Gott Nytt År!

Jag önskar Er alla ett underbart Nytt År och hoppas att 2012 ger Oss alla välgång, lycka och hälsa!
Gott Nytt År!

God Jul

Önskar alla Er en fin, vit, fridfull jul tillsammans med Era nära och kära!

For You, J

Sonja Aldén - Du Får Inte

Du får inte

Du får inte knacka på min dörr

Om du inte är beredd att komma in

Du får inte göra om mitt namn

Och börja kalla mig för din

Och du får inte vandra på min väg

Utan att visa mig ditt mål

Och inte stjäla av min godhet

För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar

Som jag omsorgsfullt har byggt

Om du inte skyddar mina drömmar

Så att jag kan somna tryggt

Och du får inte ha mig som en dröm

När jag vill va din verklighet

Och du får inte säga att du hoppas

Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver

För att förstå vad är det du vill

Du får be en bön att tiden

Du behöver räcker till

Och du får samla dina tankar

Så att två själar kan få ro

Och så att allting som vi lovade Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna

Och inte få mig falla mer

Om du inte sen kan stå för

All den oreda du ger

Och du får inte röra vid mitt hjärta

Som om allt var uppenbart

Men jag önskar inget hellre

Än att du gör allt emot mig snart

Du får ta den tid du behöver

Du får be en bön att tiden Du behöver räcker till

Och du får samla dina tankar

Så att två själar kan få ro

Och så att allting som vi lovade Oss själva kan få gro

Du får ta den tid du behöver

För att förstå vad det är du vill

Du får be en bön att tiden Du behöver räcker till

Och du får inte röra vid mitt hjärta

Som om allt var uppenbart

Men jag önskar inget hellre

Än att du gör allt emot mig snart

Be en bön att tiden du behöver räcker till..... tick, tack, tick, tack......

Låttext från Sonja Aldéns Du får inte.

Det är en väldigt talande text tycker jag. Jag återger den för att påminna mig om att tiden börjar ta slut.

James Morrison - I Won't Let You Go

Har lite lätt panik just nu...

Just nu känner jag hur paniken sprider sig i hela kroppen. Jag vet inte var jag ska ta vägen...
Jag känner hur hela kroppen blir stelare och stelare, hjärtat slår snabbare och magen knyts ihop. Jag har ett lätt ångestpåslag nu. Varför? Jag vill ha ett nytt jobb. Jag får panik när jag tänker på att jag ska söka massa nya jobb och få avlsag efter avslag. Men så är det ju för de flesta när man söker nytt jobb. Och tillslut kommer jobbet med stora bokstäver. Hoppas jag.

Jag trivs inte med mitt jobb men jag vet att jag kan få en utökad tjänst där. Frågan är bara om jag vill. Lönen är värdelös i jämförelse med alla andra jobb jag någonsin haft tidigare och det är inte kul någonstans speciellt eftersom jag inte trivs på jobbet - så mitt jobb är inget kall. Utan ett nödvändigt ont. Jag tycker inte om mitt jobb alls. Och jag vill verkligen ha ett nytt jobb.

Ett jobb där man jobbar från morgonen till eftermiddagen. Inga kvällar eller nätter. Och där lönen talar om att man gör ett bra jobb och att man är värd vart enda öre. Och där semester känns som semester. Jag önskar mig sannerligen ett nytt jobb.

Läser...

Just nu läser jag tre böcker. Nä, fyra förresten. Jag har inte läst klart George W Bushs bok Decision Points än. Den får ta lite tid. Men jag läser tre andra böcker.

På jobbet läser jag Katerina Janouchs bok Anhörig. En mycket bra bok om att leva tillsammans med en alkoholist och drogmissbrukare. Jag tycker den här boken beskriver på ett väldigt levande och målande sätt hur det kan vara att leva med en missbrukare. Jag har aldrig själv levt tillsammans med en missbrukare men jag har sett det på nära håll hur livet kan se ut i ett hem med missbruk av olika slag. Den här boken är stark och svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa. Den här boken rekommenderar jag alla som jobbar med människor på något sätt eller bara till alla människor, för i varje vänskapskrets brukar det finnas någon människa med missbruk. Det behöver ju inte vara missbruk av kemisk karaktär, det finns ju många andra missbruk. En väldigt bra bok.

Min kvällsbok är The Secret, Hemligheten. Det är en bok som fokuserar på att du kan uppnå vad du vill bara du vill det tillräckligt mycket. Jag tycker mycket om den här boken. Den får mig att tänka på alla saker i mitt liv som är bra. Och det är mycket. Den får mig också att fundera på vad det är JAG vill. Jag har länge varit "utanförstyrd" men jobbar hårt på att hitta tillbaka till mig själv och den här boken hjälper mig med det. Den får mig att fundera på både det ena och det andra och jag finner styrka i boken. Jag kan tänka mig att det är ungefär som när människor med gudstro läser sina heliga skrifter och finner styrka där bara det att den här boken inte handlar om en gud eller det kanske den gör?! Men jag tänker inte på Hemligheten på så sätt, jag läser Hemligheten för att titta in i mig själv - ungefär som en självhjälpsbok. Den är i alla fall värd att läsa men den ska läsas med ett öppet sinne.

När jag får läslust då är det Peter Englunds bok Ofredsår som gäller. En bok om krig. Kanske inte så upplyftande, men när man som jag är intresserad av historia så är det trots allt intressant att läsa om krig som påverkat vårt land. Peter Englund skriver väldigt bra tycker jag. Han är ju extremt duktig på det han gör så jag tycker att man ska ge krigsböcker en chans när de är så välskrivna som Englund får till det.

I taket lyser stjärnorna

I fredagskväll visades filmen I taket lyser stjärnorna. Jag hade aldrig sett den filmen förr och jag zappade runt lite på de olika kanalerna som jag har här hemma och fastnade i den här filmen. Jag önskar att jag hade sett den från början. Jag har hur som helst bestämt mig för att se filmen från början någon gång igen.
Filmen berörde mig djupt då jag har gått igenom samma sak som huvudpersonen i filmen bara det att min mamma är en Överlevare. Tack och lov.
Vad filmen däremot lyckades få mig att inse är att jag inte sörjt det faktum att min mamma var sjuk i cancer och hade kunnat gå samma väg som huvudpersonens mamma. Jag har inte heller sörjt färdigt min mormor som dog i cancer två år innan min mamma insjuknade.
Jag tror att många inte kan förstå den rädsla som trots allt finns där varje gång mamma säger att hon har ont i magen, att hon är förkyld, att hon har ont någonstans över huvudtaget. Varje gång hon varit hemma från jobbet för att hon är förkyld kommmer den där rädslan att hon sjuknat om i cancern.
Jag vet att säkert någon kommer tycka jag är knasig för att jag behöver sörja min mammas sjukdom. Men med cancern kommer så många känslor. Så många rädslor. Så mycket som jag tryckt undan för att kunna vara stark för min mammas skull. Tyvärr så blir man ganska bortglömd som anhörig när någon blivit sjuk i cancer. Jag har sett det när min mormor blev sjuk och jag har upplevt det när min mamma blev sjuk. Så jag tror man behöver ha varit med om något liknande för att förstå den sorg och rädsla som kommer med en sådan här sjukdom.
Självklart kan man föreställa sig hur det kan kännas men inte förstå om man inte varit där. Var tredje månad efter behandlingen är det återbesök med undersökningar och varje dag den där tredje månaden stannar livet på stand by. Man vill helst bara snabbspola förbi dagen och få reda på hur allt ser ut. Är sjukdomen borta? Har den kommit tillbaka? Eller vad är det som händer?
Som tur är så är min mamma frisk och är en överlevare vilket jag är så tacksam över att inga ord någonsin kan beskriva det.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att jag insåg när jag tittade på filmen att jag behöver lära mig att sörja. Att inte trycka undan känslor av sorg utan låta dem hållas så att jag kan gå vidare till nästa steg och vara klar med sorgen. Jag har så länge jag kan minnas varit en mästare på att trycka undan mina känslor och jag har aldrig pratat om dem. Det här kanske är helt fel forum egentligen för att vara personlig och öppen men min förhoppning är att någon annan kanske kan känna igen sig och bli hjälpt på något sätt. Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta sig tid att känna sorg och faktiskt tillåta sig själv att vara i känslan när den kommer över en. Jag har idag känt mig mycket sorgsen trots att jag haft det bästa sällskapet man kan ha. Men jag har tillåtit mig att vara sorgsen och det har varit så jätteskönt. Jag ska bli bättre på att ta hand om mina egna känslor. Det är i och för sig en hel process i sig själv men jag kan bli bättre och vara mycket mer tillåtande mot mig själv. Alla andra får känna så då har ju även jag rätt till mina egna känslor, eller hur?

Det blir aldrig som man tänkt sig....

Ni vet den där filmen Det blir aldrig som man tänkt sig. Idag eller det kan ha varit igår som jag insåg att inget jag ville göra när jag var tjugo har inträffat. Och så tänkte jag att det blir nog aldrig som man tänkt sig.
Jag undrar om det bara är för mig som livet inte blivit vad jag hade tänkt mig? Det tror jag ju förstås inte men ibland känns det som om alla andra runt omkring har precis det liv de alltid drömt om.

Vad var då mina drömmar när jag var yngre?
Jag drömde om att resa jorden runt. Jag har alltid velat åka till länder dit inte så många andra velat åka. Jag vill se Jordanien, Iran, Tanzania, Kenya, Vietnam, Argentina, USA(speciellt Alaska), Grönland, Chile, Japan och många, många andra länder. Visst har jag rest men det är så många länder kvar att se...
Jag drömde om att bli mamma innan jag var 25. Det är jag i och för sig glad att jag inte blev men jag vill bli mamma någon gång och tiden börjar ticka så det kanske är dags att titta sig om efter någon att skaffa barn med.
Jag drömde om att jobba som veterinär eller något annat jobb där jag fick arbeta med djur. Vi kan säga att jag jobbar inte med djur. Jag drömde också om att bli fotograf och då främst naturfotograf. Eller att få göra tv på samma sätt som Sir David Attenborough. Tänk vad underbart att få åka världen runt och göra naturprogram. Så underbart det varit!
Jag har också närt författardrömmar. Och jag har skrivit mycket. När jag var yngre älskade jag att skriva och har skrivit berättelser som är runt 400 sidor långa. Sen om de är bra det är en annan fråga men jag har i alla fall skrivit.
Jag drömde om att vara gift, bo i hus på landet och ha en massa hundar. Jag har världens finaste och snällaste hund så där har i alla fall något gått rätt men jag bor ensam i lägenhet i en av Sveriges största städer. Inte alls vad jag drömt om.
Jag drömde om att ha ett jobb som var välbetalt med det jobb jag har nu är skrämmade lågavlönat. Trots att jag gör ett mycket viktigt jobb så får vi inte lön för det vi gör. Mycket av det gör att jag inte känner inspiriation att göra mer på mitt arbete än precis bara det mitt uppdrag gäller.

Nu funderar jag på vad jag ska göra för att något ska bli som jag tänkt mig. Igår skickade jag in en jobbansökan där jobbet är inriktat på djur så det är väl ett steg i rätt riktning. Om jag får det jobbet så är det också ett steg till att kanske söka en utbildning senare som jag skulle vilja gå.

Jag vill så mycket men tyvärr så gör mitt jobb att jag inte har ekonomi att göra mer. Jag ska dock försöka med allt för att få ett nytt jobb så jag kan göra saker som lyfter mitt liv. Ni vet ju att allt kostar pengar och om jobbet man har bara ger en pengar till att överleva mellan löner då finns det inte mycket att göra som gör livet glatt. Tänk om alla kunde förstå hur det är att inte kunna göra en sådan enkel sak som att gå ut och fika med sina vänner för att pengarna inte räcker. Jag tror att ni som aldrig varit där inte kan förstå hur trist livet blir då. Att alltid jaga gratis underhållning är inte roligt. Jag vill också kunna åka på kryssning till Finland, eller gå på bio, gå ut och äta god mat, bowla, gå en kurs på kvällstid, köpa de kläder och skor jag vill ha(inte de jag har råd med på rean), åka till grannstaden för att shoppa eller bara ta en fika. Jag vill dock inte att någon tycker synd om mig för det är jag som gjort mina val trots att jag förmodligen har lyssnat väldigt mycket på andra som haft åsikter om mitt liv. Nu ska jag lära mig att leva mitt liv för mig. Och bara för mig.

Vilka läxor man får lära sig här i livet, men nu måste det bli en förändring. Jag står nämligen snart inte ut med mitt trista, fattiga liv...

Har ditt liv blivit som du önskade?

Vad ska jag göra?

Funderar på det här med bloggandet. Jag har liksom tappat inspirationen att blogga. Det är inte riktigt lika kul längre. Jag vet inte vad jag ska blogga om. Kanske beror det på att det känns som om inspirationen i livet inte riktigt vill vara med mig heller. Jag känner mig lite vilsen.

Jag vet inte vad jag vill göra med något längre. Jag vill byta boende, det vet jag. Känner mig instängd i mitt hem och det tycker jag inte om. Rastlösheten i kroppen behöver få uttryck på något sätt men vilket sätt vet jag inte. Det känns som om jag tappat bort mig själv någonstans på vägen och vägen tillbaka är låååååååång. Jag vet dock att jag är på rätt väg men den är krokig den här vägen. Det finns såå många avstickare som jag skulle kunna göra. Och som lockar mig.

Jag önskar att jag kunde säga rak på vad det är jag vill göra. Så där självklart som vissa av mina vänner kunnat med arbete och utbildning. Jag har vänner som vetat att de skulle bli lärare i typ hela deras liv. Jag pluggade till lärare för att jag tycker det är kul men jag kan inte säga att jag kände det som ett kall att bli lärare. Jag trivs med att jobba med eleverna men det är bara det jag finner kul med jobbet, resten känns oviktigt och irrelevant. Jag tycker om undervisningen men inget annat.

Jag jobbar just nu i ett yrke jag verkligen inte tycker om och jag kräks nästan när jag tänker på att jag måste återvända till jobbet när jag går därifrån. Jag känner ingen inspiration överhuvudtaget på jobbet. Jag gör mitt jobb och jag gör det bra så det är inte det men jag känner ingen inspiration att göra något mer på jobbet än det som är mitt uppdrag.

Jag vet inte vad min dröm är längre. Jag hade klara och tydliga drömmar när jag var yngre, men nu är de som bortblåsta. Jag har gjort två saker jag verkligen har velat göra och det har utvecklat mej mycket. Men nu är jag i något sorts vaccum. Jag känner mig fångad i mitt eget liv.

Jag har gått en kurs, jag har läst självhjälpsböcker, jag har gått hos kurator och jag pratar och pratar med mina vänner. Men jag känner ingen inspiration ändå. VAD ÄR DET SOM HÄNT????

Så till bloggen igen. Jag har tappat inspirationen där med. Jag vet inte längre vad jag ska med en blogg till. Jag hade önskat att bloggen var mer inspirerande för förr tyckte jag det var kul. Jag gillade att vara med på fredagstemat, jag tykte det var kul att fotografera och vara med på fototriss och tisdagstema och ordlös onsdag, men jag har tappat inspirationen. Kanske är det för att jag känner att bloggandet inte ger något längre. Varken den här eller den där jag skriver lösenordsskyddat.

Så jag vet inte hur jag ska göra med livet och bloggen.....

Familjefunderingar

Familj. Smaka på ordet.... FAMILJ. Vad betyder ordet familj för dig? Vad är en familj?

I min värld är familj mamma, pappa och barn. Och farmor, farfar, morfar och mormor. Och fastrar, mostrar, farbröder och morbröder. Och kusiner. Eller det kanske var min uppfattning om familj, i alla fall den där stora tryggheten som man har av att ha många släktingar runt omkring sig. Tryggheten i att tillhöra en flock som inte är självvald. En flock där alla känner alla och man trivs tillsammans. En hög med människor som finns där när livet är svårt eller i glada stunder när det är familjen man vill fira högtider tillsammans med eller andra fantastiska händelser.

Familj. Mamma, pappa, barn. Det är ju grundtryggheten förstås. I min värld. Eller det kanske var. För vad händer egentligen med familjen när mamman och pappan bestämmer sig för att totalkrascha det som man uppfattar som familj? När mamman och pappan bestämmer att barnets bild av familjen för alltid ska förändras och bli en värld där tryggheten inte längre existerar? Vad händer med barnets känsloliv? Vad händer med barnets tillit till vuxna, till andra människor när hela världen kraschar?

För barmet försvann all trygghet av den gemenskap som barnet fann i den stora familjen. I en handvändning var barnet inte längre en del av den stora familjen. Barnets fastrar och farbröder och kusiner försvann. De kusiner som barnet älskade som sina egna syskon, som fanns där i barnets liv varje helg, varje högtid och i varje sorgestund. På en dag försvann all trygghet som barnet dittills hade känt. Tilliten till de vuxna i barnets närvaro förändrades. Barnet var inte längre viktig i den stora familjen. Barnet var inte ens viktig i sin egen pappas liv. Det kom av att pappan men inte mamman ville lämna familjen. Inte ens kämpa för de år de hade lagt bakom sig. Inte kämpa för den framtid som skulle kunnat varit. Inte kämpa för den dag som är nu. Utan helt plötsligt, utan förvarning för barnet, skulle familjebilden för alltid ändras.

Hur påverkade det barnet? Barnet lärde sig att inte längre vara nummer ett för pappan. Barnet lärde sig att vuxna inte var att lita på. Att den familj som barnet alltid haft, den trygghet som fanns där tidigare inte längre existerade. Vid familjemiddagar var barnet bjudet, men inte direkt av den person där middagen skulle hållas utan genom pappan - som själv bestämde att barnet kanske inte ville följa med för att barnet blivit tonåring. För att fråga tonåringen själv var för svårt.

Barnets familjebild blev med tiden svårt tilltygad. En frånvarande men ändå närvarande pappa. En mamma som fann en man som inte var bra på något sätt. Och den stora familjen var borta. VEM i hela världen kan man då lita på? Jo, sig själv. Och farmodern, farfadern, mormodern och morfadern. De gamla fanns alltid där. På deras sätt. De kanske inte alltid förstod hur illa det var. Men ändå var det inte på det värsta sättet. Men barnet växte upp fort. Tog ansvar som man som tonåring inte ska behöva ta. Barnet fick bli tonåring och sedan vuxen - snabbt. Och tilliten till de vuxna försvann, sakta men säkert. Och tilliten till andra människor försvann lika sakta men lika säkert. Så barnets tillit blev mycket svårt skadat. Och tryggheten försvann. Så var fanns tryggheten för barnet? Jo, i de helger och lov då barnet fick åka till sina mor och farföräldrar.

Barnet påverkades mer än någon förstod. Ingen trygghet. Ingen tillit till andra förutom sig själv. Barnet lärde sig att ta hand om sig själv, att aldrig visa känslor, stänga dem inne djupt inombords. Att skärma av sig från mänsklig kontakt, att aldrig behöva vara någon nära, att aldrig låta någon älska barnet igen, att aldrig bli för involverad i någon annan och att aldrig älska någon annan. Allt för att skydda sig själv, för att aldrig mer bli så sårad som familjen lyckats såra barnet. Att inte tillåta någon komma nära, se eller förstå hur sorgen bodde i barnet. Hur sorgen åt upp barnet inifrån och ut och påverkade alla aspekter av barnets liv.

Tjugo år senare har barnet börjat förstå den djupa inneboende sorgen. Barnet har börjat förstå varför någon aldrig får komma för nära inpå. Varför barnet inte delar med sig av sina känslor till den som barnet mest av allt skulle vilja säga fina, vackra kärleksord till men trots det håller på armlängds avstånd. Barnet förstår varför tilliten inte finns till andra människor och varför familjen inte längre får ta plats i barnets liv. Barnet håller på att växa upp och se hur mycket livet påverkats av en dag då förändringen kom, på grund av pappans beslut att lämna mamman och barnet för att han skulle leva sitt liv...

Silence of the phone

Jag finner det mycket konstigt. I situationer där jag verkligen, verkligen behöver mänsklig kontakt men framför allt ett pip från mina vänner att de bryr sig - då är det dödstyst. Inte ett ljud från nån.
Är man verkligen så här ensam i stunder då man mest av allt skulle behöva någon att prata med, någon som bryr sig om eller bara vill visa att de finns där för en.
Några ord på en statusuppdatering på Facebook är allt jag fått. Och visst uppskattar jag det som mina facebookvänner skrivit där, det är inte det. Men just nu undrar jag var mina "verkliga" vänner befinner sig.
Uppenbarligen har jag endast en. Fina I. Jag har pratat med I två gånger sedan vi fick beskedet. Jag är så tacksam för den tid hon tagit sig med mig nu.
Jag känner mig verkligen extremt ensam just nu. Och jag undrar om jag har några riktigt bra vänner eller har jag bara I? Och att ha I är inte så bara men jag inbillade mig att jag hade fler - men har jag så fel???

Jag vet inte längre.....

Böcker

Jag har fått tillbaka min läslust nu. Har varit utan den ett långt tag, mest beroende på att jag inte känt att jag haft tid att sitta och läsa, tror jag i alla fall. Just nu läser jag dessa tre böcker.

Decision points beslutade jag mig för att läsa när jag såg på Oprah och G W Bush var hennes gäst där. Jag insåg att den bild jag hade av Bush var ganska olik den bild jag fick av honom genom Oprahs show och jag ville veta varför Bush gjorde som han gjorde i många frågor under hans tid som president. Jag har förundrats många gånger, bland annat över hur välutbildad G W Bush faktiskt är. Mycket läsvärd bok om man gillar biografier och samtidshistioria.

Tystnadens historia läser jag på jobbet där den finns i en bokhylla. Det är en mycket rolig bok. I den kan man läsa små essäer om allt möjligt, tex tandborstens historia, skyltfönstrens historia och gemets historia. Peter Englund skriver på ett underhållande sätt som gör att alla essäer är lättlästa men också väldigt informativ. Jag rekommenderar den verkligen som en bok att lära sig en massa från men på ett kul sätt.

Ludvig XIV - Solkungen läser jag på dagtid när jag blir sugen på att läsa. Jag har speciella böcker för olika tillfällen, Decision points är min kvällsbok till exempel. Ludvig XIV är en mycket underhållande bok med krig, överdrivna fester, älskarinnor och makt i en tid då kungen solade sig i glansen av sig själv och bländade samhällets elit. Rekommenderar den här boken om man är intresserad av historia och vill läsa en underhållande bok och samtidigt få en inblick i hur Europa såg ut under den här tiden.

Tänkte att jag skulle försöka mig på att blogga lite här igen. Kanske kommer också blogglusten tillbaka snart. Så lite bokbloggning kanske det blir i fortsättningen också...

Tappat blogglusten

Jag har inte bloggat på länge nu. Det beror på att jag inte vet vad jag ska blogga om. Jag vet inte om jag ska ha kvar bloggen eller inte, jag har inte bestämt mig än ska jag säga. Jag hoppas att blogglusten kommer tillbaka och att jag tills dess kommit på hur jag ska använda min blogg. Tills dess hoppas jag att ni få som kanske, trots allt, ibland kikar in hit inte slutar med det.

Jag hoppas att ni alla haft en fantastisk sommar och att hösten hittills varit bra.

SEMESTER

Nu är det äntligen semester! Så ljuvligt! Så nu stänger jag ner hemmet och beger mig till min sommarstugan.

Vi ses efter semestern. Ha det gott ni som troget kikar in hit.

Bild hämtad från google.

Glutenfritt recept

Hittade en sida där det finns ett underbart recept på glutenfritt lavendelbröd. Jag ska absolut testa att göra det här brödet på semestern.

För några år sedan smakade jag lavendelskorpor som jag tyckte var fantastiskt goda så jag kanske ska försöka mig på några sådana också. Det är alltid spännande att baka glutenfritt och se resultatet. Det blir alltid olika resultat.

Men kolla in här så ska ni får se det glutenfria lavendelbrödet.

Will you wait for me at the rainbow bridge?

Till dig Ilko, lillmattes hjärta. Du är saknad! Möter du mig där, vid regnbågsbron, den dagen jag kommer? Jag ska sannerligen leta efter dig, min lilla buspojke! <3

Älskade lilla vän, sov gott!

Lillmattes älskling har somnat in. Ett enormt tomrum lämnar du efter dig. Jag tackar dig för den tid du gett oss din kärlek och vänskap. Lillmatte kommer alltid att ha en speciellt plats i hjärtat bara för dig min vän!

Du fattas oss.

Ogillas skarpt!

Jag är så fruktansvärt trött. Skulle gå å lägga mig tidigt men var tvungen att skicka mail till chefen först. Jag sitter vid datorn i vardagsrummet och har tvn på samtidigt som jag mailar. Då börjar Criminal minds på femman. Kan jag gå och lägga mig då tror ni? Svar NEJ. Det är alldeles för intressant.
När jag var liten var jag mycket upprörd över att jag inte bodde i USA så jag kunde bli FBIagent. Det var mitt drömjobb en stund där. Men fortfarande älskar jag att se serier där man löser mord. Jag fascineras av deras sätt att lösa morden, den process som pågår men gärningsmannaprofil, den kriminaltekniska undersökningen men även av gärningsmannens tillstånd.
Konstigt egentligen att man kan fascineras av något så grymt, hemskt, omänskligt och fruktansvärt på alla sätt egentligen...men jag är ju inte ensam, det skvallra boktopplistorna om samt alla serier på tv.
Men nu är snart Criminalminds slut och jag får gå och lägga mig för att sova. Skönt ska det bli i alla fall....
Och Criminal Minds var mycket intressant idag. Och ger mig en timmes mindre sömn. Men det var det värt. :-)

Vem är Du som kikar in här?

Undrar ofta om det är någon som tittar in här och vem du i sådana fall är?! Lämna gärna ett avtryck!
Ha en bra dag!

Dass

I sommarstugan har vi utedass som de allra flesta sommarstugor från förr har. Vi har även toalett inne men den vill vi inte använda allt för mycket när det ändå finns ett utedass. I sommar ska vi måla inne på dass och jag tror jag föredrar en riktigt blank färg så spindlarna har svårigheter att krypa där. Hoppas det finns någon riktigt bra färg för utomhusbruk med hög glansighet. Så här ser det ut just nu på vårt enormt vackra utedass. ;-)

Bildkavalkad från sommarstugan!

Här kommer det lite bilder från sommarstugan. Den lilla humlan som hänger upp och ned i krusbärsbusken hjälper oss att få goda bär lite senare i år. Tulpanerna blommar i rabatten tillsammans med pärlhyacinter och rosbuskarna. Påskliljor och pingstliljor har nästan blommat över men jag hann få några få bilder på dem.
Kvällarna har varit fina och sjön låg spegelblank några kvällar i månens sken. Tog inga nattbilder då jag inte hade stativet med mig men ska försöka fixa det till nästa gång jag ska dit.
Världens sötaste hund bestämde sig för att sätta sig i sjön och titta på när jag skurade bilmattorna. Den andra söta hunden stog på land istället för att sitta i sjön...

Grattis Morfar!

Tänker på min morfar som fyller 86 år idag och säger grattis till honom här på min blogg. Tyvärr är han själv inte hemma utan ligger nog på operationsbordet just nu om allt går som det ska. Ett litet ingrepp i hjärtat men det ska göra honom bättre.

Så i födelsedagspresent önskar jag att hans operation går toppenbra och att han kommer hem och känner sig som en 50 åring. ;-)

Grattis Morfar på din dag!

Nöjd!

Just nu är jag så galet nöjd med mig själv. Jag har precis övervunnit ett hinder som gjort att jag haft mardrömmar, varit tokstressad samt trott att jag blivit halvt korkad. Men idag fick jag reda på att hindret är övervunnet och målet är nått.

Det är något speciellt med känslan att övervinna något man kämpat med länge! Alldeles, alldeles underbart faktiskt!

Två månader

Kan ni tänka er att för bara två månader sedan såg det ut så här? Fullt med snö och kyla. Och nu är det ljuvligt varm, grönt och levande ute. Livet spirar verkligen där ute. Ska försöka ta med kameran och ta en bild så ni får se hur vackert det är nu.
För egen del så kan jag inte riktigt njuta nu då jag ligger hemma och är tokförkyld, men jag tittar längtansfullt ut genom fönstret på solsken och grönska och bara hoppas att jag snart ska piggna på mig ordentligt. Jag hatar att vara förkyld! Men tack och lov så är det ju en snabbt övergående sjukdom och det är jag tacksam för.
Jag längtar mycket till sommarstugan och allt vad som finns där. Men till helgen ska jag åka dit och ta det lungt och bara fluffa omkring och inte göra någonting.

Gamla bilder

Tidig morgon i sommarstugan. Från förra året. Ljuvlig. Längtar dit hela tiden nu. Men nästa helg ska jag bege mig dit, jag och hundarna. Så skönt att få åka dit.

Från trappan med vy ut över sjön. Tidigt på morgonen än en gång. Förstår ni varför jag längtar till min sommarstuga?

Tre busfrön som varit ute och busat i snön. Parker, Shakira och Ilko. Mina älsklingar.

Här busas det rejält. Dessa tre tycker verkligen om att busa med varandra.

Minstingen i kattsamlingen, som inte är så liten längre förstås. Fritz heter han och är ett äkta busfrö. Och han är inte min utan min mammas och hennes sambos katt.

Honey, min första egna hund, och Shakira. Honey finns inte med oss längre, i år är det tre år sedan hon somnade in. Saknar henne mycket. Hon var en fin hund som levt ett hårt liv innan hon kom hem till mig. Vanvårdad och skadad 26 kg vägde hon när hon flyttade hem till mig. Men hon fick ett bra liv det stackars halvår som hon fick vara med mig. Jag lyckades få upp henne i vikt till 32 kg och alla sår på kroppen försvann. Att hon var så snäll som hon var är ett under. Finaste Honey Bun.

Det här är ett tag sen. Shakira som lite valp. Hon ligger nog och spanar på vad Ilko kan tänka ha för sig..

Lilla Shakira på gräsmattan hos mamma. Ja, Shakira och Ilko är ju mammas hundar.

Det var lite gamla bilder som jag fick av mamma för ett tag sedan. Det är ju alltid kul att titta på gamla bilder. Och Shakira var ju så liten. Tänk vad tiden går fort. Hon fyllde fyra år i år, men det känns som hon har funnits med i familjen för alltid. Å lilla Parker som flyttade till mig för tre år sedan. Kommer knappt ihåg hur det var innan han kom, hur livet var utan honom. Tänk vilken stor plats det tar i livet dessa små djur. Jag är så tacksam för att jag kan ha djur i mitt liv. Livet skulle inte vara lika rikt utan dessa tillgivna vänner!

Tävlar med våren...

Det är inte lätt att tävla med våren...men ibland har man tur när utsädet tar slut och det måste väntas på ny leverans...då kan man få en stund här och en stund där. :-)

Vilken varg vinner?

Det här är en liten berättelse om klokhet som har cirkulerat på facebook ett tag men igår surfade jag in på Sannas Andrum och fann den hos henne också. Jag insåg att jag också vill ha de på min blogg och sprida denna klokhet vidare. Här kommer den lilla berättelsen:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.
”Vilken varg vinner?”, sa barnet.
”Den du matar”, sa den gamle mannen...

A secret

Jag har en sak som jag skulle vilja berätta för hela världen men jag vet inte om jag kan än. Det är något jag har väntat på extremt länge och jag önskar sååååå att jag kunde berätta det. Men jag får nog inte göra det än...så jag får suga på min karamell en liten stund till.

Bild från Må bra

♥Colbie Caillat - Bubbly (lyrics)♥

Dag 30

Nu kommer sista inlägget i serien Trettio dagar, trettio sanningar. Sista dagens tema är Ett sista ögonblick. Ni ska få en bild som jag visat flera gånger men det spelar ingen roll för jag kommer aldrig att glömma just detta möte och det skedde på några få sekunder - ett ögonblick helt enkelt! Bilden kommer senare då jag inte sitter hemma och skriver.

Dag 29

Det går sakta men säkert framåt med den här utmaningen Trettio dagar - trettio sanningar. Hur som helst så ska jag skriva om dag 29 nu så har jag bara ett inlägg kvar att skriva och så är utmaningen klar efter ungefär 4 månader. Dag 29:s tema är Mina ambitioner. Ibland tror jag att jag har för många ambitioner. Men det är för att jag egentligen vill uppfylla mitt liv med massa roliga saker och just nu känns det som om mitt arbete suger livet och lusten ur mig. Ja, då förstår väl de flesta att jag inte gillar mitt jobb speciellt mycket. Hur som helst så har jag ambitionen att jag ska finna ett nytt jobb till hösten. Jag arbetar hårt för att nå det målet. Jag ahr en dröm om att jag ska kunna byta inriktning helt och hållet på mitt yrkesval så då krävs det lite arbete av mig för att komma dit. Det innebär att jag också studerar heltid nu samtidigt som jag jobbar heltid. Det tar mycket tid av min fritid så den här terminen har jag knappt något socialt liv alls. Men min ambition är alltså att få ett nytt jobb och då får man jobba mycket för att komma dit. Jag har också en annan ambition som jag ska göra något åt så snart jag fått ett nytt jobb. Då ska jag gå en fotokurs så jag blir bättre(förhoppningsvis) på att fotografera. Jag har alltid älskat att fotografera och vill verkligen bli bättre så nu har jag bestämt mig för att göra något åt det. Så där har ni två av alla mina ambitioner. Det får räcka för den här gången.

Kossor

Jag tycker kossor är fina djur. Jag har däremot respekt för dem på ett sätt som jag inte har för andra djur tex hästar och hundar. Kossor är liksom mindre pålitliga känns det som. Jag antar att det finns flera av er som inte kommer hålla med mig om att kossor är mindre pålitliga än hundar och hästar. Men för mig så är det så. Hur som helst så var jag ute på en promenad tillsammans med en vän och hennes två hästar och våra hundar igår och hennes hästar är uppstallade på en bondgård och där finns dessa söta kossor.

I väntan på de svenska godingarna

Lite suddig bild men jag var hungrig och hade inte ro att vänta på ett bra foto så endera står man ut eller så behöver man inte titta så noga. ;-) Så ljuvligt med jordgubbar - även om de inte är hälften så goda som de svenska. Men i väntan på den ultimata svenska smaken så får man göra som Kajsa Warg "man tar vad man har" och gör det bästa av situationen. Nu var det så att jag var bjuden på frukost hos min väninna och hon hade köpt dessa jordgubbar och ville inte ha dem kvar så jag fick dem som var kvar. Det blev min lunch idag. Nu ska jag ut på promenad i det vackra vårvädret så jag får njuta ännu mer av den här underbara dagen. Det är bäst att passa på för imorgon kallar jobbet på mig igen.

Earth hour

Jo då, jag var en av många som släckte ner och bara myste i skenet av stearinljusen i mitt hus. Tyvärr har jag inte hunnit visa några bilder alls från den dagen som också var EFIT-dag. Tänkte visa en bild från mitt ljusmys under earth hour i alla fall. Hinner ju inte med bloggen så mycket som jag faktiskt skulle vilja men det kommer väl dagar för det med hoppas jag.

Dag 28

Trettio dagar och dagens ämne är Det här saknar jag.

Idag saknar jag strålande solsken, klarblå himmel och fågelsång. Det saknar jag idag.

Dag 27

Min favoritplats är temat för dag 27 i serien Trettio dagar. Jag har alltid haft svårt att välja ni vet mellan svart eller vitt, sommar eller vinter, regn eller snö och så vidare. Därav är detta tema också svårt då det ska vara min favoritplats, vilket ju betyder en plats. Jag kan helt enkelt inte välja så ni får bilder från några av mina favoritplatser.