Mitt förhållande till(välj själv): min utbildning. Jag har utbildat mig till lärare. Ett helt okej yrke och väldigt roligt att arbeta med eleverna MEN allt annat runt omkring har tagit bort min glädje att vara lärare. Alla papper som ska fyllas i, alla oändligt trista möten man måste gå på har helt tagit bort den glädje jag känner för undervisningen. Det har fått mig att tappa inspirationen till undervisningen och allt runt omkring har tagit tid från min planering och min tid med det jag faktiskt är där för att göra - undervisningen. Jag kan nu känna så här efteråt att jag nog har valt fel utbildning. Inte för att jag inte tycker om att undervisa utan för att verkligheten efter utbildningen ser helt annorlunda ut än det gör på utbildningen. Dessutom tycker jag att min utbildning saknar så många delar för att förbereda mig för yrket att jag känner mig lurad på mina år som student. Jag har aldrig sagt det här till någon förut och nu sitter jag här och skriver öppet och ärligt till er mina "fredagstemakollegor". Ingen i min släkt, förutom min mamma, förstår mig när jag berättar att jag inte vill jobba som lärare något mer och att jag vill göra något helt annat. Och jag tänker nog omutbilda mig, om inte nu så inom en snar framtid. Det mest sorgliga i det hela är nog ändå att jag på något sätt skulle sakna kontakten med eleverna för det är ju faktiskt det som är det primära med att arbeta som lärare, att få undervisa.
För att överraska/överrumpla mig måste du: Jag är en ganska misstänksam person så det är ganska svårt att överraska eller överrumpla mig. Jag har ofta löst mysterierna redan innan det händer något genom små, små ledtrådar men den absolut största överraskningen jag någonsin varit med om kom för bara tre veckor sedan. Det var min morfar som överraskade mig ordentligt genom att skänka mig något som jag länge velat ha. Jag blev så otroligt överraskad och min enda reaktion var att jag började tokgråta för det var verkligen över förväntan. Jag hade aldrig någonsin kunnat tänka mig den gåva han gav mig. Jag vill inte riktigt skriva här vad det var han gav mig men det var den finaste gåva jag någonsin fått och om jag haft en önskelista någongång så har det här varit nummer ETT de senaste tjugo åren. Men nu är den min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar