår.

Ett möte jag aldrig glömmer är ett möte på en teater i min hemstad när jag var sju år gammal. Jag kommer aldrig att glömma hans stora röda, lockiga hår eller hans enorma längd. Jag tyckte han var jättelång, kommer jag ihåg. Och till saken hör att när jag var liten hade jag lite svårt att tro att långa människor var snälla. Det var liksom inte helt säkert att en människa som var så lång kunde vara snäll. Men snäll verkade han i alla fall vara så jag tordes till och med prata med honom. Senare fick jag även en kram av honom. Just då förstod jag inte storheten i att verkligen ha träffat honom utan det är i efterhand jag har förstått att det faktiskt var stort att jag har träffat honom. Och att jag aldrig någonsin kommer att glömma mötet har nog egentligen med hans längd att göra och inte för att han var Tage Danielsson.

Bild från google

Ett annat möte som jag säkerligen aldrig heller kommer att glömma är ett möte med en elefant i Tanzania. Till saken hör att elefanter är mina favoritdjur på savannen på grund av deras fantastiska gemenskap. På vår safari såg jag självklart många djur, lejon, zebror, elefanter, strutsar och många, många andra. Men helt plötslig när vi är ute på en tur i en av de parker jag besökte stängde vår chaufför väldigt oväntat av motorn på bilen. -Sitt alldeles stilla och var helt tyst. sa han. Vi undrade självklart varför. Jag satt och bytte batterier i min kamera och tittade snabbt upp för att se vad som hände. Jag har aldrig i hela mitt liv fixat en kamera så snabbt som jag gjorde då. För där framför bilen gick en magnifik elefant. Ett ståtligt djur som promenerar rakt emot vår bil. Ska jag låta den här chansen gå mig förbi? tänkte jag och insåg att det skulle jag inte göra. Snabbt som ögat klickade jag igång min kamera och tänkte att nu får det bära eller brista - allt för en bild. Försiktigt men ändå väldigt kvickt tog jag beslutet att sätta ut kameran för att fånga honom på en bild. Det var spännande och jag kände hur adrenalinet rusade genom min kropp. Som tur var hann jag fota honom och här är han, Herr Elefant.

En sann vän!

Idag fick jag ett sms som vände upp och ner på hela min tillvaro. Det var förstås inget positivt sms - det är sällan det när världen vänds upp och ner. I min förtvivlan ringde jag till min vän I. Hon pratade med mig och tröstade mig på allra bästa sätt för att sedan säga: Jag kommer hem till dig om du vill.

Och om jag ville. Hon gjorde i ordning sig och sin dotter och satt sig i bilen och åkte i värsta snöovädret nästan fem mil för att komma hem till mig. DET är verkligen vad en sann vän gör!

Jag är så otroligt tacksam för att hon struntade i sina planer för dagen för att komma och vara hos mig en stund. Vilken vän!

Tack än en gång min vän. Hur ska jag kunna tacka dig tillräckligt???

Fredagstema - Upp och ner

Musikanta håller i november månads fredagsteman och idag är temat Upp och ner.

Det första som kom till mig när jag såg vad den här fredagens tema skulle vara var en sång. Och sedan jag satt in teman i bloggen här så tänkte jag att jag kommer nog bara att kunna skriva om den här sången. Jag har försökt komma på något som har med upp och ner att göra utan att kopplas till den här sången men jag har faktiskt inte lyckats för jag återkommer hela tiden till den här sången.

Jag länkar till den här så ni får mer än gärna lyssna på den. :-)

Jag vet tyvärr inte hur man visar klipp från youtube här så ni får klicka själv istället.

Jag tycker fortfarande att den är ganska rolig och jag kan bara säga att jag älskar Astrid och framför allt Emil - men vem gör inte det?

Så det här är mitt bidrag den här veckan. Hoppas ni också gillar låten! Ha en underbar vecka och vi syns förhoppningsvis nästa fredag igen.

Förra fredagen befann jag mig inte hemma och därför blev det inget bidrag från mig då. Jag var nämligen på bröllop i Belgien förra veckan. :-)

Bild från googlebildsök på Emil i Lönneberga

November månads fredagsteman

I november blir det Musikanta som tar över stafettpinnen från Pettas. Teman för november är följande:

5 november Bara en slump, eller? (Egendomliga sammanträffanden har vi väl upplevt lite till mans. Ibland verkar det också som om det existerade någon sorts tankeöverföring...)

12 november Upp och ner

19 november Ett möte jag aldrig glömmer (Själv tänker jag väl närmast då på ett möte med någon person eller några personer. Men man kan ju tolka det som man vill...)

26 november Vad jag samlat på under årens lopp (och kanske fortfarande samlar på)

När jag slutade tro på tomten/storken - Fredagstema

I förrgår var det fredag och dags för fredagstemat igen. Det var Pettas sista tema för den här gången. Tack för en mycket utmanande månad! I fredags var temat När jag slutade tro på tomten/storken.

Jag tror faktiskt att jag måste börja berätta om mina erfarenheter av tomten. Det är nämligen så här att jag vet fortfarande än idag inte vem som var tomte hemma hos oss. Det är en väl försluten hemlighet och jag har inte heller kunnat lista ut vem det var - så det kanske ändå finns en tomte på riktigt?! ;-)

Vi firade nästan alla mina barndomsjular i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar, mormor och morfar, morfars bror och syster samt systerns barn. Där vår sommarstuga ligger var det då inga andra som hade vinterbonad sommarstuga så vi var de enda som firade jul där. I närheten av stugan fanns två året-runt-boende men de hade ju egna familjer. Varje jul när tomten skulle komma så brukar ju oftast någon släkting försvinna, men så var inte fallet för mig.

Vår sommarstuga ligger vid en sjö som är ganska stor och varje jul så syntes tomtens ljuslykta nästan på andra sidan sjön. Han kom alltid sjövägen, jultomten. Så jag stod vid fönstret så fort någon ropade att nu såg de minsann lyktan som tomten lyste upp sin väg med. Där stod jag tills tomten kom upp på vår tomt och gick mot huset. Då brukade jag springa in till någon av mina släktingar och väntade förväntansfullt. När tomten kom in fick jag en korg med godsaker i som tomten skulle få smaka av. Han brukade prata ganska mycket och jag kan inte minnas att jag kände igen rösten på tomten.

Sen delade tomten ut julklappar till alla. Efter utdelningen av alla klappar fick tomten alltid lite kaffe och kaka och om han hade tur kanske han till och med fick en likör till kaffet(i min familj dracks det ytterst små mängder alkohol under jularna då det var barnens högtid - alltså min då jag var ensamt barn). Jag försökte många gånger förstå vem det var som var tomte hemma hos oss, för i stort sett alla mina vänner hade ju kommit på sin pappa, morfar/farfar, farbror eller liknande med att vara tomten. Jag hade ingen aning och kunde inte lista ut det heller och har som sagt fortfarande inte fått något svar på den frågan.

Jag kan inte säga med säkerhet när jag slutade tro på tomten då jag aldrig kunde lista ut vem det var som kom till oss varje år. Och inte hade den som var tomte en sådan där äcklig, ful tomtemask utan våran tomte hade ett fint skägg gjort av lin. Han var klädd i en lång kappa av ull och hade röda fina byxor och näbbskor. Han hade stora välanvända yllehandskar och en fin hemmastickad tröja. Kanske tror jag fortfarande på tomten? Vi säger fortfarande att tomten bor på andra sidan sjön och när det lyser i den stuga som ligger där på andra sidan så säger vi att det är tomten som är hemma. Så när jag slutade tro på tomten kan jag inte säga.

Alla bilder är lånade på Googles bildsök: Santa Claus, tomten, Jenny nyström tomte.

Ett barn

Ett barn som får för mycket kritik lär sig att fördöma

Ett barn som får uppleva fientlighet lär sig att slåss

Ett barn som görs till åtlöje lär utvecklar blyghet

Ett barn som ständigt får uppleva skam lär sig att känna sig skyldig

Ett barn som behandlas med tålamod lär sig tolerans

Ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som får beröm lär sig uppskatta

Ett barn som får lära sig rent spel lär sig rättivsa

Ett barn som accepteras och möts med vänskap

lär sig känna kärlek i världen

Den här hade vi uppsatt på väggen i köket när jag var liten. Ibland brukar jag tänka på den när jag ser någon förälder göra något som överensstämmer med den här texten, både på gott och ont. Jag brukar tycka att den stämmer den här texten och hoppas att de allra flesta föräldrarna lever med de fem sista punkterna som utgångspunkt för sin uppfostran av sina barn. Jag hoppas i alla fall det.

Bilden lånad från google´s bildsök.

Fredagstema - När tystnad dödar

Vet inte vad jag ska skriva under temat idag, det kändes för svårt så jag avstår idag. Visar en bild på havet dit jag gärna går för att finna tystnad av ett annat slag - en tystnad som stärker, utan mobiltelefon, internet eller andra människor runt omkring. Healing för själen är det att sitta vid havet och se hur det lever sitt eget liv i harmoni eller i disharmoni med vinden. Jag återkommer till fredagstemat nästa vecka. Pettas har gjort oktober till en riktig utmaning för oss fredagstemaskrivare. :-)

Gränser

Fredagstemat den här veckan har titeln Gränser. Även den här veckan är det Pettas som står för temats titel. Då jag jobbade ett litet 24timmars pass i fredags så kan jag säga att jag inte orkade skriva något på bloggen igår och därför kommer mitt inlägg lite sent.

Gränser. Det finns många olika tolkningar på temat den här gången också och inte är det lätt. Man får fundera lite men det är väl bara bra!

Jag tänkte när jag såg de olika teman för oktober att det skulle vara en utmaning för oss som skriver men när jag såg temat gränser så funderade jag på vad jag skulle skriva om. Jag tänkte först på de gränser som jag hade som barn. Ni vet, inte äta godis på andra dagar än lördagar, inte peka finger, inte snatta, inte palla äpplen, inte äta med fingrarna, sitta fint på stolen och så vidare, men det kändes ju inte så intressant.

Andra gränser som jag tänkte på var lite allvarligare som kom när man var tonåring. Att testa gränser som att testa att röka, testa dricka alkohol och testa en massa andra saker som de allra flesta gör när de är tonåringar. På något sätt känns det som om gränserna för de olika sakerna man ska testa som tonåring då och nu har flyttats. Nu ska det testas ännu mer, ännu värre saker och det krävs mer av de olika individerna. På skolorna där jag jobbat(på högstadiet) har åldern för att testa alkohol krupit ner i åldrarna. Jag brukar nämligen fråga på mina lektioner då vi pratar etik och moral, hur många det är som testat alkohol och tyvärr ska jag säga att i sjuan är det ofta 1/3 av alla som varit berusade. I åttan är andelen ännu högre för att i nian vara högst på högstadiet. Gränserna för eleverna har helt enkelt suddats ut från när jag var ung. När jag gick i sjuan var vi några som testade både det ena och det andra men långt ifrån 1/3 av dem i min klass hade testat alkohol och blivit berusad då. Ja, när man är tonåring då är det svårt att avgöra var man själv ska sätta sina gränser så att man vet att man respekterar sig själv vad som än händer. Samtidigt är det svårt att sätta gränser för sig själv om man känner grupptrycket, men någonstans måste man själv avgöra var gränsen, för vad man ska prova och inte prova, går.

Om vi ska lämna det allvarliga för det mer trevliga kan jag berätta om en gräns som verkligen suddades ut när jag var på Zanzibar för några år sedan. Jag och min vän hade gått och lagt oss på stranden för att sola. Efter ett par timmar blev vi hungriga och gick så för att äta. När vi kom ut hade gränsen mellan stranden och havet ändrats drastiskt och våra handdukar låg nästan ute i havet...vi hade missat att det var tidvatten där. Den här gränsen mellan land och hav fascinerade mig varje dag jag var där. På morgonen var havet alldeles vid min balkong och på eftermiddagen var havet flyttat ett 10-tal meter ut från vårt hotell. Mycket fascinerade med en gräns som varje dygn ändrades två gånger. Ibland kan gränser vara intressanta också!

Båtar i gränslandet mellan hav och land.

Fotot taget från min balkong på mitt hotell.

Fotot taget från stranden/havsbotten. Där den röda handduken hänger bodde jag.

En båt på stranden/havsbotten.

Historien upprepar sig

Återigen ett klurigt fredagstema från Pettas. Vad ska jag skriva om? Temat är Historien upprepar sig. Det enda jag kan komma på är en mycket allvarlig och jobbig historia så mitt fredagstema får bli lite allvarligt den här gången. Och inte så mycket show som tell heller...

