Dag 25

Temat för 30 dagar idag är En första. Det betyder alltså att jag ska berätta lite om något som jag kommer ihåg och som var första gången. Första gången jag flög tänkte jag lite kort berätta om. Kan börja med att berätta att jag ända sedan jag var liten fått småpanik så fort jag hört ett flygplan i luften. Vet inte var denna känsla kommer ifrån. Men att jag trots allt satt mig i flygplan för att bege mig utomlands är ett under! Första gången jag flög var destinationen för vår resa Golden Sands i Bulgarien. Det är några år sedan, närmare bestämt 1990. Det var min pappa och hans fru som skulle åka på bröllopsresa och jag fick följa med. Jag hade en kompis med mig på resan också så jag inte skulle ha så tråkigt. Redan på Arlanda började min ångest för att gå in i flygplanet. Trots min enorma rädsla så tvingade jag mig in i planet och satt mig på min plats. Jag spännde fast mig ordentligt och min vana trogen kollade jag hur jag skulle kunna ta mig ut så snabbt som möjligt vid eventuell krissituation. Kan däremot säga att jag aldrig någonsin trott att jag skulle överleva vid en flygolycka av något slag, ens om den skulle hända innan planet kommit upp i luften en millimeter. Jag är flygrädd! Ni kanske redan har förstått det... Flygturen till Bulgarien var ingen höjdare överhuvudtaget. På den här tiden fick man fortfarande testa parfym på planet och min kompis har astma. Hon fick världens astmaanfall och medicinen låg så klart i bagaget i bagageutrymmet. Så där satt jag med ångest för att jag var uppe i luften på 10000meters höjd och min kompis blir så fruktansvärt dålig. Jag var övertygad om att vi skulle dö - japp, jag också trots att det var min kompis som knappt fick luft. Jaha, vad gör man då? Min kompis fick gå in till det lilla krypin som flygvärdinnorna har. Där satt hon och försökte få luft fri från parfym. Jag satt fastspänd i mitt säte och funderade på om jag skulle våga gå till min kompis. Efter mycket moget övervägande tog jag beslutet att jag var tvungen att försöka hjälpa min panikslagna vän. Jag kan säga att två panikslagna tonåringar uppe i luften inte är en bra kombination. Min väninna fick i alla fall bricanyl av en resenär som också led av astma, så hon fick till slut astmaanfallet att upphöra. Vi kunde gå tillbaka till våra platser och försöka njuta av resten av flygresan. Min väninna hade luft och jag försökte slappna av där i mitt panikartade rohypnoldrogade tillstånd. Inte ens lugnande piller hjälpte min flygrädsla på min första flygresa. Tack och lov slipper jag lugnande tabletter nu när jag är ute och flyger men ibland önskar jag att jag hade några stycken. Jag kan säga att min första flygresa inte var ett trevligt minne på något sätt - ja, förutom att vi kom fram oskadda och vi kom ju till och med hem igen....