Norrsken och stjärnfall

I love Africa!

2012-01-17T22:17:00.002+01:00

Tittade på tvprogrammet "Mot alla odds" på SVT 1 idag och insåg hur mycket jag längtar tillbaka till Afrika. Mitt Afrika. Och den röda jorden! Jag skulle lätt sätta mig på ett flyg till Tanzania idag om jag kunde. En tripp till Serengeti står högst på önskelistan för när jag var dit sist, till Tanzania alltså, så var jag på många ställen men inte till Serengeti. Å så vill jag gå på en Walking safari.

Jag tyckte mycket om människorna i Tanzania också. De var vänliga, hjälpsamma och generösa. Och lugna. Lite Hakuna matata om det mesta. Åh, vad jag längtar tillbaka till Mitt Afrika!

Funderingar

2012-01-16T21:53:00.000+01:00

Jag tycker mycket om Sarek. Här är en av deras sånger som jag tycker är riktigt fin. Jag gillar den här folkmusiksinspirationen som de har. Jag tror att det kan bero på att jag är uppvuxen i en familj där folkmusik funnits nära, eller alla musik för den delen, men kanske speciellt folkmusik. Jag har som barn varit på tusentals(känns det som) spelmansstämmor och spelträffar i olika landskap, främst Hälsingland, Dalarna, Västmanland och Medelpad. Bingsjöstämman, Bjuråker- och Delsbo-stämman var ett måste varje år. Det finns en känsla av hemma i folkmusik tycker jag och jag blir lugn av inspirationen som Sarek har i sina låtar.
Så jag ville dela med mig en av deras fina sånger.

.....

2012-01-10T21:02:00.000+01:00

Ibland händer det!

2012-01-10T18:02:00.002+01:00

Ett telefonssamtal som kan ändra på mitt liv helt och hållet - det fick jag idag. Man blir chockad och glad på samma gång och förväntansfull och förundrad men främst enormt tacksam!

Jag ska berätta mer om det här samtalet senare, men nu ska jag suga på karamellen alldeles själv i någon dag...

Decision

2012-01-09T16:59:00.002+01:00

För någon dag sedan tog jag ett beslut. Jag får bara läsa en bok åt gången.
Det är ett riktigt jobbigt för mig att ta ett sådant beslut för jag tycker om att ha flera böcker på gång samtidigt, men som det ser ut just nu så kommer jag inte att ha tid att ha mer än en bok åt gången. Så nu ska jag sätta mig i soffan och försöka läsa ut(under den här veckan) Ofredsår av Peter Englund. En bok som jag började läsa i december men på grund av tidsbrist inte hunnit läsa ut. Jag har några böcker som ligger på mitt nattduksbord och bara väntar på att få berätta sin historia. Dessa är:

The Secret
The Holy Bible
Decision Points
GI i praktiken

Ja, jag tror det var alla. Jag har bestämt mig för att läsa Bibeln från pärm till pärm. För mig är det ett svårt jobb då jag inte delar den kristna synen på den heliga treenigheten eller uppfattningen om gud. Jag har svårt att förstå varför man tror på den som står i den här boken överhuvudtaget. Möjligtvis rent historiskt kanske det finns vissa delar som jag ha nytta av men annars förundras jag över övertygelsen folk har att berättelserna är sanna. Jag är döp och konfirmerad och tycker mycket om kyrkans arbete, men det är just för att man arbetar för mänskligheten. Den religiösa delen behöver inte jag för att arbeta för mänskligheten. Jag har tillräckligt med empati för männsikor ändå. Decision points började jag läsa i somras på semestern och trodde i min enfald att jag skulle hinna läsa ut, men arbetet i sommarstugan tog mer tid än jag hade räknat med och sen har jag inte hunnit eller orkat läsa så mycket som jag velat. The secret läser jag flera gånger per år så den boken måste jag nog göra ett undantag för, den får hållas igång tillsammans med andra böcker. GI i praktiken har jag lånat av min mamma. Den läser jag mest för att förstå vad GI handlar om. Själv är jag mer intresserad av LCHF och den livsstilen det handlar om. Japp, så var det. En bok i taget!

It´s a first...

2012-01-07T21:38:00.002+01:00

Den här jackan klickade jag hem före jul. Då var den på rea vilket gjorde mig extra glad. Jag har tittat på den här jackan sen den kom men har tyckt att den var lite väl dyr. Men så kom den ljuva rean och jag slog till direkt. Jackan sitter som en smäck på mig(om jag får säga det själv), känns som om den är designad direkt till mig och sydd efter mina mått.

Och till er som känner mig så tror jag att ni ser att detta är en Norrsken och stjärnfallsjacka.

Den är sååå ljuvlig.

Å bara så ni vet är det första gången jag lägger upp en klädbild på bloggen men det kanske blir fler. Bilden kommer från företaget MaBelle.nu där jackan är köpt ifrån.

Aldrig Ensam

2012-01-04T16:45:00.000+01:00

Vill dela den här reklamfilmen för jag tycker att vi ska påminnas om våra äldre släktingar som sitter ensam ofta. Ett telefonsamtal eller en timmes besök hos dem kan göra deras dag. Hoppas att Röda Korset ska slippa skicka frivilliga till mina släktingar....

Stressa ut julen...

2012-01-03T14:15:00.004+01:00

Tänk att jag blir så förvånad över att alla människor kastar ut julen så snabbt. De flesta säger att de har tröttnat på julen. Jag förstår inte vad de menar alls. Och så börjar jag som vanligt med mina vanliga funderingar och kommer fram till att dessa männsikor måste ha en hemskt omysig jul från första början när man kan bli less och tröttna på julen så snabbt efter jul.

I mitt hus får de få saker jag ställer fram till jul vara kvar till Knut för enligt traditionen så är det ju då julen ska åka ut. Och jag fascineras av att så många ska vara så fanatiska i sina traditioner före jul men sen direkt efter jul så har man typ inga traditioner kvar.

Vad hände med julgransplundringen? Jag hänger inte med, men allt som oftast gör jag inte det längre när det gäller traditioner. Folk är så stressade nu för tiden så de kanske inte ens kommer ihåg att det finns en tradition med julgransplundring och om folk inte kommer ihåg det ja, då kommer ju även den traditionen att sakta dö ut. Tänker främst på dem som har barn och barnbarn och inte ger dem de fina traditionerna som faktiskt finns i samband med Tjugonde dag Knut.

Så med det sagt så får mina tomtar, stjärnor och gardiner hänga uppe några dagar till. Jag har inte bråttom att kasta in julen i garderoben igen....

2012

2012-01-02T12:50:00.002+01:00

Gott Nytt År!

2011-12-31T11:48:00.002+01:00

Jag önskar Er alla ett underbart Nytt År och hoppas att 2012 ger Oss alla välgång, lycka och hälsa!
Gott Nytt År!

God Jul

2011-12-21T08:40:00.000+01:00

Önskar alla Er en fin, vit, fridfull jul tillsammans med Era nära och kära!

For You, J

2011-12-20T18:40:00.000+01:00

Sonja Aldén - Du Får Inte

2011-12-19T21:40:00.000+01:00

Du får inte

2011-12-18T21:10:00.004+01:00

Du får inte knacka på min dörr

Om du inte är beredd att komma in

Du får inte göra om mitt namn

Och börja kalla mig för din

Och du får inte vandra på min väg

Utan att visa mig ditt mål

Och inte stjäla av min godhet

För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar

Som jag omsorgsfullt har byggt

Om du inte skyddar mina drömmar

Så att jag kan somna tryggt

Och du får inte ha mig som en dröm

När jag vill va din verklighet

Och du får inte säga att du hoppas

Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver

För att förstå vad är det du vill

Du får be en bön att tiden

Du behöver räcker till

Och du får samla dina tankar

Så att två själar kan få ro

Och så att allting som vi lovade Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna

Och inte få mig falla mer

Om du inte sen kan stå för

All den oreda du ger

Och du får inte röra vid mitt hjärta

Som om allt var uppenbart

Men jag önskar inget hellre

Än att du gör allt emot mig snart

Du får ta den tid du behöver

Du får be en bön att tiden Du behöver räcker till

Och du får samla dina tankar

Så att två själar kan få ro

Och så att allting som vi lovade Oss själva kan få gro

Du får ta den tid du behöver

För att förstå vad det är du vill

Du får be en bön att tiden Du behöver räcker till

Och du får inte röra vid mitt hjärta

Som om allt var uppenbart

Men jag önskar inget hellre

Än att du gör allt emot mig snart

Be en bön att tiden du behöver räcker till..... tick, tack, tick, tack......

Låttext från Sonja Aldéns Du får inte.

Det är en väldigt talande text tycker jag. Jag återger den för att påminna mig om att tiden börjar ta slut.

James Morrison - I Won't Let You Go

2011-12-18T10:28:00.000+01:00

Har lite lätt panik just nu...

2011-12-16T10:58:00.002+01:00

Just nu känner jag hur paniken sprider sig i hela kroppen. Jag vet inte var jag ska ta vägen...
Jag känner hur hela kroppen blir stelare och stelare, hjärtat slår snabbare och magen knyts ihop. Jag har ett lätt ångestpåslag nu. Varför? Jag vill ha ett nytt jobb. Jag får panik när jag tänker på att jag ska söka massa nya jobb och få avlsag efter avslag. Men så är det ju för de flesta när man söker nytt jobb. Och tillslut kommer jobbet med stora bokstäver. Hoppas jag.

Jag trivs inte med mitt jobb men jag vet att jag kan få en utökad tjänst där. Frågan är bara om jag vill. Lönen är värdelös i jämförelse med alla andra jobb jag någonsin haft tidigare och det är inte kul någonstans speciellt eftersom jag inte trivs på jobbet - så mitt jobb är inget kall. Utan ett nödvändigt ont. Jag tycker inte om mitt jobb alls. Och jag vill verkligen ha ett nytt jobb.

Ett jobb där man jobbar från morgonen till eftermiddagen. Inga kvällar eller nätter. Och där lönen talar om att man gör ett bra jobb och att man är värd vart enda öre. Och där semester känns som semester. Jag önskar mig sannerligen ett nytt jobb.

Läser...

2011-12-14T18:54:00.003+01:00

Just nu läser jag tre böcker. Nä, fyra förresten. Jag har inte läst klart George W Bushs bok Decision Points än. Den får ta lite tid. Men jag läser tre andra böcker.

På jobbet läser jag Katerina Janouchs bok Anhörig. En mycket bra bok om att leva tillsammans med en alkoholist och drogmissbrukare. Jag tycker den här boken beskriver på ett väldigt levande och målande sätt hur det kan vara att leva med en missbrukare. Jag har aldrig själv levt tillsammans med en missbrukare men jag har sett det på nära håll hur livet kan se ut i ett hem med missbruk av olika slag. Den här boken är stark och svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa. Den här boken rekommenderar jag alla som jobbar med människor på något sätt eller bara till alla människor, för i varje vänskapskrets brukar det finnas någon människa med missbruk. Det behöver ju inte vara missbruk av kemisk karaktär, det finns ju många andra missbruk. En väldigt bra bok.

Min kvällsbok är The Secret, Hemligheten. Det är en bok som fokuserar på att du kan uppnå vad du vill bara du vill det tillräckligt mycket. Jag tycker mycket om den här boken. Den får mig att tänka på alla saker i mitt liv som är bra. Och det är mycket. Den får mig också att fundera på vad det är JAG vill. Jag har länge varit "utanförstyrd" men jobbar hårt på att hitta tillbaka till mig själv och den här boken hjälper mig med det. Den får mig att fundera på både det ena och det andra och jag finner styrka i boken. Jag kan tänka mig att det är ungefär som när människor med gudstro läser sina heliga skrifter och finner styrka där bara det att den här boken inte handlar om en gud eller det kanske den gör?! Men jag tänker inte på Hemligheten på så sätt, jag läser Hemligheten för att titta in i mig själv - ungefär som en självhjälpsbok. Den är i alla fall värd att läsa men den ska läsas med ett öppet sinne.

När jag får läslust då är det Peter Englunds bok Ofredsår som gäller. En bok om krig. Kanske inte så upplyftande, men när man som jag är intresserad av historia så är det trots allt intressant att läsa om krig som påverkat vårt land. Peter Englund skriver väldigt bra tycker jag. Han är ju extremt duktig på det han gör så jag tycker att man ska ge krigsböcker en chans när de är så välskrivna som Englund får till det.

I taket lyser stjärnorna

2011-12-11T17:26:00.002+01:00

I fredagskväll visades filmen I taket lyser stjärnorna. Jag hade aldrig sett den filmen förr och jag zappade runt lite på de olika kanalerna som jag har här hemma och fastnade i den här filmen. Jag önskar att jag hade sett den från början. Jag har hur som helst bestämt mig för att se filmen från början någon gång igen.
Filmen berörde mig djupt då jag har gått igenom samma sak som huvudpersonen i filmen bara det att min mamma är en Överlevare. Tack och lov.
Vad filmen däremot lyckades få mig att inse är att jag inte sörjt det faktum att min mamma var sjuk i cancer och hade kunnat gå samma väg som huvudpersonens mamma. Jag har inte heller sörjt färdigt min mormor som dog i cancer två år innan min mamma insjuknade.
Jag tror att många inte kan förstå den rädsla som trots allt finns där varje gång mamma säger att hon har ont i magen, att hon är förkyld, att hon har ont någonstans över huvudtaget. Varje gång hon varit hemma från jobbet för att hon är förkyld kommmer den där rädslan att hon sjuknat om i cancern.
Jag vet att säkert någon kommer tycka jag är knasig för att jag behöver sörja min mammas sjukdom. Men med cancern kommer så många känslor. Så många rädslor. Så mycket som jag tryckt undan för att kunna vara stark för min mammas skull. Tyvärr så blir man ganska bortglömd som anhörig när någon blivit sjuk i cancer. Jag har sett det när min mormor blev sjuk och jag har upplevt det när min mamma blev sjuk. Så jag tror man behöver ha varit med om något liknande för att förstå den sorg och rädsla som kommer med en sådan här sjukdom.
Självklart kan man föreställa sig hur det kan kännas men inte förstå om man inte varit där. Var tredje månad efter behandlingen är det återbesök med undersökningar och varje dag den där tredje månaden stannar livet på stand by. Man vill helst bara snabbspola förbi dagen och få reda på hur allt ser ut. Är sjukdomen borta? Har den kommit tillbaka? Eller vad är det som händer?
Som tur är så är min mamma frisk och är en överlevare vilket jag är så tacksam över att inga ord någonsin kan beskriva det.

Vad jag vill säga med det här inlägget är att jag insåg när jag tittade på filmen att jag behöver lära mig att sörja. Att inte trycka undan känslor av sorg utan låta dem hållas så att jag kan gå vidare till nästa steg och vara klar med sorgen. Jag har så länge jag kan minnas varit en mästare på att trycka undan mina känslor och jag har aldrig pratat om dem. Det här kanske är helt fel forum egentligen för att vara personlig och öppen men min förhoppning är att någon annan kanske kan känna igen sig och bli hjälpt på något sätt. Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta sig tid att känna sorg och faktiskt tillåta sig själv att vara i känslan när den kommer över en. Jag har idag känt mig mycket sorgsen trots att jag haft det bästa sällskapet man kan ha. Men jag har tillåtit mig att vara sorgsen och det har varit så jätteskönt. Jag ska bli bättre på att ta hand om mina egna känslor. Det är i och för sig en hel process i sig själv men jag kan bli bättre och vara mycket mer tillåtande mot mig själv. Alla andra får känna så då har ju även jag rätt till mina egna känslor, eller hur?

Det blir aldrig som man tänkt sig....