2001 fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Hon hade inte bra nyheter den dagen. "Mormor har cancer" sa hon. Min värld försvann. Jag dog en liten bit den dagen. Min älskade mormor som alltid hade sagt att hon skulle dö av cancer hade fått sjukdomen hon var livrädd för. 2001 i september fyllde mormor 63 år. Först blev hon opererad, de tog bort hennes livmoder där sjukdomen satt. Hon började självklart med behandling av sjukdomen, cellgifter och strålning blev hennes vardag under en tid. Hon kämpade på tappert och höll modet uppe, i alla fall för mig och min mamma. Vi uppmuntrade henne så mycket vi kunde och så mycket som vi kände vi kunde utan att pusha henne för mycket. Sommaren efter var cancern borta och två år senare var hon cancerfri. Ljuvligt att höra och vi var mycket glada. De hade opererat henne i tid och cancern hade inte spridit sig.

2005 fick mormor hosta efter en förkylning. Den ville inte försvinna. Jag tror att min mormor förstod redan då vad som väntade henne. Hon fick åka till vårdcentralen för att kolla upp sin hosta och blev då remitterad till lungröntgen. Historien upprepade sig. Svaret var att hon hade fläckar på lungorna. Ja, den hade kommit tillbaka - den förbannade cancern. Beskedet den här gången var mycket jobbigare än den första gången. Skulle hon orka gå igenom en till behandling och hur mycket hade cancern spridit sig?

De dagarna från beskedet och framåt var en enda lång plåga för alla inblandade, men självklart mest för min mormor. Återigen massor av behandlingar, tabletter och läkarbesök. Hoppet ökade, hoppet sjönk och så blev det bättre igen för att komma ett hårdare bakslag. Den här gången var inte utgången lika bra som förra gången. Cancern vann över mormor och tog ett grepp om hennes kropp från topp till tå. I alla kroppsdelar fanns nu den här sjukdomen - utom i brösten(som hon glatt ringde och meddelade oss efter mammografin). I alla delar av hennes lilla kropp fanns nu elakartade celler som gjorde henne illa, varje dag, varje sekund.

Vi (jag, min mamma och min morfar), vårdade mormor de sista tre veckorna av hennes liv hemma med hjälp av underbara människor från hemtjänsten i hennes hemort. En natt i maj 2006 tog min mormor sitt sista andetag, hemma i sin egen säng, med sina närmaste vid sin sida. Det var bara vi fyra i rummet den där natten, mamma, jag, morfar och mormor, men på något sätt kändes det som om vi inte var ensamma. Den frid som infann sig i rummet var enorm. Jag är tacksam att jag fick vara med den stund då mormor lämnade jordelivet trots att jag mycket hellre hade haft henne kvar här många år till. Min mormor blev 67 år ung. Alldeles för ung för att lämna oss.

Bilden lånad från Gynsam.se

Tyvärr så blev fredagens tema lite allvarligare än jag önskat, men jag kom inte på något annat där historien upprepat sig till viss del och fått en annan utgång i slutändan än man önskat sig.

Vackra ord

Kärlek är det enda som ökar när man slösar med det!

Hittade dessa hos Evelina och lånade med det hit för jag tyckte det var så fina och sanna ord.

Med öppet sinne tar jag emot...

Det är fredag den första oktober och det är strålande solsken utanför mitt fönster. Fredag betyder fredagstema och idag ska jag skriva utifrån temat Med öppet sinne tar jag emot. Det är Pettas som valt dagens tema.

Funderar på vad jag tar emot med öppet sinne och jag vandrar runt bland mina tankar och tänker lite till. Vad tar jag emot med ett öppet sinne?

Jo, massor med saker. Jag vill gärna träffa människor, nya bekantskaper med ett öppet sinne. Helst vill jag inte veta så mycket om dessa nya personer som kanske kommer att ingå i min bekantsakpskrets senare. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och då behöver man ett öppet sinne. Jag älskar att träffa nya människor för de kan ge mig så mycket. Glädje, kunskap och de kan dela med sig av sina erfarenheter.

Mat är en sådan sak som jag fått lära mig att ta emot med ett öppet sinne från barndomen. Man måste smaka innan man kan säga att man inte tycker om det. Så sant det är. Tänk om man inte hade ett öppet sinne till mat, vad mycket jag skulle gå miste om. All god mat från Indien, Thailand, Mexico men framför allt skulle jag missa den underbaraste mat jag vet, nämligen den från länderna runt Medelhavet. Vilken tur att mina föräldrar och släktingar var noggrann med att lära mig att ha ett öppet sinne!

Den här geten blev helstekt och uppäten dagen efter jag fotograferade honom...Jag försökte verkligen äta med öppet sinne med det var svårt!

En sak som jag däremot skulle behöva lära mig ta emot med öppet sinne är komplimanger. Ibland kan man få en komplimang för något man gjort på ett bra sätt eller för något man förändrat i sitt utseende - men här skulle jag verkligen behöva bli bättre på att öppna mitt sinne! Men jag har blivit bättre och när någon säger att jag gör något bra på jobbet så tar jag emot komplimangen med ett öppnare sinne än tidigare.

Det finns en sak som jag nu tar emot med det öppnaste sinne jag någonsin gjort nämligen det som jag får från en person som betyder väldigt mycket för mig. Jag tar emot allt jag får och bevarar det djupt inom mig. Jag lär mig så mycket av det men framför allt lär jag mig att lita på att det som jag får för jag kan äntligen känna att jag är värd det jag får. Tack för att jag får lära mig att ta emot med ett öppet sinne!

Bilden kommer från google.

Fredagstema i oktober

1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken

Oktober månads temaväljare är Pettas som du finner här!

Fredagstema - Min värsta noja

Olgakatten har bestämt fredagstemat och temat är; min värsta noja. Det var ett svårt val då jag har några nojjor som är lite knäppa och konstiga, som tex att aldrig lämna vatten på diskbänken. Det är kanske en tvångstanke men samtidigt en nojja då jag vet att inget hemskt händer om det är vatten kvar på diskbänken. Kanske är det bara min städnojja som sätter in.

Efter många funderingar så kom jag dock fram till att den värsta nojja jag har, har med min hund att göra. Jag nojjar hela tiden över honom när jag lämnar honom ensam hemma. Jag är livrädd att komma hem och höra honom stå och yla eller skälla för att senare få höra från grannarna att han stått så hela dagen. Varje gång jag kommit hem till området där jag bor och hört en hund skälla, spetsar jag öronen extra mycket för att höra om det är ett skall jag känner igen. I 99,9% av fallen är det inte min hund så jag förstår inte varför jag fortfarande nojjar om detta. Det kan ha att göra med min förra hund som inte kunde vara ensam hemma och skällde, ylade och gnällde när jag gick hemifrån tills jag kom hem igen...

Finaste, snällaste hunden som inte gör skäl för min värsta nojja..

Tisdagstema - Vila

Visar ett foto som jag redan har visat tidigare här på bloggen, men jag tycker att hon är så söt. Här kommer en favorit i repris på en mycket trött hund. En dag på stranden är tydligen utmattande även för små hundar också....

Inte så bra kvalitet på bilden men här vilas det ordentligt...

Vill du se fler foton med samma tema? Klicka här!

Har jag nu missat fredagstema - igen??!!

Det har tydligen redan varit två fredagsteman och jag har missat dem. Inte så konstigt förstås då min dator inte ville samarbeta i våras när fredagstemat tog uppehåll...men nu är det igång igen. Så nu kommer jag att vara med igen.

Det är Olgakatt som står för septembers teman.

Fredagstema i september:
3/9 Lekar jag gillade när jag var liten
10/9 Om jag fick bestämma, då skulle...
17/9 Min värsta noja
24/9 En kommentar jag aldrig glömmer

Plastic Fantastic

Veckans fototriss tema är Plastic Fantastic. När jag gick runt här hemma och tittade efter plast så insåg jag hur omringad man faktiskt är av just plast. Överallt i alla rum i mitt hem finns något som innehåller plast, både mjuk och hård plast. Här kommer mitt bidrag till dagens triss.

Plaståtervinning är ett måste då det blir en hel del plastavfall.

Dessa små färgglada påsklämmorna är bland det bästa jag vet. Jag har väldigt många men ibland finns det bara ett fåtal kvar i korgen(som också är gjord av plast).

Modemet som håller mig uppkopplad med omvärlden har ett hölje av hård plast.

För att titta på ännu fler bidrag i fototrissen klickar du här.

Ordlös onsdag - vårda

Här finner ni fler bidrag i Ordlös onsdag.