Jag finner det mycket konstigt. I situationer där jag verkligen, verkligen behöver mänsklig kontakt men framför allt ett pip från mina vänner att de bryr sig - då är det dödstyst. Inte ett ljud från nån.
Är man verkligen så här ensam i stunder då man mest av allt skulle behöva någon att prata med, någon som bryr sig om eller bara vill visa att de finns där för en.
Några ord på en statusuppdatering på Facebook är allt jag fått. Och visst uppskattar jag det som mina facebookvänner skrivit där, det är inte det. Men just nu undrar jag var mina "verkliga" vänner befinner sig.
Uppenbarligen har jag endast en. Fina I. Jag har pratat med I två gånger sedan vi fick beskedet. Jag är så tacksam för den tid hon tagit sig med mig nu.
Jag känner mig verkligen extremt ensam just nu. Och jag undrar om jag har några riktigt bra vänner eller har jag bara I? Och att ha I är inte så bara men jag inbillade mig att jag hade fler - men har jag så fel???
Jag vet inte längre.....
2 kommentarer:
Gumman! Du är inte ensam! Jag tänker på dej ofta & du finns ofta i mina tankar:))Fast jag är dålig på att höra av mej...Vet precis vad du menar. När du skriver att telefonen är tyst...När mina föräldrar gick bort så var luren tyst här oxå:(( Tror att många inte vet hur dom ska förhålla sej..Jag hade oxå önskat att någon hade hört av sej...Men icke! Så jag vet hur det är gumman!!
Många kramar från en som tänker ofta på dej...
OjojOJ vad jag känner igen mig i det där. Jag tänkte faktiskt på en nästan identisk situation igår. När min pappa dog var det nämligen bara EN av mina kompisar som hörde av sig. EN av mina kompisar som kom på begravningen. Det är i sådana situationer som man verkligen får reda på vilka som är äkta vänner och vilka som inte är det.
Tur att du och jag iallafall är personer som gör vårat bästa att visa att vi bryr oss om andra.. :) Om vi visar att vi bryr så kanske andra börjar våga visa det också.
Skicka en kommentar