2011-12-10T21:43:00.002+01:00

Ni vet den där filmen Det blir aldrig som man tänkt sig. Idag eller det kan ha varit igår som jag insåg att inget jag ville göra när jag var tjugo har inträffat. Och så tänkte jag att det blir nog aldrig som man tänkt sig.
Jag undrar om det bara är för mig som livet inte blivit vad jag hade tänkt mig? Det tror jag ju förstås inte men ibland känns det som om alla andra runt omkring har precis det liv de alltid drömt om.

Vad var då mina drömmar när jag var yngre?
Jag drömde om att resa jorden runt. Jag har alltid velat åka till länder dit inte så många andra velat åka. Jag vill se Jordanien, Iran, Tanzania, Kenya, Vietnam, Argentina, USA(speciellt Alaska), Grönland, Chile, Japan och många, många andra länder. Visst har jag rest men det är så många länder kvar att se...
Jag drömde om att bli mamma innan jag var 25. Det är jag i och för sig glad att jag inte blev men jag vill bli mamma någon gång och tiden börjar ticka så det kanske är dags att titta sig om efter någon att skaffa barn med.
Jag drömde om att jobba som veterinär eller något annat jobb där jag fick arbeta med djur. Vi kan säga att jag jobbar inte med djur. Jag drömde också om att bli fotograf och då främst naturfotograf. Eller att få göra tv på samma sätt som Sir David Attenborough. Tänk vad underbart att få åka världen runt och göra naturprogram. Så underbart det varit!
Jag har också närt författardrömmar. Och jag har skrivit mycket. När jag var yngre älskade jag att skriva och har skrivit berättelser som är runt 400 sidor långa. Sen om de är bra det är en annan fråga men jag har i alla fall skrivit.
Jag drömde om att vara gift, bo i hus på landet och ha en massa hundar. Jag har världens finaste och snällaste hund så där har i alla fall något gått rätt men jag bor ensam i lägenhet i en av Sveriges största städer. Inte alls vad jag drömt om.
Jag drömde om att ha ett jobb som var välbetalt med det jobb jag har nu är skrämmade lågavlönat. Trots att jag gör ett mycket viktigt jobb så får vi inte lön för det vi gör. Mycket av det gör att jag inte känner inspiriation att göra mer på mitt arbete än precis bara det mitt uppdrag gäller.

Nu funderar jag på vad jag ska göra för att något ska bli som jag tänkt mig. Igår skickade jag in en jobbansökan där jobbet är inriktat på djur så det är väl ett steg i rätt riktning. Om jag får det jobbet så är det också ett steg till att kanske söka en utbildning senare som jag skulle vilja gå.

Jag vill så mycket men tyvärr så gör mitt jobb att jag inte har ekonomi att göra mer. Jag ska dock försöka med allt för att få ett nytt jobb så jag kan göra saker som lyfter mitt liv. Ni vet ju att allt kostar pengar och om jobbet man har bara ger en pengar till att överleva mellan löner då finns det inte mycket att göra som gör livet glatt. Tänk om alla kunde förstå hur det är att inte kunna göra en sådan enkel sak som att gå ut och fika med sina vänner för att pengarna inte räcker. Jag tror att ni som aldrig varit där inte kan förstå hur trist livet blir då. Att alltid jaga gratis underhållning är inte roligt. Jag vill också kunna åka på kryssning till Finland, eller gå på bio, gå ut och äta god mat, bowla, gå en kurs på kvällstid, köpa de kläder och skor jag vill ha(inte de jag har råd med på rean), åka till grannstaden för att shoppa eller bara ta en fika. Jag vill dock inte att någon tycker synd om mig för det är jag som gjort mina val trots att jag förmodligen har lyssnat väldigt mycket på andra som haft åsikter om mitt liv. Nu ska jag lära mig att leva mitt liv för mig. Och bara för mig.

Vilka läxor man får lära sig här i livet, men nu måste det bli en förändring. Jag står nämligen snart inte ut med mitt trista, fattiga liv...

Har ditt liv blivit som du önskade?

Vad ska jag göra?

2011-12-09T16:10:00.002+01:00

Funderar på det här med bloggandet. Jag har liksom tappat inspirationen att blogga. Det är inte riktigt lika kul längre. Jag vet inte vad jag ska blogga om. Kanske beror det på att det känns som om inspirationen i livet inte riktigt vill vara med mig heller. Jag känner mig lite vilsen.

Jag vet inte vad jag vill göra med något längre. Jag vill byta boende, det vet jag. Känner mig instängd i mitt hem och det tycker jag inte om. Rastlösheten i kroppen behöver få uttryck på något sätt men vilket sätt vet jag inte. Det känns som om jag tappat bort mig själv någonstans på vägen och vägen tillbaka är låååååååång. Jag vet dock att jag är på rätt väg men den är krokig den här vägen. Det finns såå många avstickare som jag skulle kunna göra. Och som lockar mig.

Jag önskar att jag kunde säga rak på vad det är jag vill göra. Så där självklart som vissa av mina vänner kunnat med arbete och utbildning. Jag har vänner som vetat att de skulle bli lärare i typ hela deras liv. Jag pluggade till lärare för att jag tycker det är kul men jag kan inte säga att jag kände det som ett kall att bli lärare. Jag trivs med att jobba med eleverna men det är bara det jag finner kul med jobbet, resten känns oviktigt och irrelevant. Jag tycker om undervisningen men inget annat.

Jag jobbar just nu i ett yrke jag verkligen inte tycker om och jag kräks nästan när jag tänker på att jag måste återvända till jobbet när jag går därifrån. Jag känner ingen inspiration överhuvudtaget på jobbet. Jag gör mitt jobb och jag gör det bra så det är inte det men jag känner ingen inspiration att göra något mer på jobbet än det som är mitt uppdrag.

Jag vet inte vad min dröm är längre. Jag hade klara och tydliga drömmar när jag var yngre, men nu är de som bortblåsta. Jag har gjort två saker jag verkligen har velat göra och det har utvecklat mej mycket. Men nu är jag i något sorts vaccum. Jag känner mig fångad i mitt eget liv.

Jag har gått en kurs, jag har läst självhjälpsböcker, jag har gått hos kurator och jag pratar och pratar med mina vänner. Men jag känner ingen inspiration ändå. VAD ÄR DET SOM HÄNT????

Så till bloggen igen. Jag har tappat inspirationen där med. Jag vet inte längre vad jag ska med en blogg till. Jag hade önskat att bloggen var mer inspirerande för förr tyckte jag det var kul. Jag gillade att vara med på fredagstemat, jag tykte det var kul att fotografera och vara med på fototriss och tisdagstema och ordlös onsdag, men jag har tappat inspirationen. Kanske är det för att jag känner att bloggandet inte ger något längre. Varken den här eller den där jag skriver lösenordsskyddat.

Så jag vet inte hur jag ska göra med livet och bloggen.....

Familjefunderingar

2011-11-29T22:21:00.002+01:00

Familj. Smaka på ordet.... FAMILJ. Vad betyder ordet familj för dig? Vad är en familj?

I min värld är familj mamma, pappa och barn. Och farmor, farfar, morfar och mormor. Och fastrar, mostrar, farbröder och morbröder. Och kusiner. Eller det kanske var min uppfattning om familj, i alla fall den där stora tryggheten som man har av att ha många släktingar runt omkring sig. Tryggheten i att tillhöra en flock som inte är självvald. En flock där alla känner alla och man trivs tillsammans. En hög med människor som finns där när livet är svårt eller i glada stunder när det är familjen man vill fira högtider tillsammans med eller andra fantastiska händelser.

Familj. Mamma, pappa, barn. Det är ju grundtryggheten förstås. I min värld. Eller det kanske var. För vad händer egentligen med familjen när mamman och pappan bestämmer sig för att totalkrascha det som man uppfattar som familj? När mamman och pappan bestämmer att barnets bild av familjen för alltid ska förändras och bli en värld där tryggheten inte längre existerar? Vad händer med barnets känsloliv? Vad händer med barnets tillit till vuxna, till andra människor när hela världen kraschar?

För barmet försvann all trygghet av den gemenskap som barnet fann i den stora familjen. I en handvändning var barnet inte längre en del av den stora familjen. Barnets fastrar och farbröder och kusiner försvann. De kusiner som barnet älskade som sina egna syskon, som fanns där i barnets liv varje helg, varje högtid och i varje sorgestund. På en dag försvann all trygghet som barnet dittills hade känt. Tilliten till de vuxna i barnets närvaro förändrades. Barnet var inte längre viktig i den stora familjen. Barnet var inte ens viktig i sin egen pappas liv. Det kom av att pappan men inte mamman ville lämna familjen. Inte ens kämpa för de år de hade lagt bakom sig. Inte kämpa för den framtid som skulle kunnat varit. Inte kämpa för den dag som är nu. Utan helt plötsligt, utan förvarning för barnet, skulle familjebilden för alltid ändras.

Hur påverkade det barnet? Barnet lärde sig att inte längre vara nummer ett för pappan. Barnet lärde sig att vuxna inte var att lita på. Att den familj som barnet alltid haft, den trygghet som fanns där tidigare inte längre existerade. Vid familjemiddagar var barnet bjudet, men inte direkt av den person där middagen skulle hållas utan genom pappan - som själv bestämde att barnet kanske inte ville följa med för att barnet blivit tonåring. För att fråga tonåringen själv var för svårt.

Barnets familjebild blev med tiden svårt tilltygad. En frånvarande men ändå närvarande pappa. En mamma som fann en man som inte var bra på något sätt. Och den stora familjen var borta. VEM i hela världen kan man då lita på? Jo, sig själv. Och farmodern, farfadern, mormodern och morfadern. De gamla fanns alltid där. På deras sätt. De kanske inte alltid förstod hur illa det var. Men ändå var det inte på det värsta sättet. Men barnet växte upp fort. Tog ansvar som man som tonåring inte ska behöva ta. Barnet fick bli tonåring och sedan vuxen - snabbt. Och tilliten till de vuxna försvann, sakta men säkert. Och tilliten till andra människor försvann lika sakta men lika säkert. Så barnets tillit blev mycket svårt skadat. Och tryggheten försvann. Så var fanns tryggheten för barnet? Jo, i de helger och lov då barnet fick åka till sina mor och farföräldrar.

Barnet påverkades mer än någon förstod. Ingen trygghet. Ingen tillit till andra förutom sig själv. Barnet lärde sig att ta hand om sig själv, att aldrig visa känslor, stänga dem inne djupt inombords. Att skärma av sig från mänsklig kontakt, att aldrig behöva vara någon nära, att aldrig låta någon älska barnet igen, att aldrig bli för involverad i någon annan och att aldrig älska någon annan. Allt för att skydda sig själv, för att aldrig mer bli så sårad som familjen lyckats såra barnet. Att inte tillåta någon komma nära, se eller förstå hur sorgen bodde i barnet. Hur sorgen åt upp barnet inifrån och ut och påverkade alla aspekter av barnets liv.

Tjugo år senare har barnet börjat förstå den djupa inneboende sorgen. Barnet har börjat förstå varför någon aldrig får komma för nära inpå. Varför barnet inte delar med sig av sina känslor till den som barnet mest av allt skulle vilja säga fina, vackra kärleksord till men trots det håller på armlängds avstånd. Barnet förstår varför tilliten inte finns till andra människor och varför familjen inte längre får ta plats i barnets liv. Barnet håller på att växa upp och se hur mycket livet påverkats av en dag då förändringen kom, på grund av pappans beslut att lämna mamman och barnet för att han skulle leva sitt liv...

Silence of the phone

2011-11-22T21:42:00.002+01:00

Jag finner det mycket konstigt. I situationer där jag verkligen, verkligen behöver mänsklig kontakt men framför allt ett pip från mina vänner att de bryr sig - då är det dödstyst. Inte ett ljud från nån.
Är man verkligen så här ensam i stunder då man mest av allt skulle behöva någon att prata med, någon som bryr sig om eller bara vill visa att de finns där för en.
Några ord på en statusuppdatering på Facebook är allt jag fått. Och visst uppskattar jag det som mina facebookvänner skrivit där, det är inte det. Men just nu undrar jag var mina "verkliga" vänner befinner sig.
Uppenbarligen har jag endast en. Fina I. Jag har pratat med I två gånger sedan vi fick beskedet. Jag är så tacksam för den tid hon tagit sig med mig nu.
Jag känner mig verkligen extremt ensam just nu. Och jag undrar om jag har några riktigt bra vänner eller har jag bara I? Och att ha I är inte så bara men jag inbillade mig att jag hade fler - men har jag så fel???

Jag vet inte längre.....

Böcker

2011-10-28T02:39:00.003+02:00

Jag har fått tillbaka min läslust nu. Har varit utan den ett långt tag, mest beroende på att jag inte känt att jag haft tid att sitta och läsa, tror jag i alla fall. Just nu läser jag dessa tre böcker.

Decision points beslutade jag mig för att läsa när jag såg på Oprah och G W Bush var hennes gäst där. Jag insåg att den bild jag hade av Bush var ganska olik den bild jag fick av honom genom Oprahs show och jag ville veta varför Bush gjorde som han gjorde i många frågor under hans tid som president. Jag har förundrats många gånger, bland annat över hur välutbildad G W Bush faktiskt är. Mycket läsvärd bok om man gillar biografier och samtidshistioria.

Tystnadens historia läser jag på jobbet där den finns i en bokhylla. Det är en mycket rolig bok. I den kan man läsa små essäer om allt möjligt, tex tandborstens historia, skyltfönstrens historia och gemets historia. Peter Englund skriver på ett underhållande sätt som gör att alla essäer är lättlästa men också väldigt informativ. Jag rekommenderar den verkligen som en bok att lära sig en massa från men på ett kul sätt.

Ludvig XIV - Solkungen läser jag på dagtid när jag blir sugen på att läsa. Jag har speciella böcker för olika tillfällen, Decision points är min kvällsbok till exempel. Ludvig XIV är en mycket underhållande bok med krig, överdrivna fester, älskarinnor och makt i en tid då kungen solade sig i glansen av sig själv och bländade samhällets elit. Rekommenderar den här boken om man är intresserad av historia och vill läsa en underhållande bok och samtidigt få en inblick i hur Europa såg ut under den här tiden.

Tänkte att jag skulle försöka mig på att blogga lite här igen. Kanske kommer också blogglusten tillbaka snart. Så lite bokbloggning kanske det blir i fortsättningen också...

Tappat blogglusten

2011-10-20T21:45:00.002+02:00

Jag har inte bloggat på länge nu. Det beror på att jag inte vet vad jag ska blogga om. Jag vet inte om jag ska ha kvar bloggen eller inte, jag har inte bestämt mig än ska jag säga. Jag hoppas att blogglusten kommer tillbaka och att jag tills dess kommit på hur jag ska använda min blogg. Tills dess hoppas jag att ni få som kanske, trots allt, ibland kikar in hit inte slutar med det.

Jag hoppas att ni alla haft en fantastisk sommar och att hösten hittills varit bra.

SEMESTER

2011-07-20T09:30:00.003+02:00

Nu är det äntligen semester! Så ljuvligt! Så nu stänger jag ner hemmet och beger mig till min sommarstugan.

Vi ses efter semestern. Ha det gott ni som troget kikar in hit.

Bild hämtad från google.

Glutenfritt recept

2011-07-08T14:21:00.004+02:00

Hittade en sida där det finns ett underbart recept på glutenfritt lavendelbröd. Jag ska absolut testa att göra det här brödet på semestern.

För några år sedan smakade jag lavendelskorpor som jag tyckte var fantastiskt goda så jag kanske ska försöka mig på några sådana också. Det är alltid spännande att baka glutenfritt och se resultatet. Det blir alltid olika resultat.

Men kolla in här så ska ni får se det glutenfria lavendelbrödet.

Will you wait for me at the rainbow bridge?

2011-07-05T23:48:00.003+02:00

Till dig Ilko, lillmattes hjärta. Du är saknad! Möter du mig där, vid regnbågsbron, den dagen jag kommer? Jag ska sannerligen leta efter dig, min lilla buspojke! <3

Älskade lilla vän, sov gott!

2011-07-04T19:54:00.003+02:00

Lillmattes älskling har somnat in. Ett enormt tomrum lämnar du efter dig. Jag tackar dig för den tid du gett oss din kärlek och vänskap. Lillmatte kommer alltid att ha en speciellt plats i hjärtat bara för dig min vän!

Du fattas oss.

Ogillas skarpt!

2011-06-14T23:38:00.002+02:00

Jag är så fruktansvärt trött. Skulle gå å lägga mig tidigt men var tvungen att skicka mail till chefen först. Jag sitter vid datorn i vardagsrummet och har tvn på samtidigt som jag mailar. Då börjar Criminal minds på femman. Kan jag gå och lägga mig då tror ni? Svar NEJ. Det är alldeles för intressant.
När jag var liten var jag mycket upprörd över att jag inte bodde i USA så jag kunde bli FBIagent. Det var mitt drömjobb en stund där. Men fortfarande älskar jag att se serier där man löser mord. Jag fascineras av deras sätt att lösa morden, den process som pågår men gärningsmannaprofil, den kriminaltekniska undersökningen men även av gärningsmannens tillstånd.
Konstigt egentligen att man kan fascineras av något så grymt, hemskt, omänskligt och fruktansvärt på alla sätt egentligen...men jag är ju inte ensam, det skvallra boktopplistorna om samt alla serier på tv.
Men nu är snart Criminalminds slut och jag får gå och lägga mig för att sova. Skönt ska det bli i alla fall....
Och Criminal Minds var mycket intressant idag. Och ger mig en timmes mindre sömn. Men det var det värt. :-)

Vem är Du som kikar in här?

2011-05-20T17:40:00.002+02:00

Undrar ofta om det är någon som tittar in här och vem du i sådana fall är?! Lämna gärna ett avtryck!
Ha en bra dag!

Dass

2011-05-19T13:41:00.006+02:00

I sommarstugan har vi utedass som de allra flesta sommarstugor från förr har. Vi har även toalett inne men den vill vi inte använda allt för mycket när det ändå finns ett utedass. I sommar ska vi måla inne på dass och jag tror jag föredrar en riktigt blank färg så spindlarna har svårigheter att krypa där. Hoppas det finns någon riktigt bra färg för utomhusbruk med hög glansighet. Så här ser det ut just nu på vårt enormt vackra utedass. ;-)

Bildkavalkad från sommarstugan!

2011-05-15T22:08:00.011+02:00

Här kommer det lite bilder från sommarstugan. Den lilla humlan som hänger upp och ned i krusbärsbusken hjälper oss att få goda bär lite senare i år. Tulpanerna blommar i rabatten tillsammans med pärlhyacinter och rosbuskarna. Påskliljor och pingstliljor har nästan blommat över men jag hann få några få bilder på dem.
Kvällarna har varit fina och sjön låg spegelblank några kvällar i månens sken. Tog inga nattbilder då jag inte hade stativet med mig men ska försöka fixa det till nästa gång jag ska dit.
Världens sötaste hund bestämde sig för att sätta sig i sjön och titta på när jag skurade bilmattorna. Den andra söta hunden stog på land istället för att sitta i sjön...

Grattis Morfar!

2011-05-11T12:09:00.002+02:00

Tänker på min morfar som fyller 86 år idag och säger grattis till honom här på min blogg. Tyvärr är han själv inte hemma utan ligger nog på operationsbordet just nu om allt går som det ska. Ett litet ingrepp i hjärtat men det ska göra honom bättre.

Så i födelsedagspresent önskar jag att hans operation går toppenbra och att han kommer hem och känner sig som en 50 åring. ;-)

Grattis Morfar på din dag!

Nöjd!

2011-05-10T20:53:00.001+02:00

Just nu är jag så galet nöjd med mig själv. Jag har precis övervunnit ett hinder som gjort att jag haft mardrömmar, varit tokstressad samt trott att jag blivit halvt korkad. Men idag fick jag reda på att hindret är övervunnet och målet är nått.

Det är något speciellt med känslan att övervinna något man kämpat med länge! Alldeles, alldeles underbart faktiskt!

Två månader

2011-05-10T11:39:00.002+02:00

Kan ni tänka er att för bara två månader sedan såg det ut så här? Fullt med snö och kyla. Och nu är det ljuvligt varm, grönt och levande ute. Livet spirar verkligen där ute. Ska försöka ta med kameran och ta en bild så ni får se hur vackert det är nu.
För egen del så kan jag inte riktigt njuta nu då jag ligger hemma och är tokförkyld, men jag tittar längtansfullt ut genom fönstret på solsken och grönska och bara hoppas att jag snart ska piggna på mig ordentligt. Jag hatar att vara förkyld! Men tack och lov så är det ju en snabbt övergående sjukdom och det är jag tacksam för.
Jag längtar mycket till sommarstugan och allt vad som finns där. Men till helgen ska jag åka dit och ta det lungt och bara fluffa omkring och inte göra någonting.

Gamla bilder

2011-05-07T15:54:00.005+02:00

Tidig morgon i sommarstugan. Från förra året. Ljuvlig. Längtar dit hela tiden nu. Men nästa helg ska jag bege mig dit, jag och hundarna. Så skönt att få åka dit.

Från trappan med vy ut över sjön. Tidigt på morgonen än en gång. Förstår ni varför jag längtar till min sommarstuga?

Tre busfrön som varit ute och busat i snön. Parker, Shakira och Ilko. Mina älsklingar.

Här busas det rejält. Dessa tre tycker verkligen om att busa med varandra.

Minstingen i kattsamlingen, som inte är så liten längre förstås. Fritz heter han och är ett äkta busfrö. Och han är inte min utan min mammas och hennes sambos katt.

Honey, min första egna hund, och Shakira. Honey finns inte med oss längre, i år är det tre år sedan hon somnade in. Saknar henne mycket. Hon var en fin hund som levt ett hårt liv innan hon kom hem till mig. Vanvårdad och skadad 26 kg vägde hon när hon flyttade hem till mig. Men hon fick ett bra liv det stackars halvår som hon fick vara med mig. Jag lyckades få upp henne i vikt till 32 kg och alla sår på kroppen försvann. Att hon var så snäll som hon var är ett under. Finaste Honey Bun.

Det här är ett tag sen. Shakira som lite valp. Hon ligger nog och spanar på vad Ilko kan tänka ha för sig..

Lilla Shakira på gräsmattan hos mamma. Ja, Shakira och Ilko är ju mammas hundar.

Det var lite gamla bilder som jag fick av mamma för ett tag sedan. Det är ju alltid kul att titta på gamla bilder. Och Shakira var ju så liten. Tänk vad tiden går fort. Hon fyllde fyra år i år, men det känns som hon har funnits med i familjen för alltid. Å lilla Parker som flyttade till mig för tre år sedan. Kommer knappt ihåg hur det var innan han kom, hur livet var utan honom. Tänk vilken stor plats det tar i livet dessa små djur. Jag är så tacksam för att jag kan ha djur i mitt liv. Livet skulle inte vara lika rikt utan dessa tillgivna vänner!

Tävlar med våren...

2011-05-06T16:05:00.002+02:00

Det är inte lätt att tävla med våren...men ibland har man tur när utsädet tar slut och det måste väntas på ny leverans...då kan man få en stund här och en stund där. :-)

Vilken varg vinner?

2011-05-05T10:17:00.003+02:00

Det här är en liten berättelse om klokhet som har cirkulerat på facebook ett tag men igår surfade jag in på Sannas Andrum och fann den hos henne också. Jag insåg att jag också vill ha de på min blogg och sprida denna klokhet vidare. Här kommer den lilla berättelsen:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.
”Vilken varg vinner?”, sa barnet.
”Den du matar”, sa den gamle mannen...

A secret

2011-05-03T11:10:00.003+02:00

Jag har en sak som jag skulle vilja berätta för hela världen men jag vet inte om jag kan än. Det är något jag har väntat på extremt länge och jag önskar sååååå att jag kunde berätta det. Men jag får nog inte göra det än...så jag får suga på min karamell en liten stund till.

Bild från Må bra

♥Colbie Caillat - Bubbly (lyrics)♥

2011-04-16T22:21:00.000+02:00

Dag 30

2011-04-15T06:37:00.003+02:00

Nu kommer sista inlägget i serien Trettio dagar, trettio sanningar. Sista dagens tema är Ett sista ögonblick. Ni ska få en bild som jag visat flera gånger men det spelar ingen roll för jag kommer aldrig att glömma just detta möte och det skedde på några få sekunder - ett ögonblick helt enkelt! Bilden kommer senare då jag inte sitter hemma och skriver.

Dag 29

2011-04-10T11:29:00.003+02:00

Det går sakta men säkert framåt med den här utmaningen Trettio dagar - trettio sanningar. Hur som helst så ska jag skriva om dag 29 nu så har jag bara ett inlägg kvar att skriva och så är utmaningen klar efter ungefär 4 månader. Dag 29:s tema är Mina ambitioner. Ibland tror jag att jag har för många ambitioner. Men det är för att jag egentligen vill uppfylla mitt liv med massa roliga saker och just nu känns det som om mitt arbete suger livet och lusten ur mig. Ja, då förstår väl de flesta att jag inte gillar mitt jobb speciellt mycket. Hur som helst så har jag ambitionen att jag ska finna ett nytt jobb till hösten. Jag arbetar hårt för att nå det målet. Jag ahr en dröm om att jag ska kunna byta inriktning helt och hållet på mitt yrkesval så då krävs det lite arbete av mig för att komma dit. Det innebär att jag också studerar heltid nu samtidigt som jag jobbar heltid. Det tar mycket tid av min fritid så den här terminen har jag knappt något socialt liv alls. Men min ambition är alltså att få ett nytt jobb och då får man jobba mycket för att komma dit. Jag har också en annan ambition som jag ska göra något åt så snart jag fått ett nytt jobb. Då ska jag gå en fotokurs så jag blir bättre(förhoppningsvis) på att fotografera. Jag har alltid älskat att fotografera och vill verkligen bli bättre så nu har jag bestämt mig för att göra något åt det. Så där har ni två av alla mina ambitioner. Det får räcka för den här gången.

Kossor

2011-04-10T11:08:00.002+02:00

Jag tycker kossor är fina djur. Jag har däremot respekt för dem på ett sätt som jag inte har för andra djur tex hästar och hundar. Kossor är liksom mindre pålitliga känns det som. Jag antar att det finns flera av er som inte kommer hålla med mig om att kossor är mindre pålitliga än hundar och hästar. Men för mig så är det så. Hur som helst så var jag ute på en promenad tillsammans med en vän och hennes två hästar och våra hundar igår och hennes hästar är uppstallade på en bondgård och där finns dessa söta kossor.

I väntan på de svenska godingarna

2011-04-09T15:08:00.003+02:00

Lite suddig bild men jag var hungrig och hade inte ro att vänta på ett bra foto så endera står man ut eller så behöver man inte titta så noga. ;-) Så ljuvligt med jordgubbar - även om de inte är hälften så goda som de svenska. Men i väntan på den ultimata svenska smaken så får man göra som Kajsa Warg "man tar vad man har" och gör det bästa av situationen. Nu var det så att jag var bjuden på frukost hos min väninna och hon hade köpt dessa jordgubbar och ville inte ha dem kvar så jag fick dem som var kvar. Det blev min lunch idag. Nu ska jag ut på promenad i det vackra vårvädret så jag får njuta ännu mer av den här underbara dagen. Det är bäst att passa på för imorgon kallar jobbet på mig igen.

Earth hour

2011-04-03T17:03:00.003+02:00

Jo då, jag var en av många som släckte ner och bara myste i skenet av stearinljusen i mitt hus. Tyvärr har jag inte hunnit visa några bilder alls från den dagen som också var EFIT-dag. Tänkte visa en bild från mitt ljusmys under earth hour i alla fall. Hinner ju inte med bloggen så mycket som jag faktiskt skulle vilja men det kommer väl dagar för det med hoppas jag.

Dag 28

2011-04-03T11:06:00.003+02:00

Trettio dagar och dagens ämne är Det här saknar jag.

Idag saknar jag strålande solsken, klarblå himmel och fågelsång. Det saknar jag idag.

Dag 27

2011-04-02T15:57:00.004+02:00

Min favoritplats är temat för dag 27 i serien Trettio dagar. Jag har alltid haft svårt att välja ni vet mellan svart eller vitt, sommar eller vinter, regn eller snö och så vidare. Därav är detta tema också svårt då det ska vara min favoritplats, vilket ju betyder en plats. Jag kan helt enkelt inte välja så ni får bilder från några av mina favoritplatser.

Dag 26

2011-03-29T15:45:00.004+02:00

Trettio dagar fortsätter och idag är temat Mina rädslor.

Jag berättade ju igår om en av mina rädslor; min flygskräck. Men jag har fler!

Jag är rädd för spindlar av någon anledning men jag vet inte varför. Jag tycker att de är äckliga med alla ben de har och så springer de ju fort som attan. Värst är ändå hoppspindlarna som kommer hoppandes och alltid riktar de i sig på mig.

Jag är livrädd för getingar nu för tiden. Den rädslan har kommit på senare år när jag insett att jag är allergisk för dessa små varelsers gift. Förr var jag bara rädd att bli stungen på grund av att det skulle göra ont, nu är jag rädd att det är det sista som händer mig i livet.

Sen har jag ju sådana här rädslor som involverar familjen, att något ska hända dem men det är inget jag går runt och funderar på jämt men kommer det en ambulans så kan min hjärna börja fantisera om både det ena och det andra.

Den näst värsta rädslan jag har är ändå mörkerrädslan. Jag har alltid så länge jag kan minnas varit mörkrädd. Jag har alltid sovit med nattlampa ända tills jag fick min första egna hund. En schäfertik som hette Honey. Då vågade jag för fösta gången alla nätter sova utan lampan på. Då hade jag skydd dygnet runt. Hon gjorde så jag vågade prova sova i helt mörker. Den här mörkrädslan har dock blivit mindre när jag är hemma i mitt hushålle men utomhus vågar jag inte gå där det är mörkt. Jag tror att det beror på att mitt mörkerseende är så enormt dåligt. Jag ser inte min hand framför mig när det är mörkt. Jag har till och med dåligt mörkerseende när det finns ljus runtomkring - alltså inte direkt där jag går. Jag tror alltid att det finns någon som står och tittar på mig och bara tanken att höra steg bakom mig och inte se någon om jag vänder mig får det att rysa i hela kroppen. Usch och fy som jag tycker illa om mörker - om jag är ensam. Tillsammans med andra fungerar det att gå i mörker men jag är ändå alltid illa till mods trots sällskapet.

Bild från http://www.barntrygghet.se/sova/nattlampa-mobi-tykelight/

Dag 25

2011-03-28T22:18:00.002+02:00

Temat för 30 dagar idag är En första. Det betyder alltså att jag ska berätta lite om något som jag kommer ihåg och som var första gången. Första gången jag flög tänkte jag lite kort berätta om. Kan börja med att berätta att jag ända sedan jag var liten fått småpanik så fort jag hört ett flygplan i luften. Vet inte var denna känsla kommer ifrån. Men att jag trots allt satt mig i flygplan för att bege mig utomlands är ett under! Första gången jag flög var destinationen för vår resa Golden Sands i Bulgarien. Det är några år sedan, närmare bestämt 1990. Det var min pappa och hans fru som skulle åka på bröllopsresa och jag fick följa med. Jag hade en kompis med mig på resan också så jag inte skulle ha så tråkigt. Redan på Arlanda började min ångest för att gå in i flygplanet. Trots min enorma rädsla så tvingade jag mig in i planet och satt mig på min plats. Jag spännde fast mig ordentligt och min vana trogen kollade jag hur jag skulle kunna ta mig ut så snabbt som möjligt vid eventuell krissituation. Kan däremot säga att jag aldrig någonsin trott att jag skulle överleva vid en flygolycka av något slag, ens om den skulle hända innan planet kommit upp i luften en millimeter. Jag är flygrädd! Ni kanske redan har förstått det... Flygturen till Bulgarien var ingen höjdare överhuvudtaget. På den här tiden fick man fortfarande testa parfym på planet och min kompis har astma. Hon fick världens astmaanfall och medicinen låg så klart i bagaget i bagageutrymmet. Så där satt jag med ångest för att jag var uppe i luften på 10000meters höjd och min kompis blir så fruktansvärt dålig. Jag var övertygad om att vi skulle dö - japp, jag också trots att det var min kompis som knappt fick luft. Jaha, vad gör man då? Min kompis fick gå in till det lilla krypin som flygvärdinnorna har. Där satt hon och försökte få luft fri från parfym. Jag satt fastspänd i mitt säte och funderade på om jag skulle våga gå till min kompis. Efter mycket moget övervägande tog jag beslutet att jag var tvungen att försöka hjälpa min panikslagna vän. Jag kan säga att två panikslagna tonåringar uppe i luften inte är en bra kombination. Min väninna fick i alla fall bricanyl av en resenär som också led av astma, så hon fick till slut astmaanfallet att upphöra. Vi kunde gå tillbaka till våra platser och försöka njuta av resten av flygresan. Min väninna hade luft och jag försökte slappna av där i mitt panikartade rohypnoldrogade tillstånd. Inte ens lugnande piller hjälpte min flygrädsla på min första flygresa. Tack och lov slipper jag lugnande tabletter nu när jag är ute och flyger men ibland önskar jag att jag hade några stycken. Jag kan säga att min första flygresa inte var ett trevligt minne på något sätt - ja, förutom att vi kom fram oskadda och vi kom ju till och med hem igen....

Dag 24

2011-03-27T15:06:00.005+02:00

Fortsätter på trettio dagar idag och temat för dagen är Det här får mig att gråta. Idag känner jag inte för att skriva om ämnet för idag mår jag så bra så jag vill helst inte tänka på tråkigheter. Jag är däremot en blödig typ som gråter till Extreme home makeover. Ibland är jag ytterst blödig och kan börja småhulka till reklamer, när någon presterat bra på en sporttävling eller när någon vinner något och blir överlycklig. Jag är rätt känslig så jag gråter till många saker. Självklart kan gråten då så klart vara tårar av lycka. När mina vänner berättar något roligt som hänt för dem eller när någon berättar att ett nytt liv snart ska komma då kan jag gråta med i deras lycka. Ja, jag skriver idag om saker som får mig att gråta av lyckosamma stunder för idag är jag lycklig och vill inte tänka på tråkiga händelser.

Dag 23

2011-03-26T16:59:00.004+01:00

Oj så länge sedan det var jag hade tid för att blogga. Tyvärr kommer nog tiden fram till sommaren att bara flyga fram och jag ska se om tiden finns till att blogga lite mer nu. Jag hoppas det för jag saknar att blogga.

I december började jag med något som heter 30 dagar - 30 sanningar som jag inte hann med att skriva klart då och jag har bestämt mig för att allt jag börjar med ska slutföras så nu ska jag skriva klart alla trettio dagars teman. Jag hade kommit till dag 23 och då var jag i Hälsingland för att fira jul och så kom alla helger emellan och sen har tiden bara flytit förbi.

Hur som helst så var dag 23s tema Det här får mig att må bättre. Inget svårt tema alls att skriva på.

Jag kan idag komma på så många saker som får mig att må bättre även om jag för tillfället mår väldigt bra. Mina vänner får mig att må ännu bättre, vilken dag som helst! Jag har väldigt bra vänner som jag trivs otroligt bra med.

Att vara utomhus får mitt humör på topp alla dagar till och med när det spöregnar, stormar eller är snöstorm. Jag får en enorm energi när jag är ute och speciellt när jag får vara i skogen eller nära havet. Vilken lycka det är!

Den här lilla filuren får mig att må bättre varje dag!

Grattis Jörgen!

2011-03-06T12:28:00.002+01:00

STORT GRATTIS TILL DIG JÖRGEN!

Årets Vasaloppsvinnare!

30 dagar - 30 foton

2011-03-01T15:19:00.002+01:00

Hittade en fotoutmaning som liknar 30 dagar, 30 sanningar som jag började tappert på i december. Tyvärr har jag inte gjort klart den men jag ska göra det när jag har tid. Och när jag då har tid att blogga igen så ska jag också fixa den här fotoutmaningen som verkar superkul! Jag gillar ju att fotografera så jag vill verkligen vara med på den här. Jag hittade den här utmaningen hos Britta. Så den som vill kan ju vara med på den här utmaningen också. Hoppas tiden snart arbetar på min sida! ;-)

1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: När du var liten.
16e bilden: Mitt beroende.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad
.25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Long time - no see

2011-02-22T22:35:00.003+01:00

Det var verkligen längesedan jag skrev något här men tiden har verkligen inte funnits. Jag har massor av saker att göra och jag jobbar mycket. Bloggen har blivit lidande och jag har när jag har haft tid inte haft någon som helst inspriation att skriva här. Tänkte bara lägga in en bild som jag tog när jag var på bröllop för några månader sedan. Måste ta mig i kragen och lägga in bilderna på en cdskiva och ge brudparet i fråga också så de får de där bilderna nån gång. Men det läre nog inte hända innan april då jag har för mycket att göra och för lite tid på varje dygn.

Men jag lever i alla fall. Och har på det här sättet missat alla fredagsteman den här terminen vilket jag tycker är lite trist men som sagt - livet tar för mycket tid, vilket i och för sig är bra men lite mer tid borde jag i alla fall ha för den lilla bloggen. Jaja...jag ska försöka, i april kanske, att fotografer lite mer så jag kan köra igång med trissen, tisdagstema och ordlös onsdag...

Gott nytt år!

2011-01-02T22:53:00.000+01:00

Bilden lånad från Google.

Tjugoandra december

2010-12-22T07:14:00.004+01:00

Djurmisshandel. barnmisshandel. Trafficing. Lögnare. Extremism. Och många andra ting upprör mig. Tyvärr har jag dåligt med tid att skriva längre än jag gör nu. Men så fort jag får tid ska jag fylla på med lite andra saker.

Detta är alltså temat för trettio dagar. Saker som upprör mig alltså.

Tjugoförsta december

2010-12-21T22:39:00.003+01:00

Den tjugoförsta av trettio dagar i temaserien. Idag ska jag berätta om ett ögonblick och jag tänker börja med att visa en bild.

Det är kanske inget speciellt med den här bilden men för mig så är den mycket speciellt. Det här fotot får mig att minnas några få ögonblick som har kommit att betyda så mycket för mig. Det här är ett foto från den sista sommaren min mormor levde. Vi satt väldigt mycket ute i vårt uterum och bara pratade. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av det vi pratade om men det har egentligen ingen betydelse för det viktiga är att jag kommer ihåg. Och varje gång jag ser ett av fotona jag tog den sommaren tänker jag på mormor. Ett kort ögonblick är allt som behövs för att tänka på den sommaren.

Tjugonde december

2010-12-20T22:14:00.002+01:00

Temat för dagen i trettio dagar är Den här månaden.

Ja, det är ju december så då händer det väl en massa saker. Man ska köpa julklappar, förbereda julmat, baka en massa saker, städa hushållet och ändå hinna med jobb och det sociala liv man borde ha.

Jag har faktiskt för en gångs skull hunnit handla de allra flesta julklappar redan nu. Jag har städat, pyntat och bakat. Jag ahr hunnit med jobbet och lite av det sociala livet men det finns fortfarande vissa saker jag önskar jag haft mer tid till. Ja ja...man kan ju inte hinna med allt...

Nittonde december

2010-12-19T10:54:00.003+01:00

Nittonde december och temat för trettio dagar idag är Detta ångrar jag. Det här blir ju också ganska enkelt tema för mig.

Jag har en enda regel för mig själv och det är att inte lägga på mig en massa ångest för saker och ting som jag gjort. Så jag har bestämt mig för att allt som jag gjort är en lärdom så det finns inte något att ångra.

Jag har lyckats ganska bra med detta så jag kan inte säga att det finns något som jag ångrar förutom en enda sak. Men det kan jag äntå inte göra något åt nu. Vad jag ångrar är att jag inte pluggade ännu mer när jag gick på högstadiet och i gymnasiet. Men vad spelar det för roll nu?? När jag ändå har lyckats ta mig igenom en högskoleutbildning... Så att ha ångest över något är bara dumt för i slutändan är det bara du själv som kommer ihåg vissa händelser som du mått dåligt över.

Artonde december

2010-12-18T22:58:00.003+01:00

Trettio dagar. Och den artonde dagen. Temat idag är Min favoritfödelsedag.

Usch. Jag vet inte om jag ska vara tråkig och säga att jag faktiskt inte har någon favoritfödelsedag. För det har jag inte. Däremot har jag haft några som jag tyckt varit bättre än andra. Och självklart sämre än andra.

En av de sämsta var nog att jag satt på ett flygplan över atlanten när jag fyllde 21. På väg från New York. Inte kul att sitta i ett flygplan då inte.

När jag fyllde 28 firade jag min födelsedag på sydligare breddgrader. Jag var i Moshi i Tanzania och hade det bra. Kanske en av mina bästa födelsedagar faktiskt.

Den trettiofemte födelsedagen firade jag i Belgien i en stad som heter Brygge. Jag var där för att vara med på bröllop då min kompis gifte sig. Jag fick god belgisk choklad i presten och sen fick vi supergod middag förstås.

Kanske är den tjugoåttonde födelsedagen den bästa ändå. Den var så skön och avslappnad. Inget stress eller liknande. Jag fick en visselpipa i trä av mina kompisar som jag var där med och middag ute på en fin restaurang. Visselpipan skulle jag använda när jag jobbade som lärare och vissla på eleverna när de inte lyssnar. Jag har aldrig behövt använda den då jag haft bra elever för det mesta. Men det var en bra present ändå.

Sjuttonde december

2010-12-17T22:17:00.003+01:00

Idag ska jag skriva om Mitt favoritminne enligt temat för trettio dagar.

Mitt favoritminne. Jag vet faktiskt inte vilket som är mitt favoritminne. Det har hänt ganska många saker i mitt liv som skulle kunna kvalificera sig som favorit på ett eller annat sätt. Jag menar att jag har ju massor av favoritminnen som gäller resor eller när jag kom in på min utbildning, eller när jag fick mitt första jobb, eller när jag hämtade hem min hund.

Det finns ju olika saker som kan göra att ett minne är ett fint minne och kan då klassificeras som ett favoritminne. Eftersom jag inte har barn och inte är gift så finns inga sådana minnen...

Så tyvärr kan jag inte välja något.

Sextonde december

2010-12-16T10:59:00.005+01:00

Trettio dagar fortsätter. Idag är det dag sexton och temat är Min första kyss.

Tyvärr så kommer jag inte ihåg min första kyss så där superbra. Jag kommer ihåg att det var spännande, pirrigt och på samma gång var jag lite rädd att jag skulle göra fel. Men jag gillade det. Det var längesedan den inträffade. Ungefär tjugotre år sedan så det är väl inte konsigt om man inte kommer ihåg.

Bilden kommer från Google och föreställer en soldat och sjuksköterska som träffades på gatan den dagen då andra världskriget tog slut. De kände inte varandra då och träffades aldrig efter den här dagen. Fin bild i alla fall.

Femtonde december

2010-12-15T20:52:00.007+01:00

Vad drömmer jag om? En massa saker förstås vilket jag tror de allra flesta gör. Temat på trettio dagar i dag är just Mina drömmar.

Jag drömmer om att resa. Till en massa ställen. Jag är en mycket nyfiken person och vill se så många platser här i världen. Till mina drömresemål hör Tanzania, Zanzibar, Argentina, Kanada, USA(främst Alaska, South Dakota och New England), Iran, Marocko, Jordanien, Sydafrika, Egypten, Polen(på ridresa), Grekland(man får aldrig nog), Frankrike, Österrike, Kenya, Kap Verdeöarna, Grönland, Island, Japan och några till. Vissa av dessa länder har jag redan varit i men jag drömmer ständig om att åka tillbaka.

Jag drömmer om stora pengar på kontot. Så stora att jag kan åka på alla dessa platser utan att behöva tänka på hur det ska gå ihop ekonomiskt. Jag drömmer om drömvinsten. ;-)

Jag drömmer om kärleken. Att träffa den "rätte". Att få den tvåsamhet som jag längtar efter.

Jag drömmer om att sitta hemma på kvällarna ihopkurad i soffan tillsammans med någon. Jag längtar efter att ha någon att komma hem till som tycker om mig för den jag är.

Jag drömmer om en egen liten familj. Jag drömmer om att bli mamma. Jag längtar efter att få hålla min dotter/son i min famn. Jag hoppas att det händer snart. För jag längtar efter att få ge ovillkorlig kärlek till min dotter/son.

Jag drömmer om ett hus på landet där jag kan ha massa djur. Hästar, hundar och katter. Kanske till och med några få höns som får gå runt på gården och ha det bra.

Självklart behöver jag min drömbil också. Här är den. :-)

Jag drömmer om ett nytt jobb där jag utvecklas och känner att jag gör ett bra jobb. Ett jobb dit jag kan gå varje dag och känna glädje även om det är jobbigt att jobba vissa dagar. Ett arbete där man får uppskattning för det hårda jobb man utför. Ett jobb som jag verkligen tycker om.

Jag drömmer också att alla mina vänner och släktingar ska få vara friska och ha god hälsa. Jag drömmer om god hälsa för min egen del också förstås.

Jag drömmer om ett samhälle där alla går säkra och kan känna sig trygga. Jag drömmer om en värld där alla människor lever i harmoni med varandra men också i harmoni med naturen. Jag drömmer om en värld där fred råder och förståelse för religionen betyder att man lever för att uppnå ett kärleksbudskap och stäva efter fred för alla utan att använda sig av våld, hot och förstörelse. Jag drömmer om en värld där mina barn kan växa upp och känna sig behövda.

Det finns många fler saker jag drömmer om men jag kan inte räkna upp alla här.

Alla bilder är hämtade från google, utom bilderna vid resorna(de har jag tagit själv).

Fjortonde december

2010-12-14T15:02:00.002+01:00

Vad hade jag på mig idag? frågas det efter i temat Trettio dagar idag.

Jag har haft svarta byxor, svart stickad tröja och självklart jacka, mössa, vantar och utomhusskor. Enkelt och svart men ganska klassiskt.

Trettonde december

2010-12-13T21:35:00.003+01:00

Idag är det den trettonde dagen på Trettio dagar. Temat idag är Den här veckan.

Här kommer då en liten redogörelse för den här veckan. Jag har inget spännande inplanerat så det är en tråkig vecka planeringsmässigt i alla fall men det kan ju ändra sig förstås.

Idag, måndag är det ju Lucia. Varje lucia tittar jag på luciamorgon på tv och då får man alltid en lussebulle och pepparkaka till frukost, inte speciellt nyttigt men det är en liten tradition vi haft sen jag var liten. Efter frukost gjorde jag mig klar och åkte på stan där jag träffade mina arbetskamrater. Vi hade bestämt möte för att gå ut och lussefika. Alltid lika trevligt. Sen hann jag hem i två timmar då jag åt lunch och hann ut på en kort promenad med lilla hunden. Tog en sväng ner på stan igen och var på ett möte, som drog ut på tiden. I lätt panik skyndade jag mig hem för att börja med maten då en vän skulle komma förbi på en snabb middag. Hann bli klar med middagen i tid och hann med att vara lite social också. Sen gick vännen iväg och jag och hunden tog en promenad. Väl hemma igen passade jag på att diska, plocka undan och sen satte jag mig i soffan och myste liten med tända ljus och te. Har tvfri dag på måndagar vilket är mycket skönt faktiskt.

Tisdag har av någon anledning blivit min tvättdag. Så imorgon efter jobbet blir det tvätta av.

Onsdag har jag faktiskt bara jobb inplanerat sen är dagen öppen för förslag.

Torsdag jobbar jag också men har inget inplanerat.

Fredag går jag av klockan 8 på morgonen. Då blir det en promenad hem och sen kanske jag ska ta mig en sväng till gymmet om jag har sovit bra under natten förstås. Annars ska jag nog åka iväg och leta längdskidor och skridskohjälm till mig själv.

Lördag är det jobb igen så då har jag inte så mycket inplanerat. På kvällen på lördag ska jag nog sitta hemma och njuta bara.

Söndag ja, kan ni gissa vad som händer då? Jobb! Men lite trevligheter på jobbet ska det nog kanske bli om allt går som planerat. Då ska hela personalgruppen komma och äta julbord på jobbet. Det är i alla fall något att se fram emot.

Så ser min vecka ut. Inga storslagna planer här inte. Mest bara jobb...

Men nästa vecka då är det semester! :-)

Tolfte december

2010-12-12T09:55:00.003+01:00

Idag blir temat i Trettio dagar lätt för mig igen. Jag ska idag berätta för er vad som finns i min handväska. Det bir verkligen enkelt.

Jag hatar handväskor. Jag äger några stycken men verkligen hatar att använda dem. Jag har aldrig förstått vad man ska ha dem till så där till vardags. Jag är en ryggsäcksmänniska. I en ryggsäck får man plats med allt man behöver och bär den på ett sätt som inte irriterar. Handväskor som glider ner från axeln är så otroligt irriterande. Och att hålla handväskan i handen gör att man ser ut som en gammal tant. Det är så fult!

Ännu fulare är alla dessa väskor folk börjat använda som ser ut som stora säckar. Så otroligt missprydande! Jag förstår inte varför man ska behöva ta med sig hela bohaget för när man ska utanför sitt hushåll. Nej, så lite som möjligt att bära med sig det är min melodi. Nycklar, pengar och mobil. Sen är jag redo att gå ut.

Ska jag däremot gå ut på krogen brukar jag ha med mig en väska men mest bara för att. I den har jag då en kam och lite smink utifall mitt smink skulle behöva förbättras under kvällen, vilket jag oftast inte behöver. I alla mina handväskor finns dock kvinnosaker som kan behövas under vissa dagar i månaden, ibland vill ju detta överraska och då står man där och har jag en handväska då så är jag räddad ur en situation som skulle kunna bli oerhört jobbig. Väldigt ofta ligger min kamera i handväskan också. Mina nycklar har jag för det mesta i fickan. Jag skulle förgås om de blev stulna eller borttappade vilket skulle betyda att jag inte skulle komma in till min hund, därför har jag aldrig mina nycklar i väskan.

Nej, det här med handväska är verkligen inte min grej och jag förstår inte att man kan lägga flera tusen på att få en väska med LV(som allt som oftast är skitfula) bara för att man ska ha en designerväska. Jag tycker att väskor kan man köpa på myrorna eller liknande. För de ska ju användas endast vi några få tillfällen. Jag köper gärna handväskor till specifika tillfällen och då får de inte kosta en förmögenhet. Ska jag på bröllop så köper jag billigare väska på loppis för just det tillfället och den måste vara så pass stor så min lilla kamera får plats.

Ja, så när jag har handväska finns däri en kam, lite smink, kameran och lite annat men inte hela bohaget...

Elfte december

2010-12-11T09:53:00.003+01:00

Mina syskon ska jag skriva om i dag i temaserien Trettio dagar.

Det här blir nog det lättaste ämnet för mig att skriva om faktiskt. Jag är ensambarn och har alltså inga syskon. Men jag kanske ska passa på att skriva om hur det är att vara ensambarn. Man får faktiskt ganska många frågor hela tiden om det här med syskon. Många fråga om man inte saknar syskon. Ja, men hur ska jag kunna veta det???? Jag har ju aldrig haft syskon så jag vet ju inte hur det är att ha syskon överhuvudtaget så hur ska jag då veta om jag sakar syskon??!!

Många tycker synd om mig som ensambarn just för att jag inte har syskon. Hur kan det vara synd om mig som aldrig har upplevt syskon? Jag har aldrig behövt tävla om uppmärksamhet från mamma och pappa med irriterande syskon. Jag har aldrig behövt vara avundsjuk på några syskon vid födelsedagar, jular eller andra tillfällen om de fått något som jag verkligen velat ha. Jag behöver inte "oroa" mig för att något syskon ska få mer än mig vid något tillfälle alls. Jag har alltid haft mina föräldrars odelade uppmärksamhet, så hur kan det vara synd om mig?

Ganska ofta får man höra att ensambarn är mer bortskämda än barn som har syskon och det är ganska självklart kan då jag tycka. Eftersom föräldrarna inte har fler barn så får ju ensambarnet mer uppmärksamhet, mer saker och mer av det mesta. För min egen del brukar mina kompisar, som har syskon, säga att jag inte beter mig som ett typiskt ensambarn, vad nu det betyder. Jag är mycket duktig på att dela med mig och är rättvis. Men jag antar att jag har några av de egenskaper som tillskrivs ensambarn, jag kan inte själv säga om jag har det eller inte. Jag har dock vuxit upp i nära relation med mina kusiner. Jag träffade dem i stort sett varje helg så jag varit ensambarn i själva kärnfamiljen men i den stora familjen har jag haft fem av mina kusiner nära inpå mig. Och i den skaran av kusiner var jag näst yngst. Mina kusiner har kanske varit det närmaste syskonrelation jag kommer och jag kan idag känna att det är synd att vi inte har bättre kontakt än vi har. Jag saknar dem mycket och kan känna lite avund att de fortfarande har varandra medan jag står utanför.

Jag var nio år när jag talade om för min mamma och pappa att jag inte ville ha syskon. Min mamma undrade förstås varför jag inte ville ha syskon och jag svarade att jag var för gammal då. Och på ett sätt kan jag tycka att jag hade rätt för åldersskillnaden hade blivit för stor då, men samtidigt ser jag ju på min vän C och hennes syster att deras syskonförhållande har blivit bättre nu än de tidigare varit. de har en åldersskillnad på tretton år och något syskonförhållande i den bemärkelse som man får om man har närmare i ålder har de aldrig haft så min kompis är på ett sätt ensambarn med syskon. Det är inte förrän nu när lillsyrran till kompisen C är över tjugo som de har börjat vara syskon och det hade säkert varit detsamma för mig om jag fått syskon senare än när jag var nio. Hade jag fått syskon tidigare i livet vid fyra års ålder eller ännu tidigare har jag ju inte kommit ihåg hur det varit att vara ensambarn eller endabarn som är en mer vanligt förekommande benämning på oss ensambarn.

Enda gången jag kan tänka att det skulle vara bra att ha syskon är när jag tänker på att mina föräldrar blir äldre och den dag då de är borta har jag ingen att prata med dem om. Men bara för att man har syskon betyder ju inte det att man har en god relation med sina syskon. Det har jag också sett hos flertalet av mina vänner som har syskon. Så att det är synd om mig som är ensambarn det kan alla sluta tycka! :-)

Tionde december

2010-12-10T22:32:00.003+01:00

Idag ska jag enligt temat i trettio dagar ska jag beskriva vad jag haft på mig idag. Ja, det hade ju varit kul att få skriva att jag hade vacker långklänning och fin håruppsättning då det är självaste nobeldagen idag men då jag befinner mig ute i skogen på en kennel känns det inte riktigt så praktiskt med långklänning.

Idag har jag varit klädd i ett par svarta byxor, en marinblå tunika med ett blommönster samt en svart långkofta. Det var på jobbet, men så fort jag kom ut till kenneln blev det klädbyte till fina röda mysbyxor, långärmad polotröja samt min svarta långkofta och tofflor. Snygg värre, men praktiskt är det i alla fall. Inga bilder blir det dock då jag inte bloggar från egen dator. Förresten så skulle det ändå inte bli någon "outfit-bild" då det inte är min grej. Det får de som gillar sådant hålla på med. :-)

Fredagstema - Det här får mig att skratta

2010-12-10T22:04:00.003+01:00

Det är Erica som står för teman i december och idag ska vi skriva om "Det här får mig att skratta".

Jag behöver inte fundera speciellt länge över vad som får mig att skratta då jag just nu befinner mig på en kennel med små hundvalpar som är ca tio veckor gamla nu. Jag skrattar när de busar och leker med varandra. Jag skrattar när de försöker "äta upp" sopen som jag försöker sopa golvet med i valprummet. De små liven får mig att skratta när de springer ut i snön för att göra sina behov och snubblar på sina små men på något sätt lite förstora tassar. Jag skrattar när de ligger och sover märker att jag är inne i deras valprum och helt plötsligt hoppar upp fulla av energi och bus och glädje över att någon finns inne hos dem. De små liven kan verkligen få mig att skratta mest hela tiden. Den glädje de små visar inför livet är berusande, upplyftande och energigivande. Man blir verkligen glad och det går inte att låta bli att skratta när de kommer galopperande mot en.

Jag skrattar också åt andra saker förstås. Jag skrattar åt tokiga upptåg som barn gör med samma entuiasm som valparna här på kenneln. Jag skrattar åt kossorna som blir utsläppta på våren och skuttar runt av glädje. Jag skrattar när fölet springer för första gången och sparkar bakut. Jag skrattar åt min hund när han tar kopplet och hoppar runt som en liten valp inne i hallen innan vi går ut. Jag skrattar åt mammas hundar när de busar med varandra och beter sig som småvalpar de med.

Jag själv har ganska ironisk humor och skämtar själv väldigt ironiskt. De som känner mig vet när jag skämtar medan andra kan ha stora problem att förstå när jag skämtar. Jag skrattar själv åt ironiska skämt och har i stort sett alltid gjort de, eller åtminstonde så länge jag själv förstått ironi.

Det finns förstås massor med andra saker jag skrattar åt men just nu kommer jag inte på så många till.

Tyvärr inga bilder då jag inte bloggar från min egen dator. Kanske kan lägga till en bild på någon av de små valparna när jag kommer hem. Vi får se...

Nionde december

2010-12-09T11:03:00.002+01:00

Nu är det bara tjugoen dagar kvar på temat Trettio dagar. Idag ska jag skriva om Min tro. Det kan hända att det blir ett långt inlägg...

Jag är uppfostrad i kristen tradition. Jag är döp och konfirmerad i Svenska kyrkan. Jag bad Gud som haver barnen kär varje kväll när jag var liten. Jag går i kyrkan ibland, speciellt under högtider så som jul, påsk, dop, bröllop och begravningar. Jag älskar att sjunga psalmer när jag sjunger för mig själv i hemmet. Jag finner frid när jag befinner mig i kyrkor. Jag älskar att gå i gamla kyrkor och titta på allt fint. MEN jag känner mig falsk när jag sitter och rabblar orden, som jag kan utantill, till trosbekännelsen. Jag känner mig falsk när Fader vår läses upp i kyrkan och jag känner mig falsk när jag säger att jag tillhör Svenska kyrkan men inte tror på Gud, Sonen och den Helige Anden. Jag är fortfarande medlem i Svenska kyrkan och har inte en tanke på utträde ur kyrkan för att få ha kvar några fler hundralappar per år. Jag är med i kyrkan för att i vår familj är man med i kyrkan. Och i vår familj lever man på många sätt ett kristet liv men utan att för den skull tro på det som står i Bibeln.

Vad tror jag då på? Ja, jag kan inte säga att jag är kristen då jag inte tror på Jesus som frälsaren. Däremot tror jag att Jesus funnits men var en man med stora kunskaper i läkekonst och örtmedicin men även en mycket duktig talare och framför allt mycket lärd i de judiska skrifterna. Jag tror att Jesus fick uppmärksamhet till sin person för att han ville förklara de judiska skrifterna på ett sätt som alla kunde relatera till. Han var nog en sektledare som verkligen kunde få folk att tro på det han sa. Jesus blev förmodligen avrättad på grund av sin tolkning av religionen och för att han retade upp romarna. Inte för att han var "guds son" i den bemärkelse som alla kristna vill tro att han är.

Jag är inte muslim eller jude trots att dessa ligger nära kristendomen i tolkning av texterna eller trots att Koranen är en bok som är väl värd att läsa och jämföra med vår egen Bibel. Jag tror inte på Buddismen eller Hinduismen. Jag är definitivt inte taoist eller anhängare av Konfusianismen. Jag är inte kopt eller sikh eller zoroastrer. Inte heller tror jag på naturreligioner.

Jag har komponerat min egen tro. Jag tror på vissa saker i bibeln men mest för att det handlar om hur man ska bemöta andra människor. Jag tror på det goda i bibeln. Jag tror däremot inte på hämnd som många tror är okej genom citatet Ett öga för ett öga, en tand för en tand som verkligen är tagen ur sitt sammanhang. Man måste nog läsa sin bibel för att förstå att citatet inte handlar om hämnd så där godtroget som de flesta tror. Jag har läst bibeln, jag har läst Koranen(med svensk översättning då förstås), jag har läst delar ur den tibetanska dödsboken och delar ur andra heliga skrifter. Och jag har tagit till mig det som är gott. Jag tror på godhet i stor utsträckning. Jag tror att om du är glad och är hjälpsam får du samma sak tillbaka.

Jag tror också på livet efter döden. Jag kan för mitt liv inte tänka mig att allt bara tar slut när det sista andetaget är taget. Jag tror inte att livet är slut för att kroppen ger upp. För mig känns det helt overkligt. Jag vet däremot inte vad som händer men jag tror på reinkarnation. Det är som när Simbas far förklarar för honom vad som händer med gräset, antiloperna och lejonen när de dör. Livet går i en cirkel. Utan början och utan slut.

Åttonde december

2010-12-08T18:43:00.003+01:00

Ett ögonblick ska fångas på bloggen idag enligt temat i Trettio dagar. Jag tänker på ett ögonblick i Tanzania. Jag har skrivit om det här förr på bloggen men känner att det är ett ögonblick värt att återuppleva.

Mitt möte med Herr elefant. Ett ögonblick som stannat med mig och som jag kommer att minnas så länge jag lever. Ett ögonblick som verkligen var ett ögonblick för det var över på några få sekunder. Här kommer han igen, Herr elefant.

Sjunde december

2010-12-07T21:39:00.005+01:00

Dag sju av trettio och temat i serien Trettio dagar är idag Min bästa vän.

Min bästa vän. Om jag ska tänka bakåt i tiden så har jag haft många bästa vänner. Tiden har liksom förändrat mig men även mina bästa vänner så därför har jag haft flera bästa vänner under vissa perioder i mitt liv. Alla har varit mycket viktiga för mig och på ett sätt har den person som just då varit min bästa vän varit en av de viktigaste människorna i livet.

Min första bästa vän träffade jag när jag var fyra år. Vi är fortfarande mycket goda vänner, de bästa vänner faktiskt men eftersom livet dragit i oss på olika sätt har vi glidit ifrån varandra på ett sätt men ändå inte. M känns som en syster, en person som alltid kommer att finnas i mitt liv på ett eller annat sätt - så länge vi lever. I perioder har vi inte talat med varandra på månader, men så fort vi träffas är allt som vanligt igen. M är en mycket snäll person som jag vet i stort sett allt om och hon vet det mesta om mig och ändå är vi vänner. ;-) Jag värdesätter henne väldigt högt och älskar henne för att hon är den hon är! Förvirrad, galen, rolig, snäll och en bra vän.

Min andra bästa vän är C. Henne träffade jag när jag var tio år. Jag och min familj flyttade från staden ut på landet och där bodde C. Hon och jag blev kompisar på en gång. Det sa liksom klick i vänskapsförhållandet på direkten. :-)Vi umgicks i stort sett varje dag i tio års tid. Sen kom pojkvänner emellan. Sen en flytt för mig till studentstaden. Helt plötsligt var det tjugofyra mil emellan oss men varje gång jag åkte hem(vilket var ofta i början) träffades vi och umgicks som vanligt. Vi gjorde verkligen allt tillsammans. För åtta år sedan flyttade C till huvudstaden och endast åtta mil skiljde oss åt men då hände något. Helt plötsligt avstannade vänskapen som varit den absolut viktigaste vänskap jag haft till den stunden - vilket jag sörjer än idag. Vi är fortfarande kompisar, men den där djupa vänskapen är nog för alltid borta.

På gymnasiets engelskalektioner satt jag med I. Hon och jag var bäst i klassen på ämnet och hade ambitionen att bli bättre, därför satt vi med varandra för att pusha på varandra. Egentligen umgicks vi inte på fritiden då men av någon anledning började vi umgås även utanför skolan. Det var våra engelskalektioner som var början till en, vad jag tror, livslång vänskap. I är en av mina absolut viktigaste, bästa vänner för att inte säga den viktigaste. Hon har hjälpt mig genom de svåraste perioderna i mitt liv. Jag kan ringa henne när som helst - till och med på hennes jobb(om hon har tid så är det bara att bubbla på). Hon kan alltid få mig att se en situation ur en annan synvinkel, hon låter mig gråta om jag behöver och hon skrattar tillsammans med mig när det händer något roligt. Hon glädjs åt mina framgångar och stöttar i motgångar. I är en riktig vän, en sådan vän som alla skulle ha. Jag hoppas att hon känner att hon har en likadan vän i mig.

Som jag sa tidigare så har jag många vänner som är viktiga. Nej, jag ska nog omformulera mig. Alla mina vänner är viktiga för mig, sen har jag många kompisar. Jag hoppas att alla mina vänner känner att jag är en riktig vän för dem också.

Egentligen skulle jag vilja skriva om alla mina vänner som faktiskt är väldigt goda vänner. Å som är en mycket generös person, MR som man kan prata om allt och inget med i timmar och som förstår mig på ett bra sätt, J som är en mycket vänlig person med stort hjärta, I som är den bästa att gå på bio med, fika med, en person med stor optimism inför livet. Ja, jag har många bra vänner vilket jag är extremt tacksam över. Ni kära vänner betyder så enormt mycket för mig!

Bild lånad från google.

Sjätte december

2010-12-06T21:26:00.004+01:00

Trettio dagar och trettio små berättelser fortsätter. Jag har äntligen kommit ikapp efter att ha varit bortrest några dagar. Idag är temat Min dag.

Den 6:e december 2010 började med att jag sov ganska länge. Ända till 8.12 då jag tittade på klockan. Sovmorgon är så skönt! Sen gick jag och min hund ut en kort sväng. Frukost blev det förstås också, jag fungerar inte utan frukost!

Efter frukost var det dags att packa ihop allt som jag hade med mig på min lilla resa. Självklart diskade jag efter mig också, för det är ju inte speciellt trevligt att lämna disk framme till nästa gång jag kommer dit. Jag har varit i min sommarstuga under helgen. Jaha, bommat igen sommarstugan och åkte hem. Stannade ungefär halvvägs och handlade lite på Ica Maxi. Där fann jag en parfym som jag gillar så jag köpte den. Jag fick pengar när jag fyllde år för en månad sedan som jag inte har använt men idag tänkte jag att nu skulle jag spendera en liten del av pengarna jag fick. Det blev en parfym från Naomi Campbell.

Sen kom jag så hem till mitt eget hushålle. Jag gjorde lite lunch på en gång när jag kom hem. Det blev Franska gröna linser och korv. Det är fantastiskt gott! Betydligt godare än jag trodde först så det kan rekommenderas. Sen blev det kaffe och pepparkakor till efterrätt.

Vid femtiden åkte jag till min väninna där vi träffades några stycken och fikade igen. Där bjöds det på lussebullar, pepparkakor och glass och självklart kaffe/te. Jag åt glass då inget av det andra var glutenfritt. Egentligen skulle jag väl förstås ha skippat glassen också då den inte var laktosfri men det går ju bra så då kan jag väl fuska lite ibland.

Vid åttatiden åkte jag hem och duschade. Så skönt att vara nyduschad när man ska gå och sova tycker jag. Så nu sitter jag här och skriver ett inlägg. Har precis ätit en äggmacka och druckit lite vatten, fick bli så eftersom jag inte ätit middag idag heller. Och på tv visas just nu Svenska hollywoodfruar. Ska sen sova då det är arbetsdag imorgon.

Dag 5 - Vad är kärlek?

2010-12-06T15:54:00.005+01:00

Trettio dagars femte dag. Vad är kärlek? är temat för dagen. Kärlek. Något som alla har en relation till på ett eller annat sätt. Man kan vara rädd för kärlek, man kan var kär i kärleken, man kan ha blivit sårad av kärleken och kärlek kan vara det ljuvligaste som finns.

För mig är kärlek okomplicerad, osjälvisk, givmild, omhändertagande, vacker och ljus. För mig är kärlek att undra vad han gör precis just nu och känna hur jag längtar efter att få vara nära honom. Kärlek är att få ett leende som säger allt, som värmer hela dig utan att ett ord sägs.

Kärlek är när det pirrar i hela kroppen när du ser honom trots att det var flera år sedan ni träffades. Kärlek är att vilja vara tillsammans med honom varje dag, varje minut trots att du vet att det rent praktiskt inte går(och inte heller egentligen skulle vara kul i det långa loppet).

Kärlek är en vardaglig handling som gör honom lycklig, som en kopp kaffe på sängen, en stunds fotmassage eller något annat som förgyller stunder mitt i veckan.

Kärlek är att våga vara dig själv när du är tillsammans med honom. Kärlek är också att våga förlora dig själv en stund för att du vet att han inte dömer dig. Kärlek är också att våga säga ifrån, att våga stå för dina egna åsikter, att låta honom göra sina saker trots att du inte delar hans intressen. Kärlek är att våga diskutera och låta varandra ha olika syn på saker och ting och ändå mötas på mitten och respektera varandra för den ni är. Kärlek är att stå enade mot världen utanför när ni behöver vara en enad front. Kärlek är jämlikhet.

Kärlek är att få den där blicken som säger att du är det viktigaste i hans liv, den vackraste människa han någonsin mött.

Kärlek är att längta efter att få vara tillsammans med honom. Kärlek är att sakna honom så det gör ont. Kärlek är att bara vilja släppa allt för att vara tillsammans med honom precis just nu!

Kärlek är det du behöver för att överleva och för att må bra. Kärlek är det viktigaste du kan ge till en annan människa.

Kärlek är det enda du får mer av om du slösar med den.

Bilden lånad från google.

Dag 4 - Det här åt jag idag

2010-12-06T15:44:00.003+01:00

Trettio dagar fortsätter. Nu ska jag skriva om vad jag åt under dag fyra. Det var i lördags det.

I lördags började jag morgonen med laktosfri sommarbärsyoughurt, en stor kopp te och två glutenfria mackor med ost på. Inte världens mest spännande frukost men jag blev mätt.

Sen var det förmiddagsfika och då vankades det kaffe och pepparkakor. Mumsigt! Jag är en fena på att fixa goda hemmagjorda glutenfria pepparkakor. I år blev de så otroligt goda.

Lunch åt vi och då blev det ugnsbakade tomater, pannbiff och potatis och självklart grönsaker. Då dracks det julmust till. Mums!

Sen blev det inte så mycket bra mat på eftermiddagen. Vi åkte på kvällen till min mammas skolkompis då vi var i mammas barndomsby på besök. Där fick vi kakor och bullar och tårta. Sen på kvällen blev det varma mackor och te....ingen middag alltså.

Supernyttig dag men så såg det ut i lördags.

Dag 3 - Mina föräldrar

2010-12-06T15:12:00.003+01:00

Egentligen skulle jag ha skrivit den tredje december men eftersom jag åkte till sommarstugan fick Trettio dagar och bloggen vänta. Idag kommer jag att försöka skriva de teman som jag missat sedan i fredags.

Dag tre är temat Mina föräldrar så här kommer en liten kort presentation av mina fantastiska föräldrar.

Mamma heter Birgitta och pappa heter Hans. När mamma var 14 år träffade hon min pappa första gången. De blev inte ett par då utan det tog några år tills deras vägar korsades igen. Jag tror mamma var 16 år när de träffades och blev ett par. Pappa är sex år äldre än min mamma så han var tjugotvå vid det tillfället. Det gick fort för dem att bli föräldrar. Mamma var 17 år och 4 månader när jag kom till världen, pappa var 23 år och 3 månader. Jag är enda barnet mina föräldrar har. Jag har aldrig saknat syskon för jag vet ju inget annat.

Hur som helst så var min mamma hemma med mig tills jag började förskolan. Då började mamma en kurs för att utbilda sig till vårdbiträde. På den tiden fick man alltså gå i skolan för att bli vårdbiträde. När jag gick i ettan började mamma att jobba som vårdbiträde på sjukhuset i staden där vi bodde. Hon jobbade natt för att kunna vara hemma med mig efter skolan. Mamma har alltid varit en riktig bullmamma. Hon lagade god mat, bakade allt bröd och höll fin ordning i hemmet samtidigt som hon tog hand om mig och pappa på bästa sätt. Mamma har alltid varit duktig på att sy, sticka och hålla på med handarbete. Så ofta när jag var liten sydde hon fina klänningar till mig. Hon stickade tröjor till mig och pappa och självklart till sig själv. Senare i livet har mamma utbildat sig till personlig assistent(ja, man kan få en utbildning till det också), samt undersköterska. Som ni märker är min mamma en omhändertagare och det har hon alltid varit.

För ett tag sedan behövde hon själv omvårdnad. När hon var 50 år fick hon diagnosen cancer. Hon har på ett fantastiskt sätt gått igenom behandlingar, sjukdomstillstånd och annat på ett sätt som gör mig stolt. Hon har hela tiden varit stark och arbetat hårt för att bli frisk. Hon är en riktig kämpe! Och jag är så stolt över henne. Men hon är idag fri från cancer och har på ett utmärkt sätt fortsatt leva sitt liv på ett gott sätt. Jag ber varje dag att hon ska få fortsätta vara fri från cancer och pigg, stark och motiverad. Hon är en Survivor på riktigt!

Pappa då. Ja, han har arbetat som lastbilschaufför så länge jag kan minnas. Han är en utmärkt chaufför och en mycket bra lärare när det skulle tas körkort. Pappa spelar fiol och åker ofta på spelmansstämmor. Han är mycket musikalisk och har spelat gitarr också när han var yngre. Pappa är duktig på att arbeta med händerna han med. Han finsnickrar massor med fina saker. bland annat små möbler, brödfat och annat fint. Pappa har också snickrat sin egen snickarbod, garage och ett fint lusthus. Min pappa är sportig också, han gillar framför allt att åka längdskidor men även mountainbike. Ibland är han med och tävlar också. Han har åkt Vasaloppet några gånger samt andra små tävlingar. Även på cykel har han tävlat. Han är duktig på det han tar sig för att göra och är bestämd när han bestämmer sig för något.

Det var mycket kort om mina föräldrar. Bara så ni vet så har jag världens bästa mamma och pappa!

Fredagstema - Julsånger

2010-12-02T12:08:00.002+01:00

I december tar Pitetjej över stafettpinnen för fredagstemat. Det första fredagstemat är Julsånger.

Julsånger känns som ett lätt tema just nu. :-) Alla har väl sina speciella förhållanden till just julsånger. Vissa älskar dem medan andra fasar för att lyssna på radion under den här perioden av året. Jag tillhör den första skaran som verkligen älskar julsånger.

Till mina favoriter hör:

Oh, helga natt gärna med Jussi Björling men Josh Groban går bra han med.

För två eller tre år sedan, jag kommer inte riktigt ihåg, hade Carola en ny julkonsert som visades på tv. Där sjöng hon en sång som kommit att bli en av mina favoritjulsånger och jag sjunger på den här året runt. Den heter I denna natt blir världen ny och beskriver hur världen förändras då Jesus föds. Jag tycker speciellt mycket om hur Carola framförde den under konserten för på CD skivan låter den annorlunda men är fortfarande bra. Jag kan ju när jag ändå håller på också tala om att Himlen i min famn, också med Carola, tilltalar mig på ett sätt som känns konstigt. Känslan av att ha sitt barn i famnen och fundera på varför just det här fantastiska, underbara barnet kommit till just mig måste vara något som alla föräldrar kan fundera över. Då jag inte har barn själv kan jag inte riktigt förstå varför den här sången gripit tag i mig så otroligt och men jag kan verkligen förstå känslan och undran Maria har där hon sitter med sin son i sin famn. Jag hoppas ni förstår vad det är jag försöker få fram.

Då jag hade en mycket musikalisk farfar har jag vuxit upp med musik på ett mycket naturligt sätt och det har alltid funnits runt mig - musik alltså. Då farfar var körledare när han blev pensionär hände det speciellt mycket runt jul. Han ledde också ofta luciatågen i den by han och farmor bodde i och ibland hände det att jag fick vara med. När jag hör vissa julsånger tänker jag ofta på min farfar och Oh, helga natt är just en sådan sång. Men Stilla natt får mig också att tänka på min farfar. Det är de här gamla sångerna som får mig att få riktigt julstämning.

Några moderna klassiker är väl Last christmas med Wham. Den har väl blivit en sådan där sång som man måste höra en gång varje julsäsong annars känns det liksom inte riktigt som jul. En annan sång som jag verkligen älskar är Halleluja med Molly Sandén, hon är ju så duktig. Det är väl förstås inte en julsång men den har kommit att bli det för mig.

Eftersom jag inte vet hur man lägger in klipp från youtube här så får ni klicka på länkarna istället för att höra alla sånger!

Ha en underbart härlig andra advent!

Andra december

2010-12-02T11:26:00.004+01:00

Trettio dagar fortsätter och idag ska jag skriva om Min första kärlek. Jag har funderat på det sen igår och det kanske är givet på temat att man borde skriva om den första kärleken till en människa. Men jag kan inte göra det. Min första kärlek är sedan länge avsvalnad och är ett avslutat kapitel så jag valde att skriva om en kärlek som följt mig sedan barnsben. Och det är min kärlek till djur.

Jag har sedan jag var liten älskat djur av i stort sett alla de slag, dock inte spindlar, ormar och getingar. Jag är uppvuxen med djur runt omkring mig. Jag kan nästan inte komma på någon jag känner eller umgicks med när jag var liten som inte hade husdjur. Alla mina släktingar hade djur och alla mina vänner. Jag fick mitt första egna djur när jag var nio år. Det var en grön undulat som jag döpte till Rasmus. Han var min stolthet och jag var mycket rädd om honom. Självklart hjälpte mamma och pappa mig med honom, men han var mitt ansvar först och främst.

Bara några månader senare talade mamma och pappa om att vi skulle köpa en hund och jag lovar att min lycka var gjord! En hund. En liten valp som skulle bo med oss. Jag var verkligen i himmelriket. När dagen kom och vi skulle åka och hämta hem vår valp var det dittills den lyckligaste dagen i mitt liv. Vi hämtade vår lilla svarta tuss som var åtta veckor gammal och hon var bedårande. Den sötaste lilla flicka jag någonsin sett. Jag blev kär samma minut som jag såg henne. En liten svart, flat coated retriever. Hon var verkligen ljuvlig och hon blev min bästa vän. Jag fick ha henne i 13 år innan hon lämnade jordelivet och jag lovar att det var den sorgligaste dagen i mitt liv, jag var näst intill otröstbar. Liona var nog verkligen min första kärlek i djurvärlden.

Vi har också haft katter i min familj. Den mest speciella katten kom in i våra liv när jag var tolv år gammal. Han var en riktigt liten spjuver när han var kattunge. Han klättrade på tapeterna ända upp till taket(vi hade sådana där vävtapeter). Han åt upp mammas blommor i parti och minut. Sen samarbetade han med vår hund när det fanns godsaker i huset. Roliga djur har jag haft i mitt liv.

Självklart har jag också varit hästtjej. Jag började rida när jag var sex år på ridskola. När jag var tio år hade vi flyttat ut på landet och jag hade turen att bo tio minuters promenad från ett stuteri. Där fanns det hästar i hur många exemplar som helst. Jag började vara i stallet och där spenderade jag nog varje ledig stund under sex års tid. Jag hade självklart mina favoriter där på stallet.

Ja, ska jag säga att min första kärlek är djur så ljuger jag sannerligen inte. Jag hade också mina favoritprogram på teve när jag var liten och det var självklart Ett med naturen och Mitt i naturen. Så att jag inte jobbar med djur det förvånar mig ganska ofta faktiskt. Det går inte många dagar då jag funderar på varför jag inte valde en karriär där jag får arbeta med det jag tycker bäst om av allt nämligen djur.

*Hunden på bilden är min nuvarande hund, även han en flat coated retriever. Hästen är en häst som finns i ett stall i närheten av min nuvarande bostad.

Fredagstema - Vad jag samlat på under årens lopp(och kanske fortfarande samlar på).

2010-12-02T10:36:00.007+01:00

Förra fredagen var Musikantas sista fredagstema för den här gången. Hon hade valt temat Vad jag samlat på under årens lopp(och kanske fortfarande samlar på). Innan jag börjar skriva om mitt samlande passar jag på att tacka Musikanta för hennes medverkan som temaansvarig under november månad!

Så vad har jag då samlat på under mina levnadsår? Jo, det som jag kommer på som jag verkligen inte kastar och som jag tycker mycket om att få är vykort. Jag ber alla mina vänner, när de åker utomlands, att de ska skicka vykort till mig. Jag älskar att få vykort! Och jag kastar dem inte. Jag har sparat alla mina grattiskort, julkort och andra kort jag fått.

Självklart finns det andra saker som jag samlat på också. När jag var liten fick jag ett sudd som min gammelfaster köpte när hon var på resa i Sofia i Bulgarien. Jag vet förstås inte om hon köpte det i Bulgarien, men jag var så stolt över suddet från ett annat land att det var vad jag sa till alla mina vänner. Det var ett luktsudd som luktade så ljuvligt gott. Det luktade nästan pepparkaka. Det var startskottet för luktsuddssamlingen som jag faktiskt fortfarande har kvar. det var ju väldigt populärt i början på åttiotalet med de här luktsudden och luktisar som var ett sorts klistermärke som luktade något om man gnuggade lite på dem. Luktisar blev aldrig nån favorit för mig däremot.

Jag har också samlat på böcker. Jag har ända sedan jag var sju år gammal varit medlem i någon bokklubb. Jag har ganska mycket böcker men det flesta är nog kvar hemma hos min mamma. Jag har inte riktigt plats för dem i mitt hem just nu men jag ska försöka få hem dem till mig så snart plats finns. Nu har jag dock bestämt mig för att inte köpa fler böcker, vilket är en utmaning att hålla, men dt finns ju kryphål förstås! Jag får köpa facklitteratur och böcker av mina favoritförfattare.

Ja, det här är lite av det jag samlat på under alla år. Undrar just om jag kommer ändra mitt samlande i framtiden? Jag tror att jag kommer fortsätta spara vykort i alla fall. Fast nu får man ju förstås inte så många som man fick förr. Böcker kommer jag nog alltid att skaffa fler av och speciellt inredningsböcker men även geografi, geologi, religion och historieböcker kommer det förmodligen att bli fler av. Fotoböcker också. Luktsudd slutade jag samla på samma årtionde som jag började så risken för fortsatt samlande där är minimal. Här med avslutar jag nu mitt fredagstema för november månad och tackar åter igen Musikanta för hennes roliga teman!

Alla bilder i det här inlägget är lånade från Google, för jag var för lat för att gå och fotografera alla saker.

Första december

2010-12-01T22:55:00.003+01:00

Under trettio dagar ska man skriva enligt ett givet tema om dagen. Idag den första december 2010 är temat Om mig.

Jag bor sedan tolv år tillbaka i Uppsala. Jag flyttade hit för att studera som så många andra. Innan jag kom till Uppsala bodde jag i en liten stad i Norrland, där jag växte upp från fyra års ålder. Innan jag blev norrlänning bodde jag och min familj i Kopparberg i Västmanland, där jag också föddes för en herrans massa år sedan. Jag känner mig dock som en norrlänning i själ och hjärta.

Att det blev Uppsala som blev min hemstad var inte riktigt meningen. Uppsala var inte mitt förstahandsval för studier utan det var Stockholm, av någon underlig anledning som jag inte förstår alls idag. Jag är mycket tacksam att jag hamnade i Uppsala.

Jag bor ensam. Eller det var inte riktigt sant förstås för jag har ju en hund som är en trogen vän. Men många år har jag bott inneboende eller haft inneboende själv. Jag trivs i människors sällskap och skulle kunna tänka mig att bo i kollektiv om alla var lika ordningssamma som mig och gärna lite pedantiska också. Jag gillar inte oordning och smuts. Speciellt inte på toaletter och i kök.

På min fritid tycker jag om att umgås med mina vänner och gör det så ofta jag kan. Det är det som är fördelen med att bo ensam, jag har ingen annan att ta hänsyn till och ingen som efterlyser mig när jag varit ute för länge! Självklart tycker jag om att hitta på saker som min hund också tycker är kul, så vi brukar gå på långa promenader så ofta vi kan. I vinter har jag bestämt mig för att börja åka skridskor igen. Och om jag hittar ett par skidor på loppis eller liknande ska jag börja åka skidor också. Jag älskar att fotografera. Tyvärr är jag inte så bra på det som jag skulle vilja men jag fotar för att jag tycker det är kul och inte för att jag ska visa mina bilder på utställning eller liknande. Men jag har en dröm om att gå en fotokurs någon gång. Det kanske kunde bli av om jag hade ett annat jobb än jag har, så jag fick mer tid över på kvällar och helger.

Det är så mycket som jag tänker berätta om mig själv här. Hoppas ni fått en liten bättre uppfattning om mig. Ha det gott alla ni!

Trettio dagar

2010-12-01T22:49:00.025+01:00

Hittade den här listan hos Pitetjej när jag skulle kolla decembers fredagsteman. Listan verkar kul så jag kopierar och ska försöka mig på trettio dagar. Jag vet nog redan nu att jag kommer att ha svårt att skriva varje dag då jag redan på fredag ska bege mig till min sommarstuga och där har vi inget internet. Men jag ska sannerligen försöka skriva varje dag under den här månaden. Dag 01 – Om mig Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Ett sista ögonblick

Fredagstema - imorgon eller på söndag

2010-11-26T18:35:00.002+01:00

Har inte tid att skriva idag...har fullt sjå att hinna med adventsstädningen. Så jag återkommer så fort jag har tid.

Ha det bra alla fredagstemaförfattare!

Imorgon, torsdag, ska jag förhoppningsvis hinna fotografera det jag samlar på och skriva ett litet inlägg till förra veckans tema.

Fredagstema - Ett möte jag aldrig glömmer

2010-11-20T18:39:00.005+01:00

Det är Musikantas tredje tema för november månad. Idag är det ju förstås lördag men jag jobbade hela dagen igår och orkade inte skriva något igår.

Ett möte jag aldrig glömmer är ett möte på en teater i min hemstad när jag var sju år gammal. Jag kommer aldrig att glömma hans stora röda, lockiga hår eller hans enorma längd. Jag tyckte han var jättelång, kommer jag ihåg. Och till saken hör att när jag var liten hade jag lite svårt att tro att långa människor var snälla. Det var liksom inte helt säkert att en människa som var så lång kunde vara snäll. Men snäll verkade han i alla fall vara så jag tordes till och med prata med honom. Senare fick jag även en kram av honom. Just då förstod jag inte storheten i att verkligen ha träffat honom utan det är i efterhand jag har förstått att det faktiskt var stort att jag har träffat honom. Och att jag aldrig någonsin kommer att glömma mötet har nog egentligen med hans längd att göra och inte för att han var Tage Danielsson.

Bild från google

Ett annat möte som jag säkerligen aldrig heller kommer att glömma är ett möte med en elefant i Tanzania. Till saken hör att elefanter är mina favoritdjur på savannen på grund av deras fantastiska gemenskap. På vår safari såg jag självklart många djur, lejon, zebror, elefanter, strutsar och många, många andra. Men helt plötslig när vi är ute på en tur i en av de parker jag besökte stängde vår chaufför väldigt oväntat av motorn på bilen. -Sitt alldeles stilla och var helt tyst. sa han. Vi undrade självklart varför. Jag satt och bytte batterier i min kamera och tittade snabbt upp för att se vad som hände. Jag har aldrig i hela mitt liv fixat en kamera så snabbt som jag gjorde då. För där framför bilen gick en magnifik elefant. Ett ståtligt djur som promenerar rakt emot vår bil. Ska jag låta den här chansen gå mig förbi? tänkte jag och insåg att det skulle jag inte göra. Snabbt som ögat klickade jag igång min kamera och tänkte att nu får det bära eller brista - allt för en bild. Försiktigt men ändå väldigt kvickt tog jag beslutet att sätta ut kameran för att fånga honom på en bild. Det var spännande och jag kände hur adrenalinet rusade genom min kropp. Som tur var hann jag fota honom och här är han, Herr Elefant.

En sann vän!

2010-11-15T18:39:00.003+01:00

Idag fick jag ett sms som vände upp och ner på hela min tillvaro. Det var förstås inget positivt sms - det är sällan det när världen vänds upp och ner. I min förtvivlan ringde jag till min vän I. Hon pratade med mig och tröstade mig på allra bästa sätt för att sedan säga: Jag kommer hem till dig om du vill.

Och om jag ville. Hon gjorde i ordning sig och sin dotter och satt sig i bilen och åkte i värsta snöovädret nästan fem mil för att komma hem till mig. DET är verkligen vad en sann vän gör!

Jag är så otroligt tacksam för att hon struntade i sina planer för dagen för att komma och vara hos mig en stund. Vilken vän!

Tack än en gång min vän. Hur ska jag kunna tacka dig tillräckligt???

Fredagstema - Upp och ner

2010-11-12T21:29:00.003+01:00

Musikanta håller i november månads fredagsteman och idag är temat Upp och ner.

Det första som kom till mig när jag såg vad den här fredagens tema skulle vara var en sång. Och sedan jag satt in teman i bloggen här så tänkte jag att jag kommer nog bara att kunna skriva om den här sången. Jag har försökt komma på något som har med upp och ner att göra utan att kopplas till den här sången men jag har faktiskt inte lyckats för jag återkommer hela tiden till den här sången.

Jag länkar till den här så ni får mer än gärna lyssna på den. :-)

Jag vet tyvärr inte hur man visar klipp från youtube här så ni får klicka själv istället.

Jag tycker fortfarande att den är ganska rolig och jag kan bara säga att jag älskar Astrid och framför allt Emil - men vem gör inte det?

Så det här är mitt bidrag den här veckan. Hoppas ni också gillar låten! Ha en underbar vecka och vi syns förhoppningsvis nästa fredag igen.

Förra fredagen befann jag mig inte hemma och därför blev det inget bidrag från mig då. Jag var nämligen på bröllop i Belgien förra veckan. :-)

Bild från googlebildsök på Emil i Lönneberga

November månads fredagsteman

2010-10-31T21:11:00.002+01:00

I november blir det Musikanta som tar över stafettpinnen från Pettas. Teman för november är följande:

5 november Bara en slump, eller? (Egendomliga sammanträffanden har vi väl upplevt lite till mans. Ibland verkar det också som om det existerade någon sorts tankeöverföring...)

12 november Upp och ner

19 november Ett möte jag aldrig glömmer (Själv tänker jag väl närmast då på ett möte med någon person eller några personer. Men man kan ju tolka det som man vill...)

26 november Vad jag samlat på under årens lopp (och kanske fortfarande samlar på)

När jag slutade tro på tomten/storken - Fredagstema

2010-10-31T20:36:00.004+01:00

I förrgår var det fredag och dags för fredagstemat igen. Det var Pettas sista tema för den här gången. Tack för en mycket utmanande månad! I fredags var temat När jag slutade tro på tomten/storken.

Jag tror faktiskt att jag måste börja berätta om mina erfarenheter av tomten. Det är nämligen så här att jag vet fortfarande än idag inte vem som var tomte hemma hos oss. Det är en väl försluten hemlighet och jag har inte heller kunnat lista ut vem det var - så det kanske ändå finns en tomte på riktigt?! ;-)

Vi firade nästan alla mina barndomsjular i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar, mormor och morfar, morfars bror och syster samt systerns barn. Där vår sommarstuga ligger var det då inga andra som hade vinterbonad sommarstuga så vi var de enda som firade jul där. I närheten av stugan fanns två året-runt-boende men de hade ju egna familjer. Varje jul när tomten skulle komma så brukar ju oftast någon släkting försvinna, men så var inte fallet för mig.

Vår sommarstuga ligger vid en sjö som är ganska stor och varje jul så syntes tomtens ljuslykta nästan på andra sidan sjön. Han kom alltid sjövägen, jultomten. Så jag stod vid fönstret så fort någon ropade att nu såg de minsann lyktan som tomten lyste upp sin väg med. Där stod jag tills tomten kom upp på vår tomt och gick mot huset. Då brukade jag springa in till någon av mina släktingar och väntade förväntansfullt. När tomten kom in fick jag en korg med godsaker i som tomten skulle få smaka av. Han brukade prata ganska mycket och jag kan inte minnas att jag kände igen rösten på tomten.

Sen delade tomten ut julklappar till alla. Efter utdelningen av alla klappar fick tomten alltid lite kaffe och kaka och om han hade tur kanske han till och med fick en likör till kaffet(i min familj dracks det ytterst små mängder alkohol under jularna då det var barnens högtid - alltså min då jag var ensamt barn). Jag försökte många gånger förstå vem det var som var tomte hemma hos oss, för i stort sett alla mina vänner hade ju kommit på sin pappa, morfar/farfar, farbror eller liknande med att vara tomten. Jag hade ingen aning och kunde inte lista ut det heller och har som sagt fortfarande inte fått något svar på den frågan.

Jag kan inte säga med säkerhet när jag slutade tro på tomten då jag aldrig kunde lista ut vem det var som kom till oss varje år. Och inte hade den som var tomte en sådan där äcklig, ful tomtemask utan våran tomte hade ett fint skägg gjort av lin. Han var klädd i en lång kappa av ull och hade röda fina byxor och näbbskor. Han hade stora välanvända yllehandskar och en fin hemmastickad tröja. Kanske tror jag fortfarande på tomten? Vi säger fortfarande att tomten bor på andra sidan sjön och när det lyser i den stuga som ligger där på andra sidan så säger vi att det är tomten som är hemma. Så när jag slutade tro på tomten kan jag inte säga.

Alla bilder är lånade på Googles bildsök: Santa Claus, tomten, Jenny nyström tomte.

Ett barn

2010-10-27T19:07:00.002+02:00

Ett barn som får för mycket kritik lär sig att fördöma

Ett barn som får uppleva fientlighet lär sig att slåss

Ett barn som görs till åtlöje lär utvecklar blyghet

Ett barn som ständigt får uppleva skam lär sig att känna sig skyldig

Ett barn som behandlas med tålamod lär sig tolerans

Ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som får beröm lär sig uppskatta

Ett barn som får lära sig rent spel lär sig rättivsa

Ett barn som accepteras och möts med vänskap

lär sig känna kärlek i världen

Den här hade vi uppsatt på väggen i köket när jag var liten. Ibland brukar jag tänka på den när jag ser någon förälder göra något som överensstämmer med den här texten, både på gott och ont. Jag brukar tycka att den stämmer den här texten och hoppas att de allra flesta föräldrarna lever med de fem sista punkterna som utgångspunkt för sin uppfostran av sina barn. Jag hoppas i alla fall det.

Bilden lånad från google´s bildsök.

Fredagstema - När tystnad dödar

2010-10-22T13:33:00.003+02:00

Vet inte vad jag ska skriva under temat idag, det kändes för svårt så jag avstår idag. Visar en bild på havet dit jag gärna går för att finna tystnad av ett annat slag - en tystnad som stärker, utan mobiltelefon, internet eller andra människor runt omkring. Healing för själen är det att sitta vid havet och se hur det lever sitt eget liv i harmoni eller i disharmoni med vinden. Jag återkommer till fredagstemat nästa vecka. Pettas har gjort oktober till en riktig utmaning för oss fredagstemaskrivare. :-)

Gränser

2010-10-16T16:36:00.004+02:00

Fredagstemat den här veckan har titeln Gränser. Även den här veckan är det Pettas som står för temats titel. Då jag jobbade ett litet 24timmars pass i fredags så kan jag säga att jag inte orkade skriva något på bloggen igår och därför kommer mitt inlägg lite sent.

Gränser. Det finns många olika tolkningar på temat den här gången också och inte är det lätt. Man får fundera lite men det är väl bara bra!

Jag tänkte när jag såg de olika teman för oktober att det skulle vara en utmaning för oss som skriver men när jag såg temat gränser så funderade jag på vad jag skulle skriva om. Jag tänkte först på de gränser som jag hade som barn. Ni vet, inte äta godis på andra dagar än lördagar, inte peka finger, inte snatta, inte palla äpplen, inte äta med fingrarna, sitta fint på stolen och så vidare, men det kändes ju inte så intressant.

Andra gränser som jag tänkte på var lite allvarligare som kom när man var tonåring. Att testa gränser som att testa att röka, testa dricka alkohol och testa en massa andra saker som de allra flesta gör när de är tonåringar. På något sätt känns det som om gränserna för de olika sakerna man ska testa som tonåring då och nu har flyttats. Nu ska det testas ännu mer, ännu värre saker och det krävs mer av de olika individerna. På skolorna där jag jobbat(på högstadiet) har åldern för att testa alkohol krupit ner i åldrarna. Jag brukar nämligen fråga på mina lektioner då vi pratar etik och moral, hur många det är som testat alkohol och tyvärr ska jag säga att i sjuan är det ofta 1/3 av alla som varit berusade. I åttan är andelen ännu högre för att i nian vara högst på högstadiet. Gränserna för eleverna har helt enkelt suddats ut från när jag var ung. När jag gick i sjuan var vi några som testade både det ena och det andra men långt ifrån 1/3 av dem i min klass hade testat alkohol och blivit berusad då. Ja, när man är tonåring då är det svårt att avgöra var man själv ska sätta sina gränser så att man vet att man respekterar sig själv vad som än händer. Samtidigt är det svårt att sätta gränser för sig själv om man känner grupptrycket, men någonstans måste man själv avgöra var gränsen, för vad man ska prova och inte prova, går.

Om vi ska lämna det allvarliga för det mer trevliga kan jag berätta om en gräns som verkligen suddades ut när jag var på Zanzibar för några år sedan. Jag och min vän hade gått och lagt oss på stranden för att sola. Efter ett par timmar blev vi hungriga och gick så för att äta. När vi kom ut hade gränsen mellan stranden och havet ändrats drastiskt och våra handdukar låg nästan ute i havet...vi hade missat att det var tidvatten där. Den här gränsen mellan land och hav fascinerade mig varje dag jag var där. På morgonen var havet alldeles vid min balkong och på eftermiddagen var havet flyttat ett 10-tal meter ut från vårt hotell. Mycket fascinerade med en gräns som varje dygn ändrades två gånger. Ibland kan gränser vara intressanta också!

Båtar i gränslandet mellan hav och land.

Fotot taget från min balkong på mitt hotell.

Fotot taget från stranden/havsbotten. Där den röda handduken hänger bodde jag.

En båt på stranden/havsbotten.

Historien upprepar sig

2010-10-08T20:19:00.004+02:00

Återigen ett klurigt fredagstema från Pettas. Vad ska jag skriva om? Temat är Historien upprepar sig. Det enda jag kan komma på är en mycket allvarlig och jobbig historia så mitt fredagstema får bli lite allvarligt den här gången. Och inte så mycket show som tell heller...

2001 fick jag ett telefonsamtal från min mamma. Hon hade inte bra nyheter den dagen. "Mormor har cancer" sa hon. Min värld försvann. Jag dog en liten bit den dagen. Min älskade mormor som alltid hade sagt att hon skulle dö av cancer hade fått sjukdomen hon var livrädd för. 2001 i september fyllde mormor 63 år. Först blev hon opererad, de tog bort hennes livmoder där sjukdomen satt. Hon började självklart med behandling av sjukdomen, cellgifter och strålning blev hennes vardag under en tid. Hon kämpade på tappert och höll modet uppe, i alla fall för mig och min mamma. Vi uppmuntrade henne så mycket vi kunde och så mycket som vi kände vi kunde utan att pusha henne för mycket. Sommaren efter var cancern borta och två år senare var hon cancerfri. Ljuvligt att höra och vi var mycket glada. De hade opererat henne i tid och cancern hade inte spridit sig.

2005 fick mormor hosta efter en förkylning. Den ville inte försvinna. Jag tror att min mormor förstod redan då vad som väntade henne. Hon fick åka till vårdcentralen för att kolla upp sin hosta och blev då remitterad till lungröntgen. Historien upprepade sig. Svaret var att hon hade fläckar på lungorna. Ja, den hade kommit tillbaka - den förbannade cancern. Beskedet den här gången var mycket jobbigare än den första gången. Skulle hon orka gå igenom en till behandling och hur mycket hade cancern spridit sig?

De dagarna från beskedet och framåt var en enda lång plåga för alla inblandade, men självklart mest för min mormor. Återigen massor av behandlingar, tabletter och läkarbesök. Hoppet ökade, hoppet sjönk och så blev det bättre igen för att komma ett hårdare bakslag. Den här gången var inte utgången lika bra som förra gången. Cancern vann över mormor och tog ett grepp om hennes kropp från topp till tå. I alla kroppsdelar fanns nu den här sjukdomen - utom i brösten(som hon glatt ringde och meddelade oss efter mammografin). I alla delar av hennes lilla kropp fanns nu elakartade celler som gjorde henne illa, varje dag, varje sekund.

Vi (jag, min mamma och min morfar), vårdade mormor de sista tre veckorna av hennes liv hemma med hjälp av underbara människor från hemtjänsten i hennes hemort. En natt i maj 2006 tog min mormor sitt sista andetag, hemma i sin egen säng, med sina närmaste vid sin sida. Det var bara vi fyra i rummet den där natten, mamma, jag, morfar och mormor, men på något sätt kändes det som om vi inte var ensamma. Den frid som infann sig i rummet var enorm. Jag är tacksam att jag fick vara med den stund då mormor lämnade jordelivet trots att jag mycket hellre hade haft henne kvar här många år till. Min mormor blev 67 år ung. Alldeles för ung för att lämna oss.

Bilden lånad från Gynsam.se

Tyvärr så blev fredagens tema lite allvarligare än jag önskat, men jag kom inte på något annat där historien upprepat sig till viss del och fått en annan utgång i slutändan än man önskat sig.

Vackra ord

2010-10-04T19:42:00.002+02:00

Kärlek är det enda som ökar när man slösar med det!

Hittade dessa hos Evelina och lånade med det hit för jag tyckte det var så fina och sanna ord.

Med öppet sinne tar jag emot...

2010-10-01T11:04:00.005+02:00

Det är fredag den första oktober och det är strålande solsken utanför mitt fönster. Fredag betyder fredagstema och idag ska jag skriva utifrån temat Med öppet sinne tar jag emot. Det är Pettas som valt dagens tema.

Funderar på vad jag tar emot med öppet sinne och jag vandrar runt bland mina tankar och tänker lite till. Vad tar jag emot med ett öppet sinne?

Jo, massor med saker. Jag vill gärna träffa människor, nya bekantskaper med ett öppet sinne. Helst vill jag inte veta så mycket om dessa nya personer som kanske kommer att ingå i min bekantsakpskrets senare. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och då behöver man ett öppet sinne. Jag älskar att träffa nya människor för de kan ge mig så mycket. Glädje, kunskap och de kan dela med sig av sina erfarenheter.

Mat är en sådan sak som jag fått lära mig att ta emot med ett öppet sinne från barndomen. Man måste smaka innan man kan säga att man inte tycker om det. Så sant det är. Tänk om man inte hade ett öppet sinne till mat, vad mycket jag skulle gå miste om. All god mat från Indien, Thailand, Mexico men framför allt skulle jag missa den underbaraste mat jag vet, nämligen den från länderna runt Medelhavet. Vilken tur att mina föräldrar och släktingar var noggrann med att lära mig att ha ett öppet sinne!

Den här geten blev helstekt och uppäten dagen efter jag fotograferade honom...Jag försökte verkligen äta med öppet sinne med det var svårt!

En sak som jag däremot skulle behöva lära mig ta emot med öppet sinne är komplimanger. Ibland kan man få en komplimang för något man gjort på ett bra sätt eller för något man förändrat i sitt utseende - men här skulle jag verkligen behöva bli bättre på att öppna mitt sinne! Men jag har blivit bättre och när någon säger att jag gör något bra på jobbet så tar jag emot komplimangen med ett öppnare sinne än tidigare.

Det finns en sak som jag nu tar emot med det öppnaste sinne jag någonsin gjort nämligen det som jag får från en person som betyder väldigt mycket för mig. Jag tar emot allt jag får och bevarar det djupt inom mig. Jag lär mig så mycket av det men framför allt lär jag mig att lita på att det som jag får för jag kan äntligen känna att jag är värd det jag får. Tack för att jag får lära mig att ta emot med ett öppet sinne!

Bilden kommer från google.

Fredagstema i oktober

2010-10-01T10:58:00.002+02:00

1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken

Oktober månads temaväljare är Pettas som du finner här!

Fredagstema - Min värsta noja

2010-09-18T14:41:00.004+02:00

Olgakatten har bestämt fredagstemat och temat är; min värsta noja. Det var ett svårt val då jag har några nojjor som är lite knäppa och konstiga, som tex att aldrig lämna vatten på diskbänken. Det är kanske en tvångstanke men samtidigt en nojja då jag vet att inget hemskt händer om det är vatten kvar på diskbänken. Kanske är det bara min städnojja som sätter in.

Efter många funderingar så kom jag dock fram till att den värsta nojja jag har, har med min hund att göra. Jag nojjar hela tiden över honom när jag lämnar honom ensam hemma. Jag är livrädd att komma hem och höra honom stå och yla eller skälla för att senare få höra från grannarna att han stått så hela dagen. Varje gång jag kommit hem till området där jag bor och hört en hund skälla, spetsar jag öronen extra mycket för att höra om det är ett skall jag känner igen. I 99,9% av fallen är det inte min hund så jag förstår inte varför jag fortfarande nojjar om detta. Det kan ha att göra med min förra hund som inte kunde vara ensam hemma och skällde, ylade och gnällde när jag gick hemifrån tills jag kom hem igen...

Finaste, snällaste hunden som inte gör skäl för min värsta nojja..

Tisdagstema - Vila

2010-09-14T22:15:00.004+02:00

Visar ett foto som jag redan har visat tidigare här på bloggen, men jag tycker att hon är så söt. Här kommer en favorit i repris på en mycket trött hund. En dag på stranden är tydligen utmattande även för små hundar också....

Inte så bra kvalitet på bilden men här vilas det ordentligt...

Vill du se fler foton med samma tema? Klicka här!

Har jag nu missat fredagstema - igen??!!

2010-09-13T23:22:00.003+02:00

Det har tydligen redan varit två fredagsteman och jag har missat dem. Inte så konstigt förstås då min dator inte ville samarbeta i våras när fredagstemat tog uppehåll...men nu är det igång igen. Så nu kommer jag att vara med igen.

Det är Olgakatt som står för septembers teman.

Fredagstema i september:
3/9 Lekar jag gillade när jag var liten
10/9 Om jag fick bestämma, då skulle...
17/9 Min värsta noja
24/9 En kommentar jag aldrig glömmer

Plastic Fantastic

2010-09-05T16:20:00.004+02:00

Veckans fototriss tema är Plastic Fantastic. När jag gick runt här hemma och tittade efter plast så insåg jag hur omringad man faktiskt är av just plast. Överallt i alla rum i mitt hem finns något som innehåller plast, både mjuk och hård plast. Här kommer mitt bidrag till dagens triss.

Plaståtervinning är ett måste då det blir en hel del plastavfall.

Dessa små färgglada påsklämmorna är bland det bästa jag vet. Jag har väldigt många men ibland finns det bara ett fåtal kvar i korgen(som också är gjord av plast).

Modemet som håller mig uppkopplad med omvärlden har ett hölje av hård plast.

För att titta på ännu fler bidrag i fototrissen klickar du här.

Ordlös onsdag - vårda

2010-08-26T16:48:00.003+02:00

Här finner ni fler bidrag i Ordlös onsdag.

Semestern är över och sommaren går mot sitt slut

2010-08-22T18:02:00.002+02:00

Sommaren är ju underbar på många sätt. Att få vara ledig när det är som vackrast är väl härligt. Men när man som jag lyckades pricka in hela min semester när regnet kom önskar man att man kunde reklamera sin semester. Chefen funderade på samma sak. Tur är då att man har en balkong som man kan sitta på trots att regnet öser ner. På min balkong har jag odlat många olika växter den här sommaren. Faktiskt så mycket att det nästan är lite för mycket. Den här tobaksplantan är en av många som just nu förgyller mitt extrarum. Jag bor väldigt bra till och har nära till ett stort naturreservat. Bara 200 meter från mitt hem så befinner jag mig på landet. Här finns många blommor och vackra vyer att fotografera. I år har mitt fotograferande legat slumrande, men idag bestämde jag mig för att gå på en lång promenad och ta med kameran. Den här bilden är en av många som blev tagna idag.

Så här vackert är det 25 minuters promenad från min stadsdel. En underbar sommarhage för hästarna som bor i närheten.

Två kråkor som sitter och spanar ut över fältet. Den ena flög precis iväg när jag fotade dem.

Slånbären börjar skifta färg. De är vackra bär tycker jag och deras färg är djupblå när de är mogna. De är inte goda att äta som de är, jag har provat några gånger. Tydligen är de goda att göra likör på. Saft har jag hört att man kan göra men det verkar vara omständigt när man läser receptet.

Funderar på vad jag ska göra med den här bloggen. Ska jag fortsätta att blogga här eller inte? Jag har liksom inte velat vara alltför personlig på den här bloggen och jag vet inte riktigt vad jag vill med den. Från början var det meningen att jag bara skulle ha den här bloggen som fotoblogg, men ibland känner jag att jag gärna vill dela med mig av lite andra saker också.

Ni som läser här(om det är några) hur gör ni för att balansera era bloggar för att inte bli för privat men ändå personlig? Ja, jag vet inte hur jag ska göra och tar mer än gärna emot förslag